Vid 40 - är det bättre att lägga ner sökandet efter en partner och förbli singel??

Ja, det är klart du inte ska ge upp kärleken. Att det gör ont är bara för att du vill så mycket.

ts, efter fem, eller två minuters läsande på detta forum så inser du också att alla förhållanden inte är så fantastiska...

Vad har du för kompisar och vänner, ger de dig något?

Finns det någon möjlighet att du kan ändra ditt utseende?  :)

Är det verkligen så illa, att du nu gör det för din omgivnings skull?

kram

Har gott om  vänner (ja nåja, tillräckligt tycker jag i alla fall). Tyvärr är jag kvar som en av två som inte har egen familj. Det har fungerat bra ändå fram till för nått år sen. Har alltid hört historier om att de som får barn blir övergivna av sina gamla vänner. Min erfarenhet är att det är tvärtom. Så fort någon skaffat barn är de helt ointresserade av oss utan barn. Och ska vi träffas krävs det minst två månaders planering innan man kan täffas och fika eller liknande.

Synen på förhållanden här på FL får mig att framstå som en optimist Lyckligtvis har jag många exempel på bra förhållanden runt omkring mig så jag tar inte FL klagomålen på så stort allvar...Tja, kan klippa av mig håret kanske Ja, delvis, det känns inte socialt accepterat att finna sig i att vara singel..

Nu låter jag jävligt bitter och det är jag inte egentligen (bara ibland, sådär 10 minuter i taget). Men ibland känns det hopplöst. Och jag tyckte det skulle vara en intressant fråga att ställa här på FL och höra vad andra säger. Mina vänner hur snälla de än är har rätt många förutfattade meningar om mig ibland.

Då är frågan hur ditt sökande ska se ut. Ska det vara aktivt eller passivt. Är du aktiv i ditt sökande så blir det säkert påfrestande för dig när du inte når resultat.

Sen kan du vara sökande men inte så aktivt och intensivt. Var öppen för att träffa någon, se till att du hamnar i situationer där det finns möjligheter. Händer det så händer det... Tacka ja till fester, föreläsningar, gå på gym, kurser, dans, ja det finns en del möjligheter.

Själv är jag singel och jag letar inte efter någon på ett aktivt sätt. Jag ser till att fylla min tid med just det jag skrev här ovanför. Jag ser till att jag kan ha roligt under tiden. Om jag träffar någon så finns det möjlighet att dra ner på aktiviteterna och tillbringa mer tid med en ny vän.

Jag tror att du ska börja tänka på att du går kurser, åker på semestrar, går ut och dansar och vad du nu än gör för att det är roligt, livsbejakande och för att du mår bra av det. Låter som en klyscha men då tror jag att du till slut kommer hitta någon när du minst anar det.

Jag vill nog påstå att du har fel ts. Om det nu var så att alla förhållanden var bra, ingen skiljde sig och man levde lyckligt tillsammans tills man dog samtidigt, då skulle du säkert ha rätt. Men nu är det inte så.

Folk separerar och dör i en ständig ström. Det kommer alltid att finnas bra män för dig ts. Den perfekta mannen kanske just har separerat, blivit dumpad, hans fru har dött, han har varit singel en längre tid och är nu redo för att träffa någon. Det är precis som med bostäder, nya omständigheter skapar en köp och säljmarknad som håller på hela tiden. Det går inte att stoppa.

Så för att svara på din fråga (igen), nej, lägg inte ner ditt sökande efter en partner och förbli singel. Men se till att ditt liv fungerar på ett bra sätt så länge du är singel.

kram (igen)

en klok vän sa något till mig för ett tag sedan apropå singelliv och förhållanden...

en nöjd människa är 100 ggr mer tilldragande, attraktiv och intressant än nån som liksom bara trampar på i sina ullstrumpor

och det ligger faktiskt något i det... för som ovan sa - har du ett liv du själv är nöjd med för övrigt så blir du genast oerhört tilldragande och spännande.

du kanske skulle behöva byta fokus?  var fortfarande öppen för kärleken och fortsätt leta - men du kanske ska fokusera på dig själv ett tag och få ett så intressant liv som möjligt under tiden.

jag tänker också rent spontant på den gamla hederliga tidningen Mitt livs Novell som jag läste som tonåring.. i den fanns det ju alltid en massa historier om folk som träffats på lite udda sätt och jag tänker mig att du kanske ska låta även såna dörrar stå öppen... (semesterragget, pizzakillen nere på hörnet, taxikillen, busschauffören, hantverkare, killen på bilbesiktningen, grannen, kompisens ensamstående släkting, bordsgrannen på festen osv osv... )

Jag är singel efter att ha avslutat ett nioårigt förhållande. Jag har inga barn, vill inte ha några, och är nöjd över mitt liv och min frihet. Jag har gett förhållanden en chans, men tycker inte att det är värt allt jobb att dela mitt liv med någon. Jag är färdig med det där, och tänker leva mitt liv som jag vill utan kärleksrelationer. Eventuellt kan jag tänka mig att ha tillfälliga sexuella relationer, men i så fall med män som är införstådda med att det inte blir mer än så.

Men skulle du uppleva en förälskelse med någon, så tackar du väl inte nej till ett försök

kram

Om du menar mig, så skulle jag kväva sådant i sin linda. Om jag skulle bli förälskad skulle jag avlägsna den personen från mitt liv.