Vid 40 - är det bättre att lägga ner sökandet efter en partner och förbli singel??

Om du hoppar, så kanske det är "Han" som kommer och räddar dig...

Är två fritidsaktiviteter i veckan tusen järn i elden???

Bara för att jag letar någon att dela mitt liv med tycker jag inte att hela kalendern ska vara fri och obokad för att jag ska vara ledig och släppa allt när han vill träffas. Blir själv smått nervös av personer som inte har något eget liv. Och alla killar jag träffat de sista året har haft minst en hobby själva så förstår inte varför tjejen ska vara utan....

Tänker inte gå in på att du jämställer vävstugan med en syjunta, jag har flera års textil hantverksutbildning och det är inte pyssel vi sysslar med.

Det är ofta när man slutar leta och bler mer tillfreds med sig själv som man träffar någon!

För drygt tio år sen hade jag haft en hektisk period med flera misslyckade korta förhållanden. Jag hade pluggat i en annan stad och skulle nu flytta hem. Jag bestämde mig för att jag skulle bli lycklig singel. När jag hade varit hemma i tre veckor  så snubblade jag över min nuvarande man! Nu har vi snart varit ett par i tio år och väntar vårt första barn.

nej jag tänkte mest på att det finns många som har massa aktiviteter i veckan... man ska träna, det är myskväll med tjejgänget på onsdagarna, träning och afterwork på torsdag, ridning på fredag + utgång, lördag städar och tvättar man, söndag ska man handla och fika med mamma, måndag ska det handlas och tränas osv osv...
 
har man så fullt schema kan det lätt bli att man blir lite blind och oförstående och kanske tycker att killen man träffar är grinig och tråkig som inte kan unna en själv att ha lite roligt "nån" gång... att man är SÅ bokad kanske man inte ens själv tänker på..  och då kan killarna fundera på vad dom gör i ens liv om dom står längre ner på prioritetslistan
självklart ska man ha ett eget liv, men det egna livet får aldrig ta över när man vill träffa någon. killen ska inte behöva boka dejt två veckor framåt för att få en chans att träffas. Det är så jag menar med att man kanske skrämmer iväg killarna. Förstår du nu min tanke bättre?

nej jag vet att vävstuga och syjunta inte är detsamma. det var bara ett fiktivt exempel....

Jag tycker du gör rätt! Du har väl lyft på fel stenar! Kanske blir du hittad istället eller så kanske du springer på någon där du minst anar det. Bara för att man har slutat leta betyder ju inte det att man behöver ställa in sig på ett evigt singelboende, även om det inte heller är fel utan kan vara ett bra val!
Min allra bästa väninna är i samma sits som dig. Hon är också klar med letandet och nu har hon äntligen lyckats koppla av det där ständiga "letandet" och tycker själv hon har fått ett mycket mer lugnt och harmoniskt liv. Hon säger att hon mår mycket bättre nu än på länge (och det ser hon verkligen ut att göra). Barnlängtan har hon löst med innekatt och Gudbarn istället. Hon har massor av vänner och ett rikt socialt liv.
Det är inte fel att bo ensam, bara att leva ensam -det skall du inte göra - odla dina kontakter och omge dig med massor av vänner - nära vänner, så får du ut det bästa av livet! Man behöver varken ha barn eller man - det är en myt, men man skall må bra och trivas!

nånting som jag också funderar på som många yngre gärna gör lite fel med....

det får aldrig synas att man är ensam och på jakt...  många i min ålder 30+ eller yngre kan få en lätt desperat aura omkring sig och det syns verkligen.

dejtar man 10 killar på tre månader - ja det är upp till var och en - men det märks utåt och det får man aldrig glömma.

Du kanske befinner dig i en sorts bekvämlighetszon och kanske behöver expandera genom att inbjuda i  din livstillvaro: nya erfarenheter, nya upplevelser, nya aktiviteter,
nya miljöer.

Helt säker att det mesta som inte sker i livet gällande kärlek är på grund av att man är
sin vardag, sina rutiner och bekväm. Intressanta möten i livet som kärleken är, sker nog
inom miljöer som inte tillhör ens vardag. Kärleken överraskar en när man minst anar det,
sägs det. Nej, ge inte upp däremot sluta leta men bejaka livet.

Låt livet ha sin stilla och gilla gång! Förr eller senare händer något - eller inte.
Det är inte så märkvärdigt detta med livet egentligen.
Mycket beror på och s.a.s. socialtvingas fram av (just socialt) förvänta(n)de
skäl och (konstruerade) krav.
40 är väl ingen panikålder dessutom - det nya 30 som många säger,
och mitt i livet etc. Som sagt, förr eller senare...

Imorgon är en ny dag med nya livsbegär!!

Det där ska ju inte vara något problem alls...  mitt ex har hästar och det var aldrig något problem för min del under de nio år som vi bodde tillsammans, jag var med i stallet ibland och började till slut rida själv på egen begäran.
Hittar du någon som gillar djur i allmänhet så är nog hästar inget problem.

Har han en egen hobby eller fritidssysselsättning som du inte vill eller kan följa med på så kommer din vävstuga inte att ställa till det. Då blir det ju lika för båda.
Har han inte någon sån hobby så blir det istället egentid för honom när du väver.

Tack, skönt att jag inte är helt ute och cyklar.