Nån mer som försöker bli gravid men som behöver stressa av först?

Hej

Jag och min sambo har försökt sedan i maj, men än har inget hänt. Problemet för oss är att vi båda är väldigt stressade.  Vi jobbar mycket, han har ett eget företag och jobbar låånga dagar. Jag har 2 barn från ett tidigare förhållande, som bor hos oss varannan vecka. Dessutom håller vi på att bygga hus.
Det blir lite "verkstad", jag har regelbunden mens/ÄL & vi försöker pricka runt de dagarna..men ibland finns inte ens orken till det.

Känns som att när det där huset är klart, då kan vi stressa av & då kommer jag kanske bli gravid. Hoppas i alla fall. =)

Hur mycket jobb har ni med huset? När kan det tänkas bli klart?
Just nu känns det som mitt mål att sluta stressa, få struktur i vardagen, och bli med barn före jul ;). Får se hur det går. Är definitivt lättare sagt än gjort :S.

Vi har ritat det från grunden själva & allt i huset som ventilation, el vatten osv har sambon suttit o räknat ut själv hur det ska dras. Nu har vi snickare som bygger åt oss som tur är. Vi hade hoppas att det skulle vara klart till våren, men vi får väl se. Börjar inse att det tar sån tid...och det vi tänkt göra själva kanske vi överväger att leja bort oxå..

Jag tror kanske inte att det är jag som stressar mest i vårt förhållande, utan det är han. Och jag kan ju inte kräva att han ska "ställa upp" för att jag har ägglossning även om jag är noga på att påpeka när det är..

Skulle så gärna vilja bli gravid och kan inte förstå varför det ska ta sån tid! Tror inte att det blivit något denna månaden heller tyvärr - så det är väl bara att kämpa på...

Skönt för dej att du börjar få lite ordning på vardagen, hoppas för er skull att det tar sej snart

Hej! Jag joinar gärna er.

Vi har försökt "på riktigt" sen i augusti. Blev sjukskriven för stress förra veckan och försöker komma tillbaka men det går inte helt bra...
Har ni några tips på hur man stressar ner?

Vi har försökt ta några helt lediga kvällar utan att göra något alls, kanske tittat på nån film eller nåt. Men det hjälper ju inte långsiktigt direkt! Jag håller på att skära ner på det jag gör. Jobbar bara 75% men arbetar frivilligt med ungdomar på kvällar och helger. Måste nog sluta med det tyvärr.. Men det vill jag inte! jaja... prioriteringar antar jag.

Här är en till. vi har försökt sen i juni och än inget .
Sambon stressar för att finna ett jobb. Just nu är han på praktik 25 mil från mig o vi träffas några gånger i månan.
Min mens är oregelbunden  och mycket som påverkar till det beror nog på stress.
Anledningen till att vi stressar är att jag har heltidsjobb, han letar jobb o nu är voi ifrån varnadra o träffas knappt. Det påverkar ju våran bebisverkstad genom att vi kanske inte alltid ses när jag har äl.

Pratade med barnmorskan o hon sa att detta är en orsak till varför vi inte har lyckats bli med barn än.
Sist blev jag gravid direkt. på första försöket, en lyckoträff?

Jaani, hur gör man? Det är då verkligen inte lätt att lägga om vanor och minska på stressen, fastän man har en bra morot! Mycket handlar nog om prioriteringar, att inte ta på sig mer än nödvändigt, kunna säga nej, inte ta med sig jobbet hem, och att inte lägga så mycket energi på sånt man ändå inte kan påverka. Och för min del, planera! och följa planeringen. Personligen behöver jag mer struktur i vardagen, och prioritera rätt! Stanna upp, känna efter, och tänka till.

Idag jobbade jag över igen, så dumt!! Det var inte ens SÅ nödvändigt! Fick bara för mig att få klart en grej jag velat fixa hela veckan, som tog lite längre tid än jag räknat med (räknar alltid fel). Men egentligen, så kunde det ju faktiskt vänta till nästa vecka!! Varför varför skjöt jag inte upp det och åkte hem istället?
Jag har ca 6,5 mil till jobbet så har ju lite restid också, så kommer ofta hem mellan 18 och 19 på kvällarna... då är jag trött, orkar ingenting, sitter framför datorn, och fixar mat alldeles på tok för sent på kvällen, lägger mig för sent, får för lite sömn, orkar knappt upp på morgonen, stressar iväg och blir senare än önskat till jobbet (acceptabel tid dock). Det är ett mönster som jag/vi MÅSTE bryta!

Snorpan77 skrev 2010-10-29 16:22:30 följande:

Vi har ritat det från grunden själva & allt i huset som ventilation, el vatten osv har sambon suttit o räknat ut själv hur det ska dras. Nu har vi snickare som bygger åt oss som tur är. Vi hade hoppas att det skulle vara klart till våren, men vi får väl se. Börjar inse att det tar sån tid...och det vi tänkt göra själva kanske vi överväger att leja bort oxå..

Jag tror kanske inte att det är jag som stressar mest i vårt förhållande, utan det är han. Och jag kan ju inte kräva att han ska "ställa upp" för att jag har ägglossning även om jag är noga på att påpeka när det är..

Skulle så gärna vilja bli gravid och kan inte förstå varför det ska ta sån tid! Tror inte att det blivit något denna månaden heller tyvärr - så det är väl bara att kämpa på...

Skönt för dej att du börjar få lite ordning på vardagen, hoppas för er skull att det tar sej snart

alexander2011 skrev 2010-10-29 19:14:33 följande:

Här är en till. vi har försökt sen i juni och än inget .
Sambon stressar för att finna ett jobb. Just nu är han på praktik 25 mil från mig o vi träffas några gånger i månan.
Min mens är oregelbunden  och mycket som påverkar till det beror nog på stress.
Anledningen till att vi stressar är att jag har heltidsjobb, han letar jobb o nu är voi ifrån varnadra o träffas knappt. Det påverkar ju våran bebisverkstad genom att vi kanske inte alltid ses när jag har äl.

Pratade med barnmorskan o hon sa att detta är en orsak till varför vi inte har lyckats bli med barn än.
Sist blev jag gravid direkt. på första försöket, en lyckoträff?