Jag har idag ringt till specialistläkargruppen i Växjö för att jag och min sambo vill ha hjälp att få till ett +. Tyvär är jag en aning överviktig och behöver alltså ta tag i att komma igång med motion och bättre matvanor! Finns det fler än jag som bestämt er för att gå ner i vikt. Kanske vi kan följas åt i denna tråd och stötta varandra?!
Välkomna 
Han säger att han inte vill ge upp men att det inte funkar för någon av oss att gå här hemma tillsammans längre. Han vill bli särbos. Ska jag ta det klivet tillsammans med honom? Jag vill ju verkligen inte att det ska ta slut. Jag pratade iaf med honom idag, berättade hur han fick mig att känna utan att han fattar det själv. Ja jag vet varken ut eller in längre...
Är jag dum som stannar och utsätter mig för det här?
Kram
Att ni är ifrån varandra kan ju faktiskt bli en nystart för er båda! Ni kanske inser att ni saknar varandra och vill fortsätta vara ett par...framförallt eftersom ni kommer att bli föräldar!
Jag tycker att ni ska sätta er ner och tillsammans avgöra om ni ska vara särbo eller om det ska vara helt slut!
Lycka till min vän.
jag hoppas och tror att det kommer lösa sig till det absolut bästa!
Kram
Ja vi har diskuterat, fram och tillbaka och just nu så håller vi inte ihop under samma tak. Det har blivit för mycket för Jeppe och nu har jag fått nog av hans behandling under hans "sämre" tid. Planen är att hitta en liten billig lägenhet inne i nyköping, vi bor i Oxelösund som ligger bara en kvart ifrån. Men det tar ju tid att hitta en lägenhet och fram till dess får vi försöka varva varann med att bo hos våra familjer. Jag saknar honom enormt, men det blir så onaturligt när han är så nära men ändå så långt borta och då känner jag att jag åxå behöver få egen tid och få känna en naturlig saknad istället.
Tack min vän för ditt stöd och råd.
Kram
Det låter klokt att ni är på varsitt håll ett ta. Tiden kan ju faktiskt läka sår...Det kan ju till och med bli en nystart för er så småningom.
Jag ska hålla tummarna för att det löser sig med boende för er båda!
Har du din familj nära? God kontakt och så?
Alltid bra att ha folk som stöttar en i svåra situationer!
Kram
Ja jag har väldigt bra kontakt med min familj och dem bor omkring mig allihop. Jag vet att jag har stöd när jag behöver det. Ja jag hoppas att det kan bli en nystart men det är svårt att tänka i planer som särbos när vi enligt mig nått vårt mål till att bli en liten familj, det är ju nu vi ska vara tillsammans. Men jag är inte riktigt redo att ge upp än så jag försöker hänga med.
Kram
Okej! Bra att du har din familj som stöttar och hjälper dig i denna svåra situation u befinner dig i.
Ni kanske ska prova att vara särbo ett tag och låta tiden ha sin gång...kanske/förhoppningsvis så kommer ni att tillsammans bli en enad familj när barnet kommer.
Jeppe behöver kanske tid att smälta allt som ni gått igenom. Jag tror det är lättare för dig som kvinna att ta dig igenom detta än vad han har!
Jag hoppas att jag kan ge dig några goda råd på vägen...Är det något du vill dela med dig av som tynger dig så vet du att jag finns här! Jag kanske inte kan ge dig svar på allt men jag finns för dig som stöd och "internet-sällskap"
Kram
Tack! Och åter Tack! Det är alltid skönt att bara få slänga ur sig alla känslor man har!
Idag var jag på ett läkarbesök. Jag bjöds på överraskning då jag fick göra ultraljud! Både vaginalt och utanpå magen 
Det var helt fantastiskt! Jag fick verkligen se min bebis!
Jag ringde om tid till vad jag trodde skulle bli mitt första ultraljud i måndags. Då fick jag höra att eftersom jag har ett BMI på 30 så måste jag gå 19 fulla veckor innnan jag får komma till dem. Jag blev riktigt ledsen, men det var ju bara att bita i. Fick tid den 24/2. Så du kan ju tänka min lycka när min läkare idag sa att detta besök var just för ultraljud tidigt i en Ivf graviditet. Har två bilder med mig hem och jag kan inte sluta le eller sluta titta på dem 
Jag hoppas allt är bra med dig och ditt. Jag glömmer inte bort dig mitt ibland mina bekymmer. Jag finns här för dig åxå att "prata".
Kramen
Oh vad roligt att du fått se din lilla bebis Om än bara på bild. Men känslan av att det verkligen är på riktigt kan jag tänka mig är helt underbar!
det fins verkligen någon som gottar sig inuti din mage
Egentligen är denna känsla ganska konstig för mig....Att jag kan känna sådan empati och glädje för dig som jag absolut inte känner, men du har ändå berört mig! För en del av mina vänner har jag nästan haft svårt att glädjas åt, när de sagt att de väntar barn. Man ler och verkar glad men inuti mig själv så gråter jag...varför kan det inte vara jag!!
Detta låter säkert egoistiskt, men tyvärr så är det så jag känner. Jag vill inte vara en bitter och sur kärring, men ibland så känner man sig som det!
Jag vill iallafall trots detta säga att jag ÄR glad för din skull, har säkert att göra med att du precis som jag kämpat och kämpat för att få ett efterlängtat barn!!
Många kramar till dig min goá FL-vän
Jag förstår dig precis! Och jag tar emot dig precis som du är och vad du vill skriva. Jag har som du säger varit i dina kläder, jag känner mig "skyldig" när jag berättar om min glädje, men samtidigt har jag funnit något i dig som känns bra. Jag förstår dig helt och tycker inte alls att du är egoistisk. Jag vet åxå att du gläds med mig, men lova att du säger till om det blir för mycket.
Precis som du säger, vi känner inte varann, men åter igen, jag har funnit något i dina ord och de känslor jag finner i dem.
Jag vet att vägen är lång
Många varma kramar tillbaks till dig min fina FL-vän
Skönt att ha dig som man kan skriva till utan att känna sig dum över sina känslor man har inom sig!
det är absolut ingen fara i det du skriver, du blir mer "värd" att vara gravid. Låter konstigt men för mig är det så!
tack för att du finns :)
kram