30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Mrs Fisk - Tack, men jag tror att jag fått förklaringen redan. Verkar vara något behörighetsrelaterat, tror vi får bukt med det imorgon. Jag hör av mig annars!

Intressant att läsa om stamningen som verkar vara vanlig, men det är inget jag har märkt av här iaf. Det enda är att G adresserar varenda mening han säger till någon, så han börjar alltid med mamma, pappa, Ida, farmor, mormor, farfar eller morfar, eller vem han nu vill prata med. Och ibland hakar han liksom upp sig så att det blir:
"mamma!"
"ja?"
"eh..mamma!"
"ja?"
"mamma!"
"ja?"
"eh... eh... mamma?"
"ja?"
"mamma, vad är det här för nåt?"

Kanske räknas som stamning? Ibland hinner man bli tokig på att han inte går vidare till nästa ord han tänkt säga, utan börjar om från toppen av meningen varje gång. Fast det är rätt gulligt också.

barba - Ingen aning, tyvärr. Röda fläckar här brukar antingen vara insektsbett eller torra eksem-prickar.

Marge - Nä, sådant schema vete 17 om man hade pallat så många dagar. Jag kan annars tipsa om att låta barnet leka ute en hel dag, med grannarnas barn i deras lekstuga, varvat med cykling på 3 hjuling, sparkcykel, åka rutchkana, spela fotboll, hjälpa pappa att bygga. Korta pauser på trappan bara för lite frukt och vatten och sedan på't igen. När klockan då blir 18 säger barnet att han vill gå och lägga sig, varpå han gör det och sedan sover 13 timmar i sträck! Storasyster sov säkert 3 timmar mindre inatt än vad han gjorde, men hon tar det lite lugnare om dagarna också, tar en stund inne med lite pyssel eller en bok ibland.
Gustav är ett riktigt ute-djur. Efter ett blöjbyte igår smet han ut innan jag fått på honom kläderna, rakt ut till 3hjulingen bara och så trampade han iväg. Ett 34-årigt preggo har inget att sätta emot en 3år-minus3månader-ing! Rackarns vad snabba de kan vara!

Cissi - Jag håller med dig! Att säga vad det är man vill är ju så mycket bättre än att bara tystna efter att ha påkallat uppmärksamhet. Fast i Gustavs fall är det verkligen varje mening som startar med ett namn, så det är inte att han vill att man ska komma dit. Man kan sitta och se varandra i ögonen och ändå blir det konversationen jag skrev förut. Påminner mig om en enerverande klasskompis jag hade på gymnasiet. Han älskade att höra sin egen röst och räckte alltid upp handen så fort det var "diskussions-lektion". När han väl fått ordet - DÅ började han klura ut vad det var han ville säga. Störde mig på det massor. Och nu tror jag det kan vara så Gustav gör. Han ser till att han har någon som lyssnar på honom innan han bestämmer sig för vad han vill säga.

Mrs Fisk - Jag kan inte påstå att jag skriker på barnen, jag avskyr skrik och att behöva göra det själv. Däremot är jag gift med en karl som väsnas så mycket hela tiden - allt han gör ska han göra med buller och bång, pratar högt, smäller i dörrar och hostningar och harklingar och allt är med en ljudvolym som jag får spader på ibland. Han kan inte smyga, ens om han försöker. Svärisarna säger att det lät som en elefant sprang genom huset när han var liten och kom till dem på nätterna.
Följaktligen har vi lite olika syn på det här med att skrika till barnen, han tycker inte själv att han skriker, bara säger till på skarpen, men själv tycker jag det blir skrik. Det jag säger oftast här hemma är "skrik inte" och då är det i jämna doser fördelat på alla mina tre älskisar. För det verkar inte bättre än att båda barnen har ärvt makens fallenhet för att låta en hel del. Attans typiskt.
Men jag har på senare tid kommit in lite på Cissis spår - hemma hos oss var det aldrig bråk och skrik, varken mellan syrran och mig, eller mellan någon av oss och föräldrarna. Jag är lite konflikträdd och tänker att det kan ha med det att göra, och då tänker jag att det kanske är bra att man blir lite osams och lär sig hantera det också. Eller..? Fast jag avskyr ändå skrikande, går inte att komma ifrån. Osams kan man ju vara utan skrik.

Haha, exakt så är det! Och ja, maken är uppvuxen i hus. Men serru - det är jag med! Så där föll den teorin pladask.

Sarahkka - hrm, nedbrytbar potta? Jag tänker mig att den liksom luckras upp ihop med innehållet i den, men jag antar att det inte är så?

Intressant med allt det här kring ilska och att ryta åt barnen mm.
Min svägerska har varit inne på det här tidigare: Hon har själv 4 pojkar och jobbar (hmm, sporadiskt iaf. Hon har trots allt fått fyra barn sedan -05 ) som lärare. Nu senast på en skola i ett "utsatt" område, med en mellanstadieklass. Hon sade att hon verkligen fick perspektiv. För precis som vi diskuterar här så funderar hon också ibland på om hon och pappan handskats med någon viss situation på fel sätt. "skulle inte ha blivit arg, borde ha sagt si och så istället, blev det orättvist att den brorsan fick göra det och det först" etc. Och sedan kom hon till sin klass med barn med alkoholiserade och/eller psykiskt sjuka föräldrar, barn som i fjärde klass redan tar nästan hela ansvaret för småsyskon, barn som inte har pengar till kläder så att de får gå och frysa, barn som inte får någon hjälp alls hemifrån med skolarbete och läxor, möten med soc. osv osv. 
Och visst har väl våra barn en fantastisk, trygg och välordnad uppväxt, de är omgivna av människor som älskar dem och ställer upp på dem. Att man sedan gör misstag, felbeslut eller blir arg då man borde ha varit pedagogisk - ja, jag tror de klarar det faktiskt. Alla är vi mänskliga och ingen kan göra rätt jämt, men vi försöker oftast iaf, och jag tror inte att våra barn tar skada av att vi inte lyckas till 100%. Eller vad säger ni?

Fiji och Somna - Krya på era små nu!

Somna - Nej, blä!

Ela - Jab brukar alltid köpa skor utan att ha barnen med. Vi mäter fötterna hemma och sedan har jag med mig en liten komihåglapp med måtten till skoaffären där jag mäter skorna noga innan jag väljer. Brukar funka bra.

sarahkka - Då fattar jag hur pottan funkar!

Barba - Vad knepigt det verkar vara på ditt jobb, både med kollegor och ledning. Skönt att du snart får vara hemma lite mer, och inte helt fel med så mycket bonus-semester bara sådär!

Usch, regn idag. Gör mig inte piggare, precis. Maken är ute och tampas med maskrosorna - en granne tröttnade på att se honom på alla fyra med maskrosjärnet i hand och lånade ut sin maskros-terminator-maskin www.utetid.se/utrustning/ograsupptagare/fiskars-nova-ograsupptagare-teleskopskaft-99-109-cm.html så nu är det systematisk utrotning, nästan hela framsidan är rensad. Fast de envisa blomuslingarna lär väl komma tillbaka så vi planerar att köpa en egen.