30+ med första barnet 1-3 år, del 13

johlinn: Ser att E fallit ur vagnen och att du grämer dig. Gissa om min man borde gräma sig då: Lucas ramlade med stolen till datorbordet igår - rakt på Briojärnvägen och en Duplojärnvägsvagn på högkant. Snygg lila jättebula i pannan, men ingen hjärnskakning.

L har föresten feber han med. Började igår kväll med runt 38, likadant i dag på morgonen och förmiddagen. Nu när jag mätte hade stackarn 39,6 med örontermometern - vilket betyder minst 40,1 med vanliga termometern. Han ligger i pappas knä och tittar på nyinköpta "Bärgarns hejdlösa historier" på DVD tillsammans med Gabriel. DVD is the shit i sånna här lägen.

Fiji: Låter som att det är idé att ta tempen på N när han är "normal" för att kolla vad han har som "normaltemp". Är han varm i sig själv så finns det ju ingen anledning för förskolan att ringa hem honom för "feber" som inte är något. Och varför tempar de hela tiden? Man ska ju gå efter allmäntillståndet.
Känner igen det där med att man skulle behöva en "ledig" dag för att återhämta sig. Är själv hostig och snuvig med onda bihålor, och Lucas har dubbelsidig öroninflamation. Och maken har två veckor i rad kommit hem lagom till läggning varje dag...

Slänger mig in med lite "gamla" kommentarer eftersom det skulle ta mig hela dagen att läsa ikapp allt :

Say what ! När Gabriel föddes fick jag både panik och ångest (trodde att allt bara skulle "falla på plats" och kände mig som världens uruslaste för att jag inte bara ville vara med honom 24/7 som man ju "skulle "vilja mm). De första veckorna bode vi i Sthlm fortfarande, och där fick jag höra av BVC att jag skulle kontakta psykjouren (! ) för hjälp. När vi kom på ett av de första besöken på BVC här i Arboga fick jag (som du) fylla i en blankett angående depression, och fick sedan komma på samtal hos min underbara BVC-sköterska om hur jag mådde och hur vi skulle tackla allt tillsammans. När jag väntade Lucas fick jag dessutom komma till BVC/BMM´s psykolog och prata eftersom det var så mycket som var ouppklarat sedan förra bebistiden. Så här behöver man inte klara sig själv bara för att man är "frisk nog" att ta hand om sitt barn och inte skiter i precis allt.

CaCC: Välkommen till en av de bästa trådarna på FL (fast det vet du ju redan ). När det gäller sömn så hoppas jag att ni hittat ett sätt som fungerar för er. Här har det gått i perioder - och olika med olika barn. Gabriel har ända sedan han var liten behövt ganska mycket "kontakt" vid läggningen, medan Lucas somnade själv redan ifrån början. Sedan har det gått allt ifrån att man fått sitta med Gabriel i knät i över en timme för att få honom att sova till att han nu somnar själv i sin säng (med olika perioder av allt därimellan), till att Lucas från att somna själv och sova nästan ostört hela nätter behövde bli upplyft i famnen många gånger (tills man gav upp och lät honom somna i famnen) och vaknade och skrek flera gånger per natt.

Och jag själv är 37, maken är 32 (japp, Lammkött !). Vi har Gabriel som fyllt fyra och Lucas som är drygt ett och ett halvt.

Grattis till nya jobbet Olimpia! Verkar som sagt var som att det är bäst att lämna den gamla "skutan" så fort som möjligt.

Cissi: Här håller förskolepersonalen med Pyttis kompis: Är barnen förkylda och har lite klet i ögonen - men ingen rödhet och infektion - så torkar de bara rent ögat och tlar om att det varit lite kletigt under dagen. Ögoninflamation däremot smittar som sjutton - och då får man inte vara där.

Juni: 1,5 personal på 19 barn ! Kolla upp om de ens får göra så. Här i kommunen är normen 5 barn på varje helårsarbetare på 1-3-årsavdelning och 7 (tror jag) på 4-5-årsavdelningen.

När det gäller klippning kan jag bara säga: Hårtrimmer! Vi har en som jag har klippt båda pojkarna med förut. Numera är det bara Lucas som "råkar ut för" den, eftersom Gabriel numera är så stor att han går med pappa på "stora klippen" . Men frisyren blir jättesnygg med trimmern - om man som jag vill ha deras hår i kort frisyr.

CaCC: Skönt med iaf en natt utan strul. Hoppas att febern har gett med sig idag.

Afro:  Grattis till A! Jag har heller aldrig hört talas om skovägrare. Vad har ni för skor? Tänkte på om det är enklare att få ner den lilla foten i en sko med ganska kort skaft, stor öppning och kardborreknäppning, typ något sånt här www.dinsko.se/Shop-online/Barn/Baby-stl-20-25 - eller om det är det ni har och det inte funkar det heller. Här har jag en liten kille som vägrar ta på sig sina "Cherox-stövlar", men som hemskt gärna tar på sig sina vinterkängor alldeles själv .

Eftersom jag borde tagit chansen att sova för länge sedan kastar jag bara in en kommentar i kväll:

Sara: Va !!! Får de ens göra så??? Och att tvångsförflytta en småbarnsförälder - som troligen (precis som ni har gjort) har planerat sin vardag utifrån arbetsplatsen som finns - ut i ödemarken är ju rent utsagt grymt! Hoppas att det löser sig utan att din man behöver byta arbetsplats.

Tja, här har Lucas "Bärgarns hejdlösa historier" som favorit, och skulle lätt kunna sitta hela dagarna och titta på den - och han är ju yngre än J. Dessutom börjas nästan varje morgon med Barnkanalen till vällingen .Det kan väl dina arbetskamrater förfasa sig över också då .

När jag och maken ofta var osams när jag väntade Lucas (jag säger bara hormoner ) så "tvingade" Gabriel oss alltid att kramas och pussas när det var dags för hans läggning. Svärt att vara arg på någon man har kroppskontakt med .

Ja, det borde väl "jämna ut sig"

Barbabra: Ähm, varför skulle tygblöjorna göra barnen hjulbenta? Min ena syster arbetade t om på en förskola för ett par år sedan där förskolan köpte in och använde tygblöjor till alla barnen. Måste nästan kolla med henne om hon upplevde alla barnen som hjulbenta eller försenade med gåendet pga detta...

Barbabra: Det är först i år som Gabriel varit riktigt intresserad av att baka lussebullar och pepparkakor. Lucas vill också vara med - för att äta .

Dina "vuxenchokladbollar" låter goda. Recept?

Ska för den delen faktiskt skriva ett mail till min syster och fråga om hon upplevde att barnen blev hämmade motoriskt på förskolan med tygblöjor...