Prednisolon förhindrar att ett foster stöts bort av mammans immunförsvar, och har kanske även andra funktioner som man inte vet så mycket om än. Även om missfall, som Milos syster säger, i de allra flesta fall beror på kromosomförändringar hos barnet, så kan de hos oss som får upprepade missfall ligga även andra orsaker bakom. T ex problem med blodets koagulation (hur det levrar sig) eller med mammans immunförsvar. Kvinnor som har vissa autoimmuna sjukdomar får t ex fler missfall än andra. Det kan även bero på mammans balans av olika hormoner, och allt detta testas vid en missfallsutredning. I vårt fall så hittade man ingenting vid utredningen, men eftersom man vid en utredning bara kan testa det som läkarna idag känner till som problem, så fick vi ändå prova ett gäng mediciner, då jag t ex skulle kunna ha ett problem med mitt immunförsvar som det ännu inte finns något test för. Huruvida det var prednisolon som hjälpte mig i de två senaste graviditeterna (som gått bra) eller inte vet jag inte, men det finns medicinska studier som har visat att Prednisolon kan vara effektivt vid upprepade missfall. Det finns även studier som visat att andra mediciner (tex Fragmin som gör blodet mer lättflytande) har effekt. Vad gäller Folacin så hoppas man att det ska stötta fostrets cell-utveckling, men där tror jag inte man vet säkert om det fungerar eller inte. Det är dock ofarligt att äta, och en billig medicin, så det slängs in i cocktailen ändå . Vad gäller Progesteron så vet jag inte säkert vad studier säger, har inte fått det själv, men tror att är så att OM man har dålig lutealfas - alltså hormonrubbning med för lågt Progesteron, så hjälper det mot tidiga missfall. Vid IVF tror jag att man tar det för att försäkra sig om att man inte förlorar graviditeten pga för lågt progesteron (då cykeln ju inte varit helt naturlig, och kroppen kanske inte reglerar helt rätt). Däremot så skyddar det ju inte mot kromosomfel hos barnet naturligtvis. Det kan även fördröja bortstötningen av ett missfall, därför följer man upp med ultraljud för att se om graviditeten går som den ska.
Beklagar så innerligt era missfall. Vet hur himla ont det gör, och önskar så att ni alla får era efterlängtade barn. Det är många läkare som har sagt till mig att "blir man gravid så får man barn förr eller senare, det handlar bara om hur länge man orkar försöka". Jag vet inte om det är sant, men det tröstade mig. Vi ställde oss även i adoptionskö efter tredje missfallet, vilket också var en väldigt stor tröst för mig - att veta att vi skulle kunna få barn även om vi inte orkade försöka på biologisk väg hur länge som helst.
Stora kramar Emma