SE HIT!! Ni som har några extra kilon att fajtas med för att få hjälp att bli gravid.

Hej vännen!
Det var ett tag sen jag skrev sist! Men nu är jag tillbaka =)

Nu börjar jag få lite panik inför onsdag, då det är dags för mig att gå på återbesöket hos specialistläkargruppen...
Jag känner mig nervös inför besöket...samtidigt som jag känner att äntligen händer det något!
Hoppas iallafall att hon kan hjälpa oss. Förhoppningsvis skriver hon ut Pergotime till mig, såvida hon inte tycker jag har ett för högt bmi, ligger nu på 31.

Nog pratat om mig. Hur är det för dig? Börjar du bli en liten "tjockis" ?

Kram

Hej Vännen!

Förstår att det är nervöst. Herregud man vill ju så mycket! Vill höra allt om hur det går! Förhoppningsvis får ni börja "köra" igång och att du kan få fortsätta din viktnedgång under tiden, om nu hon skulle påpeka något. Du ligger ju så nära gränsen och hon ser ju att du verkligen vill och kan, man tycker dem kan ha lite överseende. Det kommer gå så bra!

Jag är spänd inför imorrn, då ska vi ju til BM och jag hoppas att vi får lyssna på hjärtat. Ja jag "har blivit" tjockis. Har gått upp mycket på kort tid nu så jag måste försöka hålla igen och tänka mig för. Allt som allt sen vi "blev" gravida har jag gått upp 5,2 kg. Men dem har kommit nu under sista 4 veckorna så jag måste försöka hejda mig, det är ju några veckor kvar .
Lillen här inne känns hela dagarna nu, det är häftigt. Börjar få ont i svanken och ljumskarna, stel i ryggen. Får se vad BM säger imorrn om jag ska försöka få andra uppgifter på jobbet som kan underlätta lite. Är trött mycket men det går väl hand i hand.

Inget förändrat på hemmafronten dock. Tungt och tråkigt men jag märker att Jeppe försöker mer nu och passar upp på mig och frågar om livet i magen, så det tar jag som positivt

Ta hand om dig nu! Så vill jag veta vad som hänt!

Kram Kram
 

Hej!
Idag har jag varit på Specialistläkargruppen. Det var med blandade känslor jag åkte dit och samma när jag kom hem!
Hon kollade äggstockarna och det visar sig att jag har en cysta på den ena, men det var tydligen inga problem, för om inte kroppen automatiskt blöder ut den så sticker dem hål på den vid nästá besök.
Jag fick också ta lite prover och så. Däremot fick jag inte börja med någon behandling ännu eftersom jag har 3 kg kvar att gå ner. Men hon var väldigt positiv till min viktminskning ändå.
Det som kommer hända nu är att Peter och jag ska dit igen på ett gemensamt besök och då ska han "sperma i burken" till dess och sen ska jag ha gått ner de 3 kilona! Först då börjar vi på behandling med Pergotime.

Vad roligt att det trots allt finns lite positivitet från Jeppes sida. Skönt att han inte skiter i allt iallafall!

Vad jobbar du med? Ska du ha havandeskapspenning?

Kram

Hej!
Oj vilket möte måste jag säga. Hoppas det blir bra med cystan, tur att det inte var allvarligare än så. Du ser att hon var nöjd med din viktnedgång hittills, Du har varit så BRA!!! 3 kg är ingenting! Har ni fått tid till nästa besök eller skulle du/ni kontakta när du gått ner dina kilon?
SPÄNNANDE! Önska er all lyck det vet du!

Ja det är skönt, men känslorna svallar hos mig och det går upp ner mycket. Dock har jag väl hormoner att skylla på med så...

Jag jobbar på förskola, jag är barnskötare. Jobbar först och främst med fyra fem åringar men går även runt och jobbar på vår lilla avdelning och det är tungt att lyfta och bära.
BM sa igår att jag inte skulle lyfta barnen så jag ska försöka bli av med mina "pass" hos dem små.
Allting var jättebra med bebis, vi hörde hjärtat och låg fint i kurvan. Jag har högt blodtryck så det skulle dem hålla koll på nu bara annars var det bara att köra på! Ska tillbaka den 28e april.

Ta hand om er!
Kram Kram

Roligt att höra att det lilla livet mår bra
Jag gick barn & fritid på gymnasiet, men jag började aldrig jobba med barn. Det blev äldreomsorgen som undersköterska istället!

Det är ju "lindrigare" för ryggen med de större barnen som kan gå för egen maskin! Var rädd om dig!

Jag var på jobbet på möte nu i eftermiddag så min kompis peppade verkligen mig. Vi ska ut och gå lite mer regelbundet och kosten ska jag ju försöka hålla till gi-lchf. Så 3 kilo bör jag kunna bli av med till maj iallafall och då ska jag kontakta gyn. igen och vi ska då komma båda två.
Och då kan jag ÄNTLIGEN börja med Pergotime.

Tusen tack! Du är en stjärna på att stötta och peppa mig!

Kramar i massor

Jaha! Du passade bättre inom äldreomsorgen. Jag hade en sommar inom det och trivdes bra, men blev sen flyttad till en annan avdelning och då började det ta emot, sen dess har jag jobbat inom barnomsorgen, (2001). He he he har jobbat i kiosk och gatukök en snabbsväng me!!!

Oki. Maj! Spännande. Gött att höra att kolleger peppar, allt blir så mycket roligare om man slipper göra det själv!
Det kommer gå super!!!

Så hur ser sommaren ut då? Händer det nåt kul? Planerat resa kanske?

Jag ska skicka in om havandeskaps penning snart. Man kan ju alltid testa sig fram om man blir beviljad nåt men det är visst svårt. Får ju ansöka from 18 maj så det gör jag ju men vi får se!
Känner mig dock bara tröttare och har ondare i kroppen för var dag som går, känslomässigt är jag en enda röra med så det är tufft nu.

Skönt att höra att jag kan "hjälpa" till! Finns här med det lilla jag vet och kan stöta till!
Tack själv för att jag får ventilera mitt röriga liv här hos dig!

Ta hand om er!!!

Kram Kram

Hej igen!
Blev så trött på Peter här om dagen, jag hade ju fått med mig papper som vi ska fylla i från spec. läkargr. Ett som jag ska fylla i och ett som han ska fylla i. Jag satt mitt emot honom och pratade om vad de på gyn hade sagt och vad han skulle fylla i osv, men istället för att vara delaktig i samtalet satt han djupt koncentrerat i datorn!
jag blev irriterad av att han inte lyssnade, men han verkade inte märka det precis. Sa bara att jag ska kolla på dem sen!
Jag vet att han tycker det är jobbigt, men det blir ju inte lättare för att han undviker ämnet heller. Ush blir så trött på tysta karlar som ska "leka" starka och osårbara!
Hur reagerade Jeppe i början av er utredning? Fick du dra det tunga lasset eller hjälptes ni åt?

För övrigt är allt som det ska här! Jag har varit ute och gått en hel del och sköter kosten så gott jag kan! I det fallet stöttar han verkligen!

Skönt för dig om du kan få havandeskapspenning de sista månaderna. På jobbet har de aldrig blivit nekade havandeskapspenning. Hoppas de inte gör det för dig heller! Du har ju många lyft som är oundvikliga i ditt jobb!

Har du/ni fått tag på lägenheter?
 
Kram

Hej!
Vad tråkigt att höra gumman. Jag vet att det blir tungt när man själv har så mycket känslor i kroppen och man vill så gärna.
Ja första gången jag tog upp att jag ville kolla upp mig/oss så blev han nästan arg. Sa att han absolut inte var redo för att hamna i sjukhus svängen osv... Jag lyssnade och det gick ytterligare tid. Men efter 1 ½ års försök så sa jag bara en dag att jag hade ringt till våra kliniker, att jag fått tid på kvinnohälsan efter sommaren. Han sa inget mer då eftersom jag sa att det först bara är jag som ska dit. Sen blev jag/vi rekommenderade till Peter i Katrineholm istället, han som är/var vår läkare. Jag ringde dit och fick tid, visserligen något senare men vi chansade på honom. Jeppe blev ju nu tvungen att följa med eftersom jag inte har körkort. Han var med mig hela tiden och visade inte å mycket. När vi senare kom till hans test av simmarna så skakade hela han och då såg jag verkligen på honom att han var lika rädd och orolig för besked som jag. Men det är ju klart.

Jeppe tar heller inte blicken ifrån det han gör när vi pratar, inte alls faktiskt. Så jag förstår att det är jobbigt men Peter bearbetar säkert på sitt sätt. Jag menar han ser ju hur du kämpar och förändras för att ni ska nå erat mål, ni har nu kommit in i svängen och allting närmar sig snabbare nu. Men prata med honom, så mycket du kan. Visa honom hur du känner och var ärlig. Jag vill inte att ni hamnar i detta som Jeppe hamnade i.

Apropå det, så "pratade" vi några ord igår kväll, han slet inte blicken från datan, jag sa att jag tycker det här känns som ett skämt, att han inte gör mig lycklig längre och att jag inte vet vad det är för känslor jag bär på längre. Han sa att ja jag vet, jag tycker likadant... sen sa vi inget mer och han fortsatte kvällen som vanligt! Jag blev ju helt paff! Hur kan man bara fortsätta som tidigare fter att man sagt sådana saker till varann?

Jag har fått hjälp på jobbet nu from nästa vecka att inte behöva gå in så mycket och bli ansvarspedagog på småavdelningarna, för att undvika lyft av barn osv. Jag har tänkt att söka havandeskapspenning men tror jag väntar åtminstone april ut. Får ju söka from 18 maj så vi får se.

Nej vi har inte hittat någonting så igår sa jag att jag tänkt på om jag skulle stanna kvar här och att vi går till banken för att splitta lån och ekonomi så han kommer loss för att försöka köpa sig en lägenhet, men jag fick inte någon direkt respons så jag vet inte...

Jag är vaken med tuppen idag! Härligt på en lördags morgon! NOT!!!

Men solen skiner redan och jag hoppas på lite mer värme så ska jag nog försöka mig ut på en promenad idag.

Ta hand om dig!!!

Kram Kram

Hej igen!

Är ju tråkigt att läsa hur Jeppe reagerade då ni började er resa, precis som Peter vill säga. Men å andra sidan så kan jag till viss del förstå att dem måste känna sig otillräckliga, även om inte "felet" sitter hos dem! Men jag kan verkligen tycka att det känns konstigt att han inte vill ta upp ämnet någon gång alls utan att det är jag som tar upp det och sedan fyller han i sina aspekter! Men ja ja, det verkar iallafall inte vara någon jättekonstig reaktion från Peters sida!
Snarare jag som är lite för "pratglad" och inte han!

Vilken underlig kväll ni måste ha haft på varsitt håll efter att ni ändå ha sagt dem orden! Man tycker ju att han kanske skulle ha "reagerat" mer och velat prata om saken!
Jag hoppas verkligen för din skull att det hela kommer gå fort med lägenhet och så! Jag skulle bli vansinnigt arg och ledsen, så jag tycker verkligen du är stark som orkar med denna vardag!
KÄMPA PÅ  DU KOMMER KLARA DET

Idag har jag varit i stan och shoppat lite! Snart ska vi åka till Peters jobbarkompis!

Kramen

Det verkar som sagt inte vara något "konstigt" med deras netende men man blir ju besviken när man ska vara två om det här och det är viktiga saker man måste pratat om. Man ser ju bara nu med oss, jag trodde vi pratade med varandra och så men tydligen inte...

Kvällen och helgen var mycket underlig, i söndags bröt vi upp med varandra och han sover nu i datarummet. Det är så jävla extra tungt nu eftersom vi måste bo tillsammans. Jag går under verkligen. Gråter mig till sömns nu varje natt. Usch, jag vet inte hur länge jag orkar.
Söker och letar lägenhet förbrilt men det är ju kört överallt.

Kul att shoppa! Det gillar jag. Är nu på jakt efter en vår jacka som kan tänkas passa min vår och sommar kropp  inte det lättaste. Hittat en på polarn & pyret men fan 1300 spänn! Fy! Men men vad göra!!!?

Ha det bra så hörs vi snart!

Kram Kram