110107:
Det verkar gå alldeles utmärkt den här gången med :-). Vecka 27+5 idag, och en liten pojke som verkar frisk och stor i magen!! Är så oändligt tacksamma att det gick så lätt och fort den här gången. Tänk, för drygt två år sedan tvivlade jag starkt på att vi någonsin skulle få biologiska barn, och nu har vi snart två! Livet är märkligt och underbart ibland!
100731:
Då var vi på gång igen . Bara vecka 4+5 idag, och med vår historik på området (tre missfall innan vår son föddes) så är jag naturligtvis orolig, men ändå försiktigt optimistisk. Det gick ju väldigt, väldigt bra sist . Går det vägen blir det bara 19 månader mellan barnen, men vi vore så oändligt tacksamma för fler, så det spelar ingen roll alls. Det finns så mycket kärlek att orken kommer av bara farten (hoppas jag ).
Kram!!
091004:
Jag är nu sedan några veckor mamma till världens vackraste lille son!!
Stort, varmt tack till alla er som stöttat mig på vägen hit, vet inte hur jag hade orkat utan er.
Låter min gamla presentationstext vara kvar härunder, om någon är nyfiken på vår resa.
Stora kramar Emma.
Hej, hej!
Skriver en lite kortare sammanfattning här ovanför min gamla presentaion - för er som läst min blogg t ex. Har försökt ändra introt på den för att få med lite presentation, men lyckas skämmigt nog inte .
Jag heter Emma, är född-77, och har varit i bebisverkstan sen juni-07. Efter tre missfall, en PCO-diagnos, utredningar och elände är jag nu gravid igen. Är idag (22/2-09) i v 11+2 och VUL för en vecka sedan såg fint ut. Håller andan tills nästa UL i v 12+5, men börjar hoppas nu. (PS - det gick fint !)
Skriver en blogg som heter "Finns det hopp efter förtvivlan?" som jag inte lyckats få in i min presentation (återigen skämmigt nog ), men den finns under barnlöshetsbloggarna och uppdateras varje dag (nåja, numera inte varje dag, men ofta .
Stort tack till alla er underbara människor som stöttat mig genom allt som varit.
Stora kramar Emma
Den gamla, mer omfattande, presentationen:
Jag heter Emma, är född -77 och bor i Stockholm. Jag och maken började försöka bli gravida i början av sommaren 2007, ingen av oss har barn sedan tidigare. Efter två försök gick det och vi var naturligtvis överlyckliga. I v6 försvann dock alla mina symtom och jag blev jätteorolig. Då jag är rätt orolig till min natur försökte jag intala mig själv att det var inbillning och avvaktade. I början av v9 (slutet av oktober 07) kom det ett liten, liten brun prick i en flytning och då ringde jag och bokade privat VUL. Fick då beskedet att det var en sk ofostrig graviditet. De kunde inte se något foster alls (två olika läkare tittade), men dock en moderkaka utvecklad som i v9).
Vi ville bli gravida så fort som möjligt igen - längtar så efter barn. Blev dock en del krångel med blödningar och dylikt, men i februari sökte jag för dessa. Det visade sig då att jag har PCO, och jag fick enkeldos Pergotime. Fick dock ingen ÄL på det, och har nu därför precis provat dubbeldos. Då blev det ÄL - men för tunn slemhinna för att ett embryo ska kunna fästa. Så nästa cykel blir det sprutor istället.
Det går lite upp och ner mellan hopp och förtvivlan, men försöker lyssna på min underbart optimistiske make som är övertygad om att allt kommer att ordna sig till slut .
Kram Emma!
Uppdatering 080614:
Tog Puregon-sprutor i två veckor, och hade fin slemhinna och ägg på gång för en vecka sedan. Fick då ägglossningsspruta, och ett dygn senare kom ordentlig ÄL-smärta så jag tror det fungerade! Progesteronprov på tisdag (om 3 dagar) och sen gravtest en vecka efter det om provet såg bra ut. Håll tummarna!!
Uppdatering 080622:
Progesteronprovet var toppen, men det hjälpte inte.. Det blev ingen graviditet den här gången heller. Kan inte försöka igen med sprutorna förän i mitten av augusti när läkaren är tillbaka från semestern, så nu blir det två månaders lång väntan...
Uppdatering 080901:
Kroppen tickade på helt på egen hand under sommaren, fick ÄL utan sprutor. Och nu på andra cykeln fick vi ÄNTLIGEN vårt PLUS!!! Så om allt går vägen den här gången blir det en tidig majbebis!
Uppdatering 080909:
Så blev det missfall igen. Efter att ha försökt bli gravida nästan ett år efter förra missfallet. Förtvivlad.
Uppdatering 081012:
Verkar faktiskt som att vi blev gravida igen direkt efter missfallet! Kan fortfarande inte fatta riktigt, var rädd att grav-testet bara visade kvarvarande hormoner från missfallet, men nu är mensen sen och brösten ömmar , så nog är jag gravid igen. Håll alla tummar ni har för tredje gången gillt!!!
Uppdatering 081024:
Var idag inne på VUL och det konstaterades återigen ofostrig graviditet. Så nu väntar vi på blödningen. Blev ingen tredje gången gillt, och nu tar vi en paus från allt det här för att orka med. Planerar att börja försöka igen efter jul eller så, då även missfallsutredning är klar.
Uppdatering 081107:
Har nu varit på efterkontroll och allt såg bra ut. Påbörjar missfallsutredningen om knappt två veckor. Vi har dock pratat mycket de här veckorna, och kommit överens om att ställa oss i adoptionskö, och efter det känns det som att en sten lyfts från mitt hjärta. Visserligen skulle det ta många, många år innan vi har vårt barn hos oss om vi adopterar, men vi har iallafall goda chanser att någon gång få ett barn - och det känns underbart.
Uppdatering 090102:
Missfallsutredningen visade inte på några fel, men började med Metformin (som behandling av PCO:n) den 13/11. Jag hoppas att det har haft någon effekt på mitt system, för på nyårsafton plussade jag igen! Vår fjärde graviditet, och förhoppningsvis första barn.
Uppdatering 080115:
Fick idag svar på HcG-mätningar från tidigare i veckan, och hittills (v 5+6) ser allt bra ut. VUL planerat till 20/1 (v 6+4), och det känns som en evighet tills dess. Dock "klarat" mig längre nu än i de två senaste graviditeterna. Liten tröst iallafall.
Uppdatering 090120:
Såg hjärtslag på VUL idag!!! Är i vecka sju! Är lätt chockad .
Uppdatering 090222:
Har nu varit på flera VUL som sett bra ut. Är i v 11+2 .
Uppdatering 090514:
Är nu i vecka 23 och känner bebben sparka varenda dag .
Uppdatering 090809:
Är idag i vecka 35+2 . Allt går som det ska, och om en månad (+/- två veckor) är han här - för vi vet nu att det är liten pojke !
Såg den här dikten i någon annans presentation, och ville bara klippa in den här för att inte glömma bort den.
ÄLSKADE BARN
Av: Jessica Marie Nilsson
Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara
Lyckans Minut
Erik Lindorm
Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm, och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.
Det verkar gå alldeles utmärkt den här gången med :-). Vecka 27+5 idag, och en liten pojke som verkar frisk och stor i magen!! Är så oändligt tacksamma att det gick så lätt och fort den här gången. Tänk, för drygt två år sedan tvivlade jag starkt på att vi någonsin skulle få biologiska barn, och nu har vi snart två! Livet är märkligt och underbart ibland!
100731:
Då var vi på gång igen . Bara vecka 4+5 idag, och med vår historik på området (tre missfall innan vår son föddes) så är jag naturligtvis orolig, men ändå försiktigt optimistisk. Det gick ju väldigt, väldigt bra sist . Går det vägen blir det bara 19 månader mellan barnen, men vi vore så oändligt tacksamma för fler, så det spelar ingen roll alls. Det finns så mycket kärlek att orken kommer av bara farten (hoppas jag ).
Kram!!
091004:
Jag är nu sedan några veckor mamma till världens vackraste lille son!!
Stort, varmt tack till alla er som stöttat mig på vägen hit, vet inte hur jag hade orkat utan er.
Låter min gamla presentationstext vara kvar härunder, om någon är nyfiken på vår resa.
Stora kramar Emma.
Hej, hej!
Skriver en lite kortare sammanfattning här ovanför min gamla presentaion - för er som läst min blogg t ex. Har försökt ändra introt på den för att få med lite presentation, men lyckas skämmigt nog inte .
Jag heter Emma, är född-77, och har varit i bebisverkstan sen juni-07. Efter tre missfall, en PCO-diagnos, utredningar och elände är jag nu gravid igen. Är idag (22/2-09) i v 11+2 och VUL för en vecka sedan såg fint ut. Håller andan tills nästa UL i v 12+5, men börjar hoppas nu. (PS - det gick fint !)
Skriver en blogg som heter "Finns det hopp efter förtvivlan?" som jag inte lyckats få in i min presentation (återigen skämmigt nog ), men den finns under barnlöshetsbloggarna och uppdateras varje dag (nåja, numera inte varje dag, men ofta .
Stort tack till alla er underbara människor som stöttat mig genom allt som varit.
Stora kramar Emma
Den gamla, mer omfattande, presentationen:
Jag heter Emma, är född -77 och bor i Stockholm. Jag och maken började försöka bli gravida i början av sommaren 2007, ingen av oss har barn sedan tidigare. Efter två försök gick det och vi var naturligtvis överlyckliga. I v6 försvann dock alla mina symtom och jag blev jätteorolig. Då jag är rätt orolig till min natur försökte jag intala mig själv att det var inbillning och avvaktade. I början av v9 (slutet av oktober 07) kom det ett liten, liten brun prick i en flytning och då ringde jag och bokade privat VUL. Fick då beskedet att det var en sk ofostrig graviditet. De kunde inte se något foster alls (två olika läkare tittade), men dock en moderkaka utvecklad som i v9).
Vi ville bli gravida så fort som möjligt igen - längtar så efter barn. Blev dock en del krångel med blödningar och dylikt, men i februari sökte jag för dessa. Det visade sig då att jag har PCO, och jag fick enkeldos Pergotime. Fick dock ingen ÄL på det, och har nu därför precis provat dubbeldos. Då blev det ÄL - men för tunn slemhinna för att ett embryo ska kunna fästa. Så nästa cykel blir det sprutor istället.
Det går lite upp och ner mellan hopp och förtvivlan, men försöker lyssna på min underbart optimistiske make som är övertygad om att allt kommer att ordna sig till slut .
Kram Emma!
Uppdatering 080614:
Tog Puregon-sprutor i två veckor, och hade fin slemhinna och ägg på gång för en vecka sedan. Fick då ägglossningsspruta, och ett dygn senare kom ordentlig ÄL-smärta så jag tror det fungerade! Progesteronprov på tisdag (om 3 dagar) och sen gravtest en vecka efter det om provet såg bra ut. Håll tummarna!!
Uppdatering 080622:
Progesteronprovet var toppen, men det hjälpte inte.. Det blev ingen graviditet den här gången heller. Kan inte försöka igen med sprutorna förän i mitten av augusti när läkaren är tillbaka från semestern, så nu blir det två månaders lång väntan...
Uppdatering 080901:
Kroppen tickade på helt på egen hand under sommaren, fick ÄL utan sprutor. Och nu på andra cykeln fick vi ÄNTLIGEN vårt PLUS!!! Så om allt går vägen den här gången blir det en tidig majbebis!
Uppdatering 080909:
Så blev det missfall igen. Efter att ha försökt bli gravida nästan ett år efter förra missfallet. Förtvivlad.
Uppdatering 081012:
Verkar faktiskt som att vi blev gravida igen direkt efter missfallet! Kan fortfarande inte fatta riktigt, var rädd att grav-testet bara visade kvarvarande hormoner från missfallet, men nu är mensen sen och brösten ömmar , så nog är jag gravid igen. Håll alla tummar ni har för tredje gången gillt!!!
Uppdatering 081024:
Var idag inne på VUL och det konstaterades återigen ofostrig graviditet. Så nu väntar vi på blödningen. Blev ingen tredje gången gillt, och nu tar vi en paus från allt det här för att orka med. Planerar att börja försöka igen efter jul eller så, då även missfallsutredning är klar.
Uppdatering 081107:
Har nu varit på efterkontroll och allt såg bra ut. Påbörjar missfallsutredningen om knappt två veckor. Vi har dock pratat mycket de här veckorna, och kommit överens om att ställa oss i adoptionskö, och efter det känns det som att en sten lyfts från mitt hjärta. Visserligen skulle det ta många, många år innan vi har vårt barn hos oss om vi adopterar, men vi har iallafall goda chanser att någon gång få ett barn - och det känns underbart.
Uppdatering 090102:
Missfallsutredningen visade inte på några fel, men började med Metformin (som behandling av PCO:n) den 13/11. Jag hoppas att det har haft någon effekt på mitt system, för på nyårsafton plussade jag igen! Vår fjärde graviditet, och förhoppningsvis första barn.
Uppdatering 080115:
Fick idag svar på HcG-mätningar från tidigare i veckan, och hittills (v 5+6) ser allt bra ut. VUL planerat till 20/1 (v 6+4), och det känns som en evighet tills dess. Dock "klarat" mig längre nu än i de två senaste graviditeterna. Liten tröst iallafall.
Uppdatering 090120:
Såg hjärtslag på VUL idag!!! Är i vecka sju! Är lätt chockad .
Uppdatering 090222:
Har nu varit på flera VUL som sett bra ut. Är i v 11+2 .
Uppdatering 090514:
Är nu i vecka 23 och känner bebben sparka varenda dag .
Uppdatering 090809:
Är idag i vecka 35+2 . Allt går som det ska, och om en månad (+/- två veckor) är han här - för vi vet nu att det är liten pojke !
Såg den här dikten i någon annans presentation, och ville bara klippa in den här för att inte glömma bort den.
ÄLSKADE BARN
Av: Jessica Marie Nilsson
Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara
Lyckans Minut
Erik Lindorm
Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm, och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.