Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Ja, det är så svårt att veta hur man reagerat och valt att kämpa vidare, utifrån läkarnas resultat...  
Det känns dock för jävligt att inte fått känna känslan att vara gravid.. 

Har haft en kväll av nerderlag.. kanske inte var helt otippat då jag varit otroligt positiv och glad det senaste månaderna, sorgen finns där bakom och efter en tid behövs inte så mycket för att bägaren ska rinna över..  
I kväll rann bägaren över av att en vän skrev på Facebook att hon saknade "helgkänslan", hon har en 1,5 åring som får helgsovmorgonen att försvinna och en "parasit", som hon beskrev det i magen, som hindrade henne från att ta de där helgvins glasen..
Jag kommenterade först skämtsamt att jag gärna skulle byta och det här hemma hos mig dricks en massa vin.. :) Sedan kom bara tårarna.. Jag inser att jag dricker vin bara för att jag kan, och då gör det ofta bara för att jag kan och för att alla med småbarn inte bör och de som har en "parasit" i magen absolut inte bör... 
Blir bara så jävulskt avundsjuk på alla som bara får det att bli så naturligt.. fattar de inte vilken tur de har?  
Ja, detta blev ju en jätte rolig lördagkväll...  

Väntar på nytt försök: Sunshine123, (33 ar),  AMH 0,48 , FSH 10,8.  Vantar pa att borja behandling nagon gang i augusti. Castor (36 år), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Avbrutet försök 23 maj 2011 p.g.a   "flare-up" effekt, dvs östrogen-chock pga sprayen som resulterade i  två  cystor och förhindrande menopuren att fungera.

Sprayar:

Linn73 (38 år), Tidigare AMH 0,41, nytt prov juni -11 visade AMH 0,84. Planerat ÄP mitten av sept om allt går vägen. Poussin (33 år), AMH 0,35. IVF nr 4. Spraystart 14/8, planerat ÄP v 37.. Anemon (38 år), AMH 0,47 Spraystart 2/8

Sprutar:
 

Planerat ÄP/ET/FET:

Anemon (38 år), AMH 0,467, FET om Pingu klarar tining, UL 11/5 för närmare besked

Ruvar:

LycklligtLottad 1982, 29 år AMH 0,1, FSH 60 Gör äggdonation. ET 15/8, TD 29/8

Gravida:

Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41 Sötmaggan, AMH 0,33, 37 år Albatross74 AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5

ÄD-kö:

Småsteg, 

AMH 0,49, 1 makeinsem, 1 IVF utan resultat, rek ÄD   Längtar74, (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH 11,6. 3 IVF utan ägg. Planerar ÄD i Spanien Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten IVF behandling 6/5. Kör både ÄD och Adoption nu iaf..

Adoptionskö:

Nelle (37 år) AMH 0,3: Står i kö till adoptionsorganisationer och ska gå föräldrautbildning i höst. Inte utredd ännu.    Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten IVF behandling 6/5. Kör både ÄD och Adoption nu iaf.. Övrigt:
Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu.

Nja, familjelivsvärden kanske måste rycka in igen...???

Vi har iaf köp radhus dag, så nu har jag/vi både försäljning av nuvarande lägenhet och planering av nytt boende att fokusera på... Känns spännande! :) 

Kram till er alla!

// Jegs 

Poussin, - Så härligt att läsa din sköna och avslappnade inställning, positiv känsla för vänners barn osv... Den känslan är den rätta! 

Vi var på första kursdagen på adoptionskursen i tisdags, känns jätte roligt att komma vidare.. Är väldigt mycket på jobbet just nu och försäljning av lägenhet v/s köp av radhus gör att jag inte riktigt kan fokusera eller tänka på något gällande barn, men känslan är bra.

Många skrattar lite lätt när jag sagt att vi börjat adoptionskurs, "kurs i att få barn, det behöver ju inte de som skapar egna...". Vissa stunder har jag nog tänkt samma tanke, men just nu är jag positivt glad över allt jag hoppas lära mig som jag inte vet... tror nog att jag vet och tänkt på allt..
En sak sa dock adoptionskursledaren.Det finns faktiskt de som har ångrat sig när de fått hem sitt adoptionsbarn.. Den tanken har aldrig slagit mig.. 
Däremot har den tanken slagit mig om jag skulle gå via ÄD, att föda ett barn och verkligen inte se mig själv i det, eller inte känna den där moderskänslan som jag föreställer mig och sedan bara må dåligt över det... 
Med adoption har jag på något vis bara fått för mig att jag kommer älska det barn som jag troligt vis i första skedet kommer se på bild... Det kommer bara vara världens finaste... :)  En annan tanke som slagit mig är att vårt barn kanske redan finns någonstans vi världen, om så i sin biologiska mammas mage... Fin känsla för mig...

Kram på er alla! // Jegs

Håller tummarna för dig Poussin!

Adoptionskursen är 7 tillfällen, varje tisdagskväll 18-21. 
Jag kunde dock inte själv gå i tisdags, så min karl fick vara där själv för oss båda.. Varje kurstillfälle har lite olika inriktning, olika delar som man belyser.. Tror att det pratade en del om situationen om  ofrivillig barnlöshet i tisdags.. Själv har jag varit med jobbet ute på Grönö i Stockholmsskärgård, en ö med en gammal fyr och tre äldre bostadhus.. Helt utan el och VA.. Otroligt vackert och bara havets brus.. 

Jag har nämnt tidigare om en vän till mig som är beredd att donera ägg. Jag har förmedlat telefonnumret till "äggdonationsdamen" på Huddinge och hon ringde dit i dag.. Även om min vän bor i Skåne så måste hon komma upp till Huddinge för undersökning och kuratorsamtal (eller vad det kallas) och sedan själva donationsingreppet. Blodprover mm kan hon lämna där nere. Dock får hon ersättning för resor, vilket är otroligt bra! Men till att börja med så ska de från Huddinge skicka ner informationsmaterial och remiss om blodproven till henne.. Otroligt fint av henne att göra detta och hon är en underbar person på alla andra vis oxå.. 

Kram på er alla kämpare! 

Spännande att följa er alla.. Ni som orkar gå igenom flera IVF är riktiga kämpare, för egen del känns det som en enkel väg att sikta på adoption.. 

I dag berättade min närmaste vän att hon är med barn... Hon har varit singel ganska länge men träffade en kille under sommaren. Hon har nog likt som mig längtat efter barn men har inte trott att hon kan få.. utifrån det var hon nästan på väg att haka på oss på adoptionskurs när vi började prata om det... Samtidigt har hon nog slutat vara så noga med att skydda sig.. Men nu som sagt gick det rackarns fort, så hon och killen är nu i läget om det verkligen är mognad för att skaffa barn med varandra redan...  Hon säger iaf att hon inte vill behålla det om inte han oxå vill, att de ska vara två om det..
Det känns bara så galet att det ska vara så här... Varför varför blir de med barn när de inte önskar att bli det just nu och varför varför ska det vara så svårt för oss? Känner mig både likgiltig, ledsen och tom...
Väljer de att behålla barnet ska jag verkligen göra mitt bästa för att följa hennes graviditet och barnet, inte låda detta komma emellan oss, även om det känns som att jag bara vill dra mig undan och slippa... 
 
Kan man inte frysa tiden och allt på något vis och tina upp det till dess att vi fått ett barn på ett eller annat sätt? 

// Jegs 

Jag kan aldrig sluta analysera om orsaken till att jag har så dåliga värden och framför det inte bara funkar...
Visst, det kan ju kännas bra att testerna visar på något, men varför? 

Och om jag och vissa av er andra nu inte får ytterligare IVF-behandlingar, finns det ingen medicin som jag kan få utskriven för att någorlunda reglerat klämma ut de stackars ägg som kanske finns kvar på egen hand? Eller som gör miljön där inne så bra som möjligt för ett ägg att fastna? 

Förutom den låga äggreserven kan det inte vara något annat som oxå påverkar?

För en tid sedan fick jag för mig att jag hade för höga manliga hormoner som spökade.. nu funderar jag på om jag inte har ett så starkt immunförsvar som både förvarar mig från hormonbehandling och även tar död på min mans killar så snart de kommer innanför porten...? Har googlat lite och ser att det finns andra trådar här på forumet där vissa diskuterar det oxå...

Jag är aldrig sjuk, ända gången som jag tagit en sjukdag som vuxen var nog en gång när jag försov mig och tyckte att det var mer pinsamt att erkänna det än att skylla på mensverk/förkylning... Men det var väl 6 år sedan..

Hur är ni andra som inte svarat på behandling eller där äggen inte fastnar?
- Är ni ofta sjuka i övrigt, hur bedömer ni ert immunförsvar generellt?
- Har ni fått rekommenderat något kosttillskott eller fått ev. medicin utskriven för omså äggproduktion/lossning eller för att få ev. befruktade ägg att klamra sig fast lättare?

Känns som att vårdgarantin gör att sjukhusen har fullt med att låta alla få sin "lovade" behandling, men funkar inte den är det raka vägen till äggdonationskön... Inget där emellan... 

Ja, lite tankar så här innan det är dags för en ny arbetsvecka...

Natti natti!

// Jegs 

Hejsan alla tjejer,

"Roligt" att några nya har hittat hit.. eller hur man ska formulera sig. 

Hoppas hoppas på att vi ska få ytterligare någon graviditet här snart!

Funderade i ett tidigare inlägg om orsak till situationen och för starkt immunförsvar.. Generellt utifrån ni som svarade så verkar vi ganska friska eller om inte annat vet att vi har immunförsvar som är lite extra... Och jobbar vi inom utsatta miljöer med många "smittobärare" (barn) så kanske även vi råkar ut för någon förkylning i bland... 

Iaf har jag mailat lite frågor till den läkare som vi fick träffa under våren som forskar om bakomliggande orsaker, hoppas att hon har tid att svara... 

Blir även lite brydd över AMH värden som verkar kunna röra på sig uppåt för några. Att vissa av er får besked från privata kliniker att de inte stirrar sig blinda på AMH medan landstinget eller iaf Huddinge nekar vidare behandling pga just AMH. Visst väger Huddinge säker in resultat från den behandling man har fått, men det känns ändå väldigt retsamt.. Och jag kan inte heller komma ifrån att tro att de egentligen skulle vilja ge oss fler chanser men pga vårdgarantin så måste det släppa in nya och då hinner de helt enkelt inte med oss alla pga för dåliga resurser/ lite pengar. 

Adoptionskursen är kul, om man kan säga så..  Skönt att vara bland människor i samma situation. Vi har några ensamstående tjejer med som har lite annorlunda historia, men vi är dock alla barnlösa och känner en längtan efter barn. Vi får bla se delar av lite olika dokumentärer där man följer familjer eller ensamstående och deras barn.. Väldigt intressant. 

Har även noterat det den 6 oktober börjar en ny dokumentärserie på TV3 "Drömmen om ett barn", ska bli intressant... Framför allt blir jag glad att problemet får en uppmärksamhet, medan jag är ganska övertygad om att historierna vi får följa blir en spegelbild av allas våran situation.
Både här på denna tråd eller när jag lästa andra bloggar mm, så känner jag många gånger att de ni och alla andra skriver om tankar, sorg mm lika gärna kunde vara mina egna ord...  

Gällande vår äggdonationsresa så har min vän varit och lämnat prover, så snart får vi se om hon är ok för nästa omgång om 6 månader...

En annan sak som slog mig här om dagen, har era karlar funderat på att donera sperma?
Iom att vi har alternativet äggdonation i åtanke och då både är tacksamma och beroende av att någon donerar sina ägg så föreslog jag för min man i dag att spermadonation kanske vore något för honom... Vet inte riktigt om han kommer, men det känns inte helt otroligt...

Blev lite långt....

// Jegs 

Så spännande att följa er alla som är på G, hoppas hoppas och tror att det ska gå bra!

// Jegs

Som sagt såå spännande...
Nu bäddar ni upp för Solskenshistorier!

// Jegs