Sfinkterruptur förra gången, snart dags för tvåan..livrädd!!

Hej. Tack för svaren.
Mollan 03: Skönt att höra att det kan gå bra ändå. Jag ska verkligen försöka att inte oroa mig, det gör ju ingenting bättre. Men det är vårt att styra över sina tankar ibland. Dessa hormoner gör inte det hela lättare heller. Brukar inte oroa mig så mycket "vanligtvis". Vid min förra förlossning, som var utdragen, gick jag in i mig själv på något vis och lyssnade kanske inte fullt så som jag borde. Hoppas jag kan samarbeta bättre med bm denna gång och bli vägledd genom det hela.
Vili: det lät jobbigt det där.:(, tråkigt att du behövde gå så länge innan de hjälpte dig!!!!
Mw83 och Klickan 84: Har tänkt mycket på det där med kejsarsnitt. Jag har ingenting emot det rent principiellt men personligen känns det otäckt och inget jag helst vill genomgå. Däremot skulle jag självklart göra det om barnets hälsa stod på spel. MEN skulle det stå mellan att bli inkontinent och att bli snittat så vill jag ju verkligen inte bli inkontinent. Försökte ta detta med min läkare men hon ville inte riktigt svara mig. Enligt den läkaren jag träffade så erbjuder de dessutom bara kejsarsnitt till dem som haft en total sfinkterruptur grad 4 . Tydligen hade jag en intakt analslemhinna vilket gör skillnaden mellan partiell och total sfinkterruptur.  Jag frågade om det där med det gamla ärret också. Om man verkligen läker igen om man går sönder igen lika mycket och det påstod hon att man gör???
Fick inte heller svar på varför det gick som det gick sist. Kanske hade det då varit lättare att ta ställning nu om man visste att det berodde på något som går att undvika??
Känns mest som jag svamlar..:(

Hej. igen. Bf är den 17 november så det är ju inte så länge kvar nu, Jag har inte samtalat med aurora, har dock förklarat för min bm hur jag känner och hon har varit väldigt bra och förstående och satte därför upp en tid åt mig hos förlossningsläkare. Just för att lägga upp en plan. Men det var där det brast och efter det samtalet känns det om möjligt än värre. Läkaren jag pratade med verkade inte förstå min oro eller tycka att det var just något att diskutera. Hon sa väl mer som att "ja hoppas det går bättre denna gång". Hon trodde inte som sagt var att tidigare ärr skulle försvåra läkning vid en ny ruptur men gav inte mycket hopp heller om att jag skulle slippa det denna gång. Förutom att det då ska stå tydligt i min journal om detta. Men jag menar vi alla förlossningar gör väl bm allt för att mamman ska slippa spricka.??

Hej igen
JO jag funderar mycket på att ringa min BM och be att få tala med henne igen eller få tid att prata med någon annan läkare. Jag försöker verkligen tänka positivt och fokusera på att bara bebis mår bra men samtidigt minns jag hur hela året efter min förra förlossning blev och hur jag mådde. Det var nära att vi separerade till och med för jag var så deppig. Jag vill verkligen inte vara med om det igen.
AnneliY: Hoppas att du får ett bra samtal idag och att de tar dig på allvar!!!!! Lycka till

Hej Smultron81. Skönt att höra!!!! Minns du vad de gjorde för att "ha extra koll". Gjorde du något annorlunda själv.? Jag är rädd att jag ska få panik och inte våga krysta i rädsla för att spricka men jag antar att när man väl ligger där så glömmer man det och då hoppas jag att bm har koll på det åt en.

Hej

Smultron81 ok det låter logiskt att de antagligen "bestämmer" åt en hur man ska ligga så de ser ordentligt!!låter heltklart som att de hade koll på dig iaf. Skönt, hoppas det blir samma åt mig med,

AnneliY Det låter verkligen positivt, att de tog dig på allvar och kunde se till att det känns lugnare!!
Skönt att höra

Hanna 1988 Åh det känns så bra att höra !!! Jag hoppas vekligen att det ska gå bättre förmig med denna gång. Min Bm kommer definitivt skriva det i min journal och jag har även sagt åt min man att pååpeka detta om jag själv är okapabel att framföra mina tankar under förlossningen.

UmmElias Tänk vad olika det kan vara, fast det låter nog som att dina skador var snäppet värre än mina.

Bra fråga, hade inte ens en tanke på att be om dte förren jag såg att flera här har skrivit om det. Har ingen bra koll på vad Aurora är egentligen. Men borde inte min bm ha föreslagit det??eller kan man själv kontakta dem?

Åh, varför ska det vara så beroende av vem man träffar och vart man bor detta. Borde ju finnas bättre enhetliga riktlinjer och planer för vad man gör nästa gång efter att man spruckit mycket vid sin första förlossning. Vad jag förstått av min bm så hade jag en partiell sfinkter ruptur grad 3-4. Att den var partiell beror enbart på att analslemhinnan var intakt och tydligen går gränsen där, åtminstone här där jag bor för att man skall få et KS. Det spelar ingen roll hur många stygn invändigt, utvändigt etc. Eller hur man mått efteråt tydligen. Jag har samma upplevelse som er att det tog väldigt långtid att bli bättre. Med risk för att låta vulgär så var det inte tal om någon sorts penetration hela första året efteråt därefter fick jag lov att ha xylocain salva(bedövande) efter sex för att det gjorde så j-a ont efteråt. Detta fick mig att må oerhört dåligt och påverkade även mitt förhållande. Men sådana aspekter verkar det inte överhuvtaget tas någon hänsyn till. Jag menar inte att vara ego men det är ju till hela familjens fördel om man mår bra.

Hoppas att ni som känner att ni verkligen vill ha ett snitt får det. Jag tycker som många har skrivit här att det känns alldeles galet att tvinga någon föda vaginalt mot deras vilja. Det kan ju aldrig bli bra, Jag menar ska man ligga där då i krystskedet och var livrädd hela tiden. Kan inte vara bra för de små i magen heller denna ständiga oro.

Vad gäller svullnaden så upplever jag samma sak, framförallt i mellangården denna gång. Mycket svullnare nu än med ettan och stark tyngdkänsla. Har dock inte tänkt så mycket på om det kan ha med att man är sydd där att göra.

AnneliY: Ja det där kunde jag lika gärna ha skrivit. Det var det som var så hemskt att höra också när jag pratade med läkaren. Hon sa ordangrant att " ja, vi hoppas ju att det går bättre denna gång" och sa sen något om att det ju aldrig finns några garantier och att det finns en chans att det blir än värre denna gång om jag sprícker eller också bättre......De vet alltså inte...och det är väl klart jag fattar det någonstans att det inte går att lämna några garantier.....klart att saker kan hända som inte ens de kan förutsäga.....men precis som dig är jag rädd för att snittas med....jag vill så gärna föda vaginalt igen, vill bara inte gå sönder,,,,,,men hur vet man....
Hur länge har du kvar till bf?
För mig känns det som att tiden runnit iväg...skall till bm nästa vecka
är idag 37+1 så det känns lite sent nu med aurora och så vidare
Så som det känns just nu kommer jag föda vaginalt men jag bara hoppas att  jag och bm kan skriva ett tydligt och bra förlossningsbrev nästa vecka så att verkligen allt görs som går att göra för att det inte skall bli en upprepning av förra gången. så känns det just nu.....men sen vissa stunder får jag totalpanik och börjar tänka på allt hemskt som kan hända.....

Jag tycker nog att jag försökt vara tydlig med bm om detta. Vi har pratat om det alltsedan vecka 20 typ och då lovade hon ju att jag skulle få träffa den där doktorn i vecka 35-36 och vi skulle göra en förlossningsplan jag och doktor.. Enligt min bm skulle det säkert innebära att jag blev igångsatt om det hela inte kom igång i vecka 38-39 så vida jag inte vill ha KS. enligt min BM skulle jag få det direkt om jag så ville. Samt att de skulle ha koll¨på att bebis inte blev för stor osv.
Men så kom ju den där veckan jag hade sett fram emot och jag träffade läkaren som jag trodde skulle hjälpa mig att reda ut alla frågor och så blev det bara ingenting av alltihopa..:(
LÄkaren var inte alls inne på samma som BM och ja vad hon nu kan ha tänkats skrivit i sin läkaranteckning vet jag ej, men hon sa att hon skulle skriva att de skulle ha extra kontroll efter förlossning för att se att jag inte spruckit och att det tydligt skulle stå om min tidigare förlossning. Thats it??!

Därav tänkte vi fylla på med en anteckning från mig och bm inför den stundande dagen där det står mer mina önskemål osv.
och jo jag har funderat på att ringa bm igen och försöka få komma till henne tidigare och prata om detta. kanske borde göra det heltenkelt.

dålli: tack för att du delar med dig..skönt att höra att det ändå finns flera där ute som det gått bra för andra gången!

AnneliY: Nej jag blev jätte ledsen under och efter samtalet med läkaren. Tyvärr gjorde väl det att jag inte var så envis. Jag frågade henne flera gånger om det inte fanns andra saker att ta till osv men hon tyckte verkligen att det inte var något och att det säkert går bra och att vi hoppas det...vi klickade väl inte heltenkelt. Jag pratade med min bm direkt dagen efter om den dåliga upplevelsen. Jag ville också gärna få veta vad de trodde det berodde på att det blev som det blev vid min första förlossning men denna läkare "hittade" inte operationsberättelsen ens och kunde inte svara på varför? Kan tillägga att bm hittad eoperationsberättelsen direkt sen när jag frågade om den verkligen inte fanns. nåväl det är ju som det är nu men jag hoppas verkligen att ingen annan behöver få det bemötandet när man är rädd och orolig.

Jo det ska finnas i min journal i datorn. Men som sagt var, jag vet inte hur utförligt det står. Jag trodde innan jag träffade doktorn att det skulle vara ett väldigt utförligt dokument som även jag skulle kunna påverka. Ska be bm läsa upp för mig när vi ses nästa gång vad som står i den. Inte för att jag vet hur de "ska se ut" men man känner väl om är ok antar jag.

hej MInikatt. Jo tyvärr verkar det kunna vara väldigt olika och det är konstigt tycker jag.

cinzano12:skönt att höra att andra gången gick bättre och hoppas att det stämmer!! Har dock inte kunnat få någon inom sjukvården att ens ge mig någon risksiffra eller så. Kanske de inte vågar lova för mycket?

Hej.
Tack alla för att ni delar med er av era erfarenheter. Många bra förslag som jag tagit till mig och tagit upp med sjukvårdspersonalen. Har nu träffat ännu en läkare samt min bm och det känns bättre inför stundande förlossning. Jag har fått bättre förklarat för mig vad man kan göra och i min journal finns en väldigt tydlig förlossningsplan. Det känns bra. Hoppas att det går bra för er andra med. Nu väntar jag med spänning på bf som är om 9 dagar....:)...

Hej.
Oj vad tiden går. Nu är min lilla flicka här sedan några veckor tillbaka och vi börjar få lite rutin på tillvaron.. . Tänkte skriva och berätta hur det gick för er som undrade.

MIn förlossning gick över förväntan. Det blev en vaginal förlossning men ingen ny sfinkterruptur. det var sååå nära då det tydligen var jätte  stramt i det gamla ärret men med hjälp av två bm (varav en var super duktig på detta tydligen) och en undersköterska samt att  jag var i sådant skick att det gick bra att ta instruktioner räddades det hela med ett redigt klipp. Visst det blev många stygn ändå och klippet har väl inte egentligen slutat göra ont förrens nu men jämfört med hur det var sist var detta så mycket bättre. Åt värktabletter i knappt en vecka denna gång bara och känner mig mer återställd nu än sist. Är glad över att jag fick vara med om denna förlossning som gav mig styrka och hopp  istället för uppgivenhet och ledsamhet som sist.

hoppas att det går bra för er andra!!!!

God jul på er!!!