Sfinkterruptur förra gången, snart dags för tvåan..livrädd!!

Har också samma problem. Ska börja försöka mig på ett syskon så småningom men är också rädd. Tydligen har man rätt till kejsarsnitt vid sfinkerruptur! Kolla upp det!!!!

När mitt första barn föddes 97 och det var en förlossning som tog 22 timmar och var jättejobbig. Jag sprack mycket och hade en del problem även efter förlossningen på att sitta, gå på toa och värk. Jag var också livrädd inför min andra förlossning -00, men den förlossningen var riktigt bra! Den tog 8 timmar och sprack INGENTING och allt fungerade som det skulle även efter så den första förlossningen brukar alltid vara jobbigare än den första så försök att inte tänka så mycket på det.

Ett bra tips: Lyssna mycket på barnmorskan när det är dax att börja krysta och använd andning!

Allt kommer att gå bra så försök att inte stressa upp dig. Lycka till

Nu fick jag ju aldrig det fullt så jobbigt men min son föddes med förlossningstång och troligtvis var det därför jag sedan fick en förträngning som gjorde det smärtsamt till tusen att gå på toa och göra nr 2 . Tog 7 månader innan någon läkare tog mig på allvar och jag fick komma till operation där man under narkos gjorde en töjning så att förträningningen släppte.

Har nu precis börjat planera bebis ( min son är född januari 2009) och jag kan känna en stor oro inför att samma sak ska hända igen...det var den värsta smärtan och ångesten jag nånsin upplevt tusen ggr värre än förlossningen i sig...
men känns som om man inte kan få någon garanti på att det inte blir så igen..om man nu inte blir beviljad kejsarsnitt.

FÅR du ens föda vaginalt? Det kommer inte jag få göra igen efter min sfinkterruptur nämligen just för att de bedömer risken att spricka i ärrbildningen som stor.

Hej. Tack för svaren.
Mollan 03: Skönt att höra att det kan gå bra ändå. Jag ska verkligen försöka att inte oroa mig, det gör ju ingenting bättre. Men det är vårt att styra över sina tankar ibland. Dessa hormoner gör inte det hela lättare heller. Brukar inte oroa mig så mycket "vanligtvis". Vid min förra förlossning, som var utdragen, gick jag in i mig själv på något vis och lyssnade kanske inte fullt så som jag borde. Hoppas jag kan samarbeta bättre med bm denna gång och bli vägledd genom det hela.
Vili: det lät jobbigt det där.:(, tråkigt att du behövde gå så länge innan de hjälpte dig!!!!
Mw83 och Klickan 84: Har tänkt mycket på det där med kejsarsnitt. Jag har ingenting emot det rent principiellt men personligen känns det otäckt och inget jag helst vill genomgå. Däremot skulle jag självklart göra det om barnets hälsa stod på spel. MEN skulle det stå mellan att bli inkontinent och att bli snittat så vill jag ju verkligen inte bli inkontinent. Försökte ta detta med min läkare men hon ville inte riktigt svara mig. Enligt den läkaren jag träffade så erbjuder de dessutom bara kejsarsnitt till dem som haft en total sfinkterruptur grad 4 . Tydligen hade jag en intakt analslemhinna vilket gör skillnaden mellan partiell och total sfinkterruptur.  Jag frågade om det där med det gamla ärret också. Om man verkligen läker igen om man går sönder igen lika mycket och det påstod hon att man gör???
Fick inte heller svar på varför det gick som det gick sist. Kanske hade det då varit lättare att ta ställning nu om man visste att det berodde på något som går att undvika??
Känns mest som jag svamlar..:(

Förstår precis den där rädslan, tampas med den själv och därför känns det i dagsläget helt otänkbart med ett tredje barn (fick sfinkter vid andra förlossningen). Vare sig snitt eller att riskera skador igen känns särskilt trevligt men det är ju något man ställs inför vid en graviditet. Hur långt gången är du? Har du fått samtala med aurorabarnmorska eller liknande nu inför och gå igenom en plan på vad de kan göra för att minska riskerna att det händer igen osv?

Hej. igen. Bf är den 17 november så det är ju inte så länge kvar nu, Jag har inte samtalat med aurora, har dock förklarat för min bm hur jag känner och hon har varit väldigt bra och förstående och satte därför upp en tid åt mig hos förlossningsläkare. Just för att lägga upp en plan. Men det var där det brast och efter det samtalet känns det om möjligt än värre. Läkaren jag pratade med verkade inte förstå min oro eller tycka att det var just något att diskutera. Hon sa väl mer som att "ja hoppas det går bättre denna gång". Hon trodde inte som sagt var att tidigare ärr skulle försvåra läkning vid en ny ruptur men gav inte mycket hopp heller om att jag skulle slippa det denna gång. Förutom att det då ska stå tydligt i min journal om detta. Men jag menar vi alla förlossningar gör väl bm allt för att mamman ska slippa spricka.??

Suck. De är verkligen inte smidiga inom sjukvården.

Kan du inte be din BM om en tid att träffa en annan läkare och kanske en aurora-barnmorska tillsammans? Det är ju verkligen katastrof att närma sig förlossning och inte ha haft möjlighet att bearbeta dessa upplevelser!

Hoppas verkligen att det ska gå bra för dig!

Jag är i precis samma sits som dig TS,ska till Aurora enheten idag för att gå igenom min förra förlossning...

Hej igen
JO jag funderar mycket på att ringa min BM och be att få tala med henne igen eller få tid att prata med någon annan läkare. Jag försöker verkligen tänka positivt och fokusera på att bara bebis mår bra men samtidigt minns jag hur hela året efter min förra förlossning blev och hur jag mådde. Det var nära att vi separerade till och med för jag var så deppig. Jag vill verkligen inte vara med om det igen.
AnneliY: Hoppas att du får ett bra samtal idag och att de tar dig på allvar!!!!! Lycka till