30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Blomsteröga - Farao vad trist när kursuppläggen är så dåliga. Jag kan också förstå att de väljer en enkel lösning som de kan casha in en massa pengar på men det är värdelöst när de inte tänker på studenternas upplevelse av kurserna. Hoppas du kan bita ihop och göra så gott du kan till slut, mer kan du inte göra.

Jag håller med om att det inte verkar som att man ska kunna läsa flera kurser parallellt eftersom det krockar hela tiden med inlämningsuppgifter. Jag läser ju tre kurser parallellt och det är ta mej sjutton alltid inlämningsuppgifter två eller tre dagar i rad. Vilket innebär att jag alltid bliir sen på någon. Allt hade förmodligen funkat om vi varit friska under en längre period, men nu är det inte så och då kajkar allt ihop. Just nu är jag hängig. Fy f*n vad less jag är.

Cilla - Vad trist att det inte funkar att komma i kontakt med vården på ett enkelt sätt. Finns det ingenstans där ni kan klaga och röra om lite i grytan, om ni orkar?    

Måste bara säga att jag tycker det är lite häftigt med jämställdhetsbonusen trots allt, även om det är tveksamt om den gör nåt för jämställdheten. Vi fick tillbaka 9000 på skatten förra året och kommer få 2300 i år. Det är tycker jag är helt okej med tanke på att det är pengar vi aldrig räknat med. Extra pengar är ju trevligt även det var lite snålt tilltaget för Blomsterfamiljen.  

Blomster - Vi hade nån period för ett tag sen när D slogs när han blev arg, bara på mor och far, men ändå. Jag skulle påstå att vi har nolltolerans med slag, bita osv men vi tacklar det på olika sätt. Jag är allmänt strängare och argare än Mr F så jag kör med arga rösten och en arg min och säger "aj" och att det gör ont och att D ska sluta slåss, för man får inte slåss. Man får bli arg men inte slåss. Jag kan ta tag i hans händer för att hindra slaget och säga till på skarpen igen. Om han fortsätter så föser jag bort honom och säger att han inte får vara med, jag vill inte vara med honom när han slåss för jag får ont och blir ledsen. När han är så arg att han slåss funkar det ofast inte att distrahera, nåt som annars funkar för det mesta, men inte då. Sen gäller det också att snabbt som attan röja bort de ömtåliga grejerna som är runt honom så att de inte åker i backen. Tack och lov är han inte lika arg längre men jag räknar med att det kommer tillbaka... Mr Fs metod är mer resonerande och vädjande vilket brukar resultera i att han får mer smällar och längre utbrott. Vi har olika taktik och vi accepterar nog att det är så, jag orkar iaf inte tjafsa om det.

Ciqita nämner en grej som vi funderat på och pratat om, nämligen "förlåt". Vi har inte börjat med att D ska säga förlåt än men känner att det börjar bli på G snart. Än har det räckt med att han få höra att vi får och och blir ledsna. Plus att jag har börjat bli bättre på att säga "förlåt" om det av nån anledning behövs t.ex. snubblar över varandra, krockar eller nåt liknande.

Hur har ni andra gjort just med förlåt? För jag tycker i samma veva att det är viktigt att man stannar upp, tittar på den man gjort illa och menar det man säger.  

Stramalj - Nä, det är precis så vi känner så som du skriver. Det ska inte tvingande för då menar man det inte och vi upplever att D är för liten än för att förstå vad det innebär. Jag har lite svårt för när folk, barn hasplar ur sig ett "förlåt" i förbifarten bara för att slippa mer problem. Att säga förlåt och att mena förlåt är två olika saker. Det är lite som med "jag älskar dej" som jag också kan uppleva blir utan innehåll om man säger det femtielva gånger om dagen, i förbifarten.

Ha ha, läser Somnat och Johlinns beskrivningar och inser att barn (människor) är olika.

Drog ett exempel för grannen igår när deras 2-åring glatt knatade fram till en hund som kom i koppel. Jag sa att David är jätteförtjust i hundar, det är bara folk han inte tål... Han skulle aldrig gå fram till en främmande människa eller hund, bara för att han har svårt för främlingar. F*n han har ju svårt för en del folk han känner igen väl...väldigt reserverad mao. Men aldrig blyg egentligen, utan tittar stint på alla men interagerar oftast inte.

Är det nån mer som lagt märket till om barnen verkar ha en tillväxtperiod under sommarhalvåret? Har för mej att jag har hört att det är så naturligt. Vi har iaf börjat misstänka att årets tillväxtperiod har börjat för D äter som en häst. Han äter mycket i vanliga fall men nu är han hungrig jämt. Dessutom tror vi att han är lite tröttare än vanligt. Just det där med maten kan ju vara att han tar igen för alla veckor han varit sjuk och ätit mindre, men tillväxtperiod på sommaren har vi märkt alla åren han levt.

Barbabok - Ja, jäklar vad vi har fått köpa skor till D på somrarna. Eftersom han alltid snubblat på för stora skor måste vi köpa varje storlek. Förra sommaren avverkade vi tre storlekar. Räknar med nåt liknande i år.

När brukar kiss-och-bajs-åldern infinna sig? D har varit ganska road av rumpa och pung ett tag och igår dök det upp en himla massa "bajs" av ingen anledning alls. Igår nonchalerde jag det bara och så får vi se vad som händer framöver. Eskalerar det mer får vi väl kanske vara lite tydligare i att det inte är okej att säga det hela tiden. Hur har ni andra tacklat att det pratas om det mycket? Om ni reagerat?

Billabong - Vad kul att du nämner "Biss och kajs" för D har precis börjat kolla på Bollibompa (efter att hans far tröttnat på två år med Tomas-tåget) och i går var första gången "Biss och Kajs" var i rutan och ungen fattade direkt vad det handlade om och tyckte det var skitkul.

Ser att flera andra kör samma bemötande som vi så vi fortsätter att inte göra en stor grej av intresset. Tack för input!

Ela - Apropå pysventil och ditt sista inlägg så är jag helt inne på din linje. Jag tänker på en grej som hörde på Dr Phil på tv för flera år sen. Där var en mamma som sa "Some days it sucks being a mom 90 % of the time." Det tog hus i helsicke bland hemmamammorna i studion men jag har då inga problem med att relatera till den kommentaren. Så ventilera på du!