Kejsarsnitt vs sätesförlossning

Jag födde sonen i säte. Fick välja mellan snitt och vaginalt. Enligt läkaren som kände så jag hade plats för en sätesförlossning är det lämpligare med säte när det är första barnet.
Jag tyckte inte det var några problem alls. Dock var sonen liten (2306 gram för han föddes i vecka 34+4) men var livrädd att huvudet skulle fastna eller liknande.

Jag valde ks. Riskerna för mitt barn blev mycket mindre med den förlossningen. Hellre att jag fick ont än att hon fick syrebrist och ev. en cp-skada. Under snittet visade det sig dessutom att en vaginal förlossning troligtvis hade slutat med katastrofsnitt iaf.

Mitt ks var underbart. Jag hade bara ont samma dag som snittet, redan på natten var det mer som träningsvärk. Inga problem med anknytning eller amning. Ingen infektion eller andra problem med såret.

För mig är det enda tråkiga med snitt att det finns en risk att man inte kan skaffa så många barn man vill ha.

Jag fick inte välja. Det blev snitt, när det inte gick att vända bebisen rätt, eftersom han var för liten för att utsättas för en sätesförlossning.

Jag födde mitt första barn vaginalt (det barnet var rättvänt) och det var en jättebra förlossning. Med både en vagnial förlossning och ett kejsarsnitt bakom mig, så skulle jag välja (om jag fick välja) kejsarsnitt om det vore aktuellt med ett tredje barn.

Innan jag födde var kejsarsnitt det jag var mest rädd för.

Jag ville absolut inte ha kejsarsnitt, men min dotter hade fastnat och jag var tvungen. Storgrät verkligen då jag fick veta det men det inte lika illa som jag trodde.

Katetern sattes in då jag var helt bedövad så det kändes inte alls, operationen var över på 10min och även om min man var där också var narkosläkaren helt underbar och stöttande under hela tiden. Det tog en ytterligare 5 min innan jag var ihopsydd och kunde vara tillsammans och kramas med min man och vårt barn. 

Själva operationen gjorde inte det minsta lilla ont men speciellt första veckan efteråt gjorde det ont. Morfin och andra smärtstillande hjälpte men inte var det lätt den första månaden.

Jag känner att jag gått miste om något då jag inte födde vaginalt men jag har trots allt fått världens underbaraste flicka vilket är det som egentligen spelar någon roll. 

sitter i samma sits med en bebis som ligger i säte har fått en tid för vändningsförsök som låter enligt mig brutal att försöka vända på stackarn! han har legat såhär nu i mer än 3 veckors tid, tror inte en vändnig skulle få honom att vända på sig.
Mår så dåligt har knappt sovit ett blund hela helgen pga detta, fick reda på detta i fredags och fick en tid bokad på onsdag för vändning.

Lyckas inte det blir det ks....jag är oxå orolig och rädd för stygn och kateter o allt vad det innebär, samtidigt som jag har en kort smärttröskel och tål inte alls smärta...
Hellre vill jag isf göra ks och skippa vändningen, men samtidigt gör jag vändning kanske det går bra det som skrämmer mig är att just jag kanske ångrar mig.
vet varken ut eller in, maken säger att det är jag som har sista ordet men hur lätt är detta nu då?!

gråter hela tiden....bf är 10 januari

när har du Pilutta BF???

Min son låg oxå i säte. Där jag bor är de inte speciellt positiva till sätesförlossning men det hade jag inte tagit iallafall, jag tycker det är för stora risker med hänsyn till syresbrist, att den skulle fastna o allt det där som du beskrev mm mm.

Vi hade diskuterat vändningsförsök men hann inte då lilleman ville ut tidigare så det blev ett halvakut snitt och det gick såå smidigt och bra. Visst gjorde det ont ett bra tag efter. Inga problem med att knyta an. När han kom ut kom barnmorskan med honom så jag fick pussa på honom. Sen gick hon och min man iväg i ca 20 min och fixade till honom och sen fick jag han en stund på bröstet medans de sydde ihop mig.

Ska tillägga att jag fött vaginalt en gång oxå o visst är det speciellt men riskerna får inte vara vad som helst.

Se till att du får den information du behöver så kanske din oro lättar.

6 januari.
Jag fick inget vändningsförsök, bebisen har alltid legat som den gjort så de ansåg att det var ingen ide att pina mig eller bebisen, jag fick istället grönt att föda i säte om jag vill, för mig förklarade de att det var bättre med sätesförlossning och att om något händer, finns det mycket personal som håller koll och ett team redo för op om det måste bli snitt, att det ändå blir som planerat då de vet om att jag finns där.
Nu måste jag bara prata med bebisens pappa, hur han känner och om han kan stötta mitt beslut.
Jag känner definitivt att jag vill försöka föda!
En bukoperation är trots allt en stor operation, med flera månaders rehab, risker för blodproppar, infektioner, att bebisen får andproblem, anknytningsproblem osv, med säte kan det gå som en normal förlossning och kroppen läker bättre + man får till sig bebisen direkt.

Jag vill dela med mig av min erfarenhet, jag gjorde snitt för drygt 18 mån sen med min son som då låg i säte jag hade gjort vändnings försök som misslyckades en hemsk upplevelse!! Man gjorde mätningar på mitt bäcken samt vikt uppskattning och då jag hade 4 barn som fötts vaginalt innan så ansåg man att jag hade goda förutsättningar att klara sätesförlossning dock så ångrade jag mig och valde därför snitt. Jag tror inte att jag väljer snitt om det blir en nästa gång det var hemskt efteråt jag åkte på infektion och hade feber och fick gå på antibiotika i 14 dagar anknytningen var inga problem men jag saknade att få upp min bebis på magen direkt efteråt

Då är det nästan nära på med bf för oss ett par dagar som skiljer.
Har läst lite om det på internet att det är främst dom äldre barnmorskorna som menar på att det går att föda i säte, bara man hjälper till finns tydligen olika ställningar som gör det lättare att föda på det sättet.

Om du nu har bestämt dig för att föda så tycker jag att du ska göra det, jag själv funderar på att skippa mitt vändningsförsök menar hade han kunnat hade han vänt sig redan vid detta laget.
Vill inte utsätta honom för att bli pressad och vriden i magen.

Jag ska prata imorgon med bm hon skulle ringa mig på morgonen då jag inte fick tag i någon idag så jag blir uppringd imorgon på morgonen.
Vill juh gärna föda "normalt" än att gå via ks...men just nu känns det som att välja mellan pest eller kolera...
vändning eller ks.....hursomhelst ingen garanti att bebisen ligger kvar med huvudet rätt.

Det största man missar är just den där närheten att få bebisen i famnen direkt med ks.
Medans man får det vid normal förlossning.

Jag börjar bli mer orolig just nu att jag kanske ska få ett akut snitt istället, vilket jag känner jag skulle få panik för. Fasar för att om jag ska behöva bli nedsövd eller något.
Då jag ofta under dagen får spridda känningar av sammandragnigar  började i lördags kväll. Sammandragningar/ förvärar ir vad man ska kalla det, magen blir inte hård utan mer som mensvärk som håller i sig några minuter.

usch hemskt att få gå igenom ks och sedan få komplikationer!
Just vändningsförsöket låter som sagt brutalt tycker jag för bebisen även om det ska vara för en bra sak att få bebisen rätt.
Jobbigt att behöva gå igenom det o sedan dessutom få problem efter ks.
Men hur mår du idag? har ärret läkt? hur lång tid efter ks kunde du gå normalt och göra "vanliga sysslor" som man gör hemma å så??