30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Usch och fy!
Själv vill jag bara ha två om dagen, möjligen tre. Blir det fyra storknar jag... Fler har jag aldrig haft samma dag.

juni: Artikeln stämmer nog riktigt bra, även om jag personligen inte lyckats (eller snarare inte ens satsat på) med momentet att göra ngn karriär av mina akademiska utbildningar...

juni: Ja, den diskussionen hade vi ju härom månaden (eller ngt längre tillbaka) så den behöver vi inte köra om igen. Hoppas du mår bättre idag!

Olimpia: Hoppas dagens schema flyter på bra. Kanske ngn kandidat hoppat av så att ni får en liten paus?

Fiji: Håller med Lycklig, man får inte gå på vikariat längre än 2 år under en 5-årsperiod. Detsamma gäller om du har en allmän visstidsanställning (AVA). Däremot får man varva de två anställningsformerna...

Tycker också du gör klokt i att söka dig ngt annat.

 

Har lett brett åt alla festligheter från Katelynn och Ela under dagen.

Och även åt att gårdagens föräldramöte blev en sådan totalt oväntad upplevelse, Kate! Härligt! Då har du hela påsen med Dumle-kolor kvar nu då? Ett mycket konstruktivt och roligt förslag från Annaloo.

Somna: Vi har också fleecefodrade regnvantar från Lindex till våra barn. De funkar jättebra - ffa eftersom barnen inte får av sig dem. Påminner mig om att jag behöver köpa ett par till, för J har inga nu när G fick ärva hennes som var från 1-3 år.

Ska bege mig till Lindex och köpa fler, men inte den 26/2. Ni som har koll på mig på FB fattar varför, för er andra klistrar jag in min senaste statusuppdatering: Apropå det uppmärksammade blogginlägget "Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm, hur mycket längre är då Kalle?" http://ennyblogg.blogspot.com/2011/01/om-klara-ar-116-cm-och-kalle-ar-116-cm.html så kommer nu en aktion där vi alla bojkottar att köpa kläder i butiker som säljer könsspecifika barnkläder lördagen den 26/2. Läs mer här: http://ninaruthstrom.se/bojkott-av-kladaffarer-som-saljer-konsspecifikt-till-barn-262/

Och så en ego-uppdatering om O och G:
Mina pojkar GILLAR verkligen sitt dagis nu!
Ingen gråt hos någon. G är bara glad och börjar leka direkt på morgonen vid lämningen. O vill gärna vara i famnen men går utan problem med på att bli överräckt till en av pedagogerna, han sträcker ivrigt armarna mot henne när jag lyfter honom ditåt. Idag kunde O lämna både napp och nalle kvar i bilen (han har en uppsättning inne på dagis vid vilan men har velat ha med sig en hemifrån varje morgon också).
De äter glatt (O med bestick och G med fingrarna) och sover så gott så gott. Idag berättade en fröken att härom dagen när de sov, så hade hon blivit alldeles full i skratt när hon såg att de låg på rygg med händerna precis likadant placerade - så lite tvillinglikhet finns det.
Idag kom jag för att hämta precis när de kommit ut på gården. Stor besvikelse... Vi fick stanna några minuter extra och stämma av dagen med personalen.  Ville själv inte skynda hemåt i bilen eftersom det var vindstilla, varmt och soligt. Riktigt vårlikt. :o)

Hm... i mitt inlägg var det dubbla radavstånd här och var, men i postad form försvann nästan alla radbrytningarna...

Och länkarna funkar inte, ni får klipp och klistra.

Ela, du får se det som uppvärmning inför (eller avslutning på) pysslet med T och R och kattmaskerna.

Kate: Grattis till mysbrallan!

johlinn: Skönt att det verkar vara ngt annat, som gått över ganska snabbt.

Pyttis: Vi  var också på Sjöfartsmuséet i lördags en sväng. Kom tidigt och stannade inte så länge, lagom tills vi gick var det enorma köer...
Efter det bar det av till IKEA för lunch och sedan åkte vi hem till våra vänner som vi hälsade på. Tyvärr fick G feber framåt kvällen och vi fick ransonera de två doserna flytande Alvedon som våra vänner hade kvar i sitt medicinskåp... Dumt nog hade vi åkt hemifrån utan både smärtstillande och hostmedicin... Febern höll sig iaf under 40 grader och på söndag fm var han ok, men sen kom den tillbaka på kvällen. Så igår blev det VAB för mig men idag var de på fsk igen. Förhoppningsvis klarar de resten av veckan nu. Nästa vecka sportlov här och då kan de bli lite krassliga om de vill eftersom sambon är ledig och både mormor och farmor vill komma på besök några dagar var.

Det var riktigt otäckt väglag här i Skåne i fredags kväll. Vi åkte hemifrån vid 16.30 och när vi kört ett par mil så slog blixthalkan till. Ingen av oss har varit med om ngt liknande. Glashalt precis överallt. Bilen gled utan att ha ngt större fäste mot vägbanan. Sambon var lagom skärrad bakom ratten och jag tyckte det var väldigt obehagligt. Snopet dessutom eftersom vi kollat på SMHIs sajt tidigare på dagen och det inte stod ngt om analkande blixthalka. Passerade en bil som nyligen kört av vägen på en raksträcka och låg upp och ner i diket. Utryckningsfordonen kom just som vi närmade oss. Tack o lov verkade personerna som åkt i bilen må bra, de stod i vägkanten. Och det kom varning efter varning på trafikinformationen som rapporterade om olyckor på i princip varenda väg samt uppmaningar om att hålla sig hemma... Men med lååååååg fart kom vi fram säkert till E6:an där det var torrt väglag.

Kul! Nej, jag kikade nog inte så mkt efter/på andra barn utan vi hade fullt sjå med att hålla ordning på våra egna och vännernas illbattingar som for runt som jehu överallt hela tiden.

Marge: Nej men vad trist och krångligt att behöva mecka med medicinen...

Persefone: Rekommenderar varmt Tripp Trapp. J fick en när hon var omkring 1,5 år. O och G har fått en också (mormor fyndade på Blocket, vår första är också fyndad där av oss) och vi övervägde att ge en annan stol till J men inser att hon vill ha kvar sin, så vi ska fynda en tredje snarast.

Ego: Är "lite lätt" upprörd. Känner mig ohyggligt missgynnad på jobbet då det visade sig att mina kollegors lönehöjning var rejäl! Roligt för dem, men INTE roligt för mig. Jag har jobbat här i tio år, de i knappt ett år resp. en månad. De fick nyss sina tjänster konverterade från assitenter till handläggare (även om benämnnigarna inte är exakt dem vi använder) och tjänar nu MER än mig! Visserligen kommer de inte omfattas av årets löneöversyn, och jag och en annan lågt lönesatt kollega kommer få deras potter. Men ändå. Min lön kommer på sin höjd att hamna en tusenlapp över deras. Bedrövligt. Jag måste byta jobb!
Var f.ö. på två intervjuer för en tjänst som jag nämnde härom månaden som ett jobb jag inte visste om jag vill ha. Jag känner att jag inte vill ha det jobbet för jag tyckte chefen var lite knepig. Men nu idag ser jag att chefens tjänst ligger utannonserad! Dessvärre nu när jag lite känner att jag vill ha jobbet, inser jag att jag högst sannolikt inte fått det, eftersom de inte hört av sig efter senaste intervjun.... Såååååå typiskt!

Tack Pucha och Olimpia: Skillnaden är att när jag började hade jag en chef som var grymt snål med lönerna. Som nyutbildad inom en bransch där många kursare inte ens fick jobb var jag klassiskt tacksam och hade noll förhandlingsutrymme.
Nu har vi en chef som är generösare och inser vilka nivåer man bör ge lön på, eller rättare sagt är generös. Hon har gett dem mer än nödvändigt men inser att de kanske stannar kvar längre. Medan jag (och en annan kollega) släpar efter ordentligt. Med tanke på löneöversynsutrymmet på ca 1% de senaste åren finns det aldrig hopp om att komma på en rimlig nivå.
Min chef hade samtal m mig förra veckan om organisationsförändringen och angav då vilken lön hon tycker att jag bör ha och som hon har för avsikt att kunna ge mig vid lönerevisionen i år. Det finns tyvärr inte ens ngn garanti att jag får det beloppet hon avser. Mina kollegors löner nämnde hon så klart inte. Men ena tjejen nämnde själv idag att hon undrade hur det kändes att de fått samma titlar som jag har, som jobbat så länge. Jag sa, såsom jag känner inför det, att det är jätteroligt och att jag själv fick motsvarande förändring i min tjänst när jag jobbat där ung. lika länge som hon gjort, dvs ngt år. Sen nämnde hon ngt om lönen och jag kände att jag måste kolla upp det. Har full tillgång till lönesystemet och det var DÅ det inte alls kändes lika ok längre. Känns som ett hån att min chef anser mina många års fler erfarenet vara värd ganska exakt en tusing.

Ringde andra jobbet förut idag för att höra, men fick inte tag i personen jag vill nå.

Pucha: Och tack för smickret, men chefsämne på den nivån är jag inte. Och vill i dagsläget inte heller för att vara helt ärlig. Men du har rätt i att jag troligen faller på att jag är överkvalificerad för den tjänsten jag varit på intervju.

Nåväl, här ska minsann hållas ögon öppna.

Nu, ska jag hem till en vän på tjejkväll! Ska bli härligt att släppa denna irritationen som gnagt hela dagen.

cissi: Blev helt kall och ryste när jag läste. Och tacksam å era vägnar över tester, kunniga läkare, neopersonal och alla resurser som finns där och rycker in med fullt pådrag när någon av oss drabbas och är i akut behov av det. (Med "oss" menar jag inte oss 30+are utan oss samhällsmedborgare... )
Vilken evinnerlig tur att PKU-testet så tydligt och snabbt kunde visa vad som var på tok och vilket medicinering som var nödvändig att sätta in fort. Hur mkt uppföljning och kontroller kommer G (JÄTTEFINT namn! ) att genomgå framöver? Låter som att själva medicineringen kommer ge minsta möjliga krångel framöver iaf, skönt att piller finns och som verkar vara så lätta att ge honom dessutom. Hoppas allt kommer gå bra nu.
Härligt att du nu kan njuta av lille G, hans snuttande och övriga normala bebisbeteende.

Liksom hos Ela seglade många starka minnen upp till ytan när jag läste om er upplevelse. Jag borde nog ha pratat med ngn förra sommaren/hösten men jag har svårt för att ta steget. Lätt att råda andra och se vad de skulle kunna få för hjälp men svårt att be om den själv... Men är SÅ glad över att jag krävde att få träffa förlossningsläkaren som fattade beslutet och utförde snittet ngn månad efter O och G föddes. Även det faktum att hon inte kunde ge så många svar, var svar som gav mig sinnesro. Även läkare vi träffat sedan dess, först en och samme på alla följande neo-kontroller och en helt ny nu på den senaste i januari, har bekräftat den första läkarens utlåtande - vilket också känns jättebra.

Var beredd på alla möjliga sorters känslor den kommande tiden, ffa sorg och ilska över att det inte blev som du hade förväntat dig. Fast nu inser jag att du nog redan är medveten om det efter förra upplevelsen...

Och tack johlinn för utförlig info. Kände igen lite av det från lappen/broschyren om PKU-testet vi fick med J, men hade inte kvar allt i långtidsminnet.
Hoppas du får vila dig frisk här i helgen!

Själv har jag haft låååååååång sovmorgon och nu efter lunch när småttingarna sover middag och J och sambon åkt för att handla gjorde jag en insats och skyfflade ner miljontals torra löv i vår trädgårdsavfallstunna. Nu är den knökafull så ngn (=inte jag) måste upp i tunnan och packa ihop det innan jag kan skyffla i mer. Skönt att vara ute i solskenet, men lite för kallt för att njuta fullt, tyvärr.

J längtar till ikväll när hon ska få se sin favorit, Manboy på TV. Ska bli intressant att få höra låten som kommer gälla kommande året.

Fio: Tack för ännu mer inou om PKU. Alla har vi våra specialintressen.

Sarahkka: Tja, jag är nog lite praktisk och tråkig men jag tycker nog att 1-årskalaset mest är viktigt för förstagångsföräldern. Barnet/barnen verkar inte bry sig så mkt om allt ståhej.
Det viktigaste är att passa in barnets vakentider och sovtider. Gästerna får helt enkelt komma när det passar barnet bäst, annars har man ett väldigt trött och kinkigt barn och besvikelsen (för föräldrarna) infinner sig direkt. Här var det precis som hos johlinn mkt ballonger. Och serpentiner. Mycket uppskattat.