Här har vi ett okej lager snö, så pass att man inte ser gräset igenom. 
Mr F och D var ute och åkte snowracer en sväng på förmiddagen. Till att börja med hade D vägrat men sen hade det släppt och han hade åkt både själv och med pappa. Så jäkla roligt! 
Milla - Ha ha, hoppas ni har det lilla snömolnet på er sida. 
Assar - Vanans makt är stor mao.
Hej Ellan!
Piggley - Vi sa helt enkelt inget till fsk... Och de frågade inget. Det verkade aldrig vara nån fara för D, han var som vanligt så när som på kliet.
Siggepigge - Grattis plusset! Har full förståelse för chocken. Här är länken till tråden för 30+ som väntar/fått syskon: www.familjeliv.se/Forum-11-236/m51493295.html
Blomster - Inte blir klåfingrigheten bättre när de är större heller, inte hos oss iaf. D var rätt lugn förut men nu vet han mer vad han vill och vet också var saker och ting finns. Om motivationen finns är armarna mycket långa. Han gillar ju t.ex. att äta och i helgen hade vi lite olika matvanor på lördag förmiddag. D hade ätit både gröt och smörgås på fm och borde rimligen inte vara hungrig när jag steg upp efter en tupplur. Jag gjorde en äggmacka som jag ställde mitt på bordet, 1,5 m från D som självklart kom springade så fort det vankades något ätbart. Jag vände mej om 2 sekunder och när jag tittade på honom igen satt han och åt på min macka! Hur han hade nått den är en gåta.
Över lag är D väldigt klåfingrig på allt som står på köksbänken så vi får verkligen se upp med grejer som är i bunkar, glas, tallrikar eller heta grejer. Istället för aj aj och tjat håller vi på att hitta rutiner för att stilla hans nyfikenhet och därmed minska riskerna. Vi har inte hittat nån universallösning men några grejer som verkar funka bättre än tjat iaf. Jag avskyr nämligen tjat. Hade han varit yngre hade vi lyft bort honom som vi gjorde förr för att lära honom vad som var ajaj och otillåtet, men det funkar inte längre tycker vi.
Blomster - Läbbigt när de börjar bli så där snabba. Men vad gör man?
Ska strax hämta D på fsk och sen ska vi til sjukhuset en sväng. Dags för en ny träff med läkaren, det var ett tag sen så det ska bli intressant att höra vad han har att säga nu när alla (?) undersökningar utom hörselundersökningen är genomförd. Hoppas på info om fortsatt ev utredning och ev slutsats efter de undersökningar som varit.
Jo tack, det var väl ett bra möte med läkaren antar jag. Jag hade kanske felaktiga förväntningar. Slutsatsen blev iaf att inga tester har visat några avvikelser (vilket vi redan visste) så det finns ingen anledning att gå vidare med fler tester, utan utvecklingsförseningen beror med all sannolikhet på Ds blygsamma huvudomfång vilket leder till att hjärnan fortfarande är ganska liten, plus att vissa delar av den fortfarande är lite omogna. Allt tyder på att utvecklingsförseningen kommer att växa bort ganska snart.
Vi ska göra en ny hörselkontroll i vår eftersom de tidigare misslyckats, vi ska träffa logopeden igen om ettpar månader och vi ska göra en ny utvecklingsbedömning hos barnpsykologen i höst. Det är de grejerna som händer framöver.
Vi fortsätter jobba/träna/leka hemma och på förskolan fortsätter de som tidigare samt att en specialpedagog ska kolla på D om en månad för att se om de kan göra mer. Han ska också börja träffa en talpedagog.
Det jag hade förväntningar på inför mötet var att läkaren hade ägnat några minuter åt Ds journal och kommit till någon slags slutsats utifrån de andra experternas utlåtande, men den känslan fick vi inte. Det kändes istället som att han fattade beslut dels utifrån det han såg där och då, dels utifrån det vi berättade, dvs vår upplevelse och sammanfattning av de olika kontrollerna och utvärderingarna. Det kändes lite konstigt, men samtidigt blev ju slutsatsen lite så som vi hade trott. Ja, jag vet inte. Vi ska träffa läkaren i höst igen för en ny kontroll och så får vi väl se om nåt nytt hänt.
Huvudomfånget hade iaf ökat till 47 cm och D ligger som tidigare på -3 på kurvan, han är 101 cm lång och vägde 14,7 kg vilket är nästan ett kilo mer än för en månad sedan hos BVC. Å andra sidan hade han kläderna på sig och han var "o-skiten" som Mr F uttryckte det. Hur som helst känns det bra att huvudomfånget ökar och han går upp i vikt och växer.
Ellan - D har nästan alltid sovit i egen säng, han sov mellan oss när han var riktigt liten. Sen sov han i spjälsängen i vårt rum till han blev 8 mån. Jag kan verkligen inte sova när han ligger mellan oss och han har alltid accepterat att sova i egen säng så valet var enkelt för oss. När vi flyttade honom till eget rum började alla sova bättre.