SE HIT!! Ni som har några extra kilon att fajtas med för att få hjälp att bli gravid.

Han säger att han inte vill ge upp men att det inte funkar för någon av oss att gå här hemma tillsammans längre. Han vill bli särbos. Ska jag ta det klivet tillsammans med honom? Jag vill ju verkligen inte att det ska ta slut. Jag pratade iaf med honom idag, berättade hur han fick mig att känna utan att han fattar det själv. Ja jag vet varken ut eller in längre...
Är jag dum som stannar och utsätter mig för det här?

Kram

Ja vi har diskuterat, fram och tillbaka och just nu så håller vi inte ihop under samma tak. Det har blivit för mycket för Jeppe och nu har jag fått nog av hans behandling under hans "sämre" tid. Planen är att hitta en liten billig lägenhet inne i nyköping, vi bor i Oxelösund som ligger bara en kvart ifrån. Men det tar ju tid att hitta en lägenhet och fram till dess får vi försöka varva varann med att bo hos våra familjer. Jag saknar honom enormt, men det blir så onaturligt när han är så nära men ändå så långt borta och då känner jag att jag åxå behöver få egen tid och få känna en naturlig saknad istället.

Tack min vän för ditt stöd och råd.

Kram

Ja jag har väldigt bra kontakt med min familj och dem bor omkring mig allihop. Jag vet att jag har stöd när jag behöver det. Ja jag hoppas att det kan bli en nystart men det är svårt att tänka i planer som särbos när vi enligt mig nått vårt mål till att bli en liten familj, det är ju nu vi ska vara tillsammans. Men jag är inte riktigt redo att ge upp än så jag försöker hänga med.

Kram

Tack! Och åter Tack! Det är alltid skönt att bara få slänga ur sig alla känslor man har!

Idag var jag på ett läkarbesök. Jag bjöds på överraskning då jag fick göra ultraljud! Både vaginalt och utanpå magen
Det var helt fantastiskt! Jag fick verkligen se min bebis!

Jag ringde om tid till vad jag trodde skulle bli mitt första ultraljud i måndags. Då fick jag höra att eftersom jag har ett BMI på 30 så måste jag gå 19 fulla veckor innnan jag får komma till dem. Jag blev riktigt ledsen, men det var ju bara att bita i. Fick tid den 24/2. Så du kan ju tänka min lycka när min läkare idag sa att detta besök var just för ultraljud tidigt i en Ivf graviditet. Har två bilder med mig hem och jag kan inte sluta le eller sluta titta på dem

Jag hoppas allt är bra med dig och ditt. Jag glömmer inte bort dig mitt ibland mina bekymmer. Jag finns här för dig åxå att "prata".

Kramen

Jag förstår dig precis! Och jag tar emot dig precis som du är och vad du vill skriva. Jag har som du säger varit i dina kläder, jag känner mig "skyldig" när jag berättar om min glädje, men samtidigt har jag funnit något i dig som känns bra. Jag förstår dig helt och tycker inte alls att du är egoistisk. Jag vet åxå att du gläds med mig, men lova att du säger till om det blir för mycket.

Precis som du säger, vi känner inte varann, men åter igen, jag har funnit något i dina ord och de känslor jag finner i dem.

Jag vet att vägen är lång

Många varma kramar tillbaks till dig min fina FL-vän

Jag finns här! Mycket som vi känner under den här resan kanske är "konstigt", iaf för andra, men absolut inte fel!

Tack för att du fanns här och att jag hittade dig

Kram Kram

Hoppar in och hoppas att det är bra med!
Händer inga framsteg hos mig mer än att vi är mer isär än tillsammans. Mina känslor svalnar och jag känner mig ganska redo för ett nytt kapitel i livet. Jobbigt och hårt men det är kanske det vi båda behöver för att vakna upp och inse vad vi vill ha.

Ta hand om dig!
Kram

Grattis till jobbet! Va härligt!

Ja jo vi är pågång, benämnde att det var slut ikväll, sen ville han verkligen inte det och bad om att ta avstånd från diskussionen till imorgon, va det nu kan hjälpa...Vi pratar om att sälja lägenheten och bli särbos men försöka tillsammans tillsvidare...jag är så kluven just nu...

Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ju ha vårt liv tillsammans, men vi får se

Kram

Ja det är verkligen en fas! Usch va jobbigt det är. Vi har bott varannan vecka ensamna i lägenheten då den andra fått bo hos familjen. Vi har nått nya beslut nu iaf. Vi ska sälja lägenheen och bli särbos. Att stanna kvar under samma tak och fortsätta i dettasom är sp infekterat är inget alternativ längre. Vi är fortfarande tillsammans och jobbar mot samma mål. Att vi tillslut ska hitta tillbaka till varandra och bli en familj. Men just nu behöver vi få en nystart både han och jag och en egen fast punkt. Men han säger att han inte vill förlora oss och att det här är ett steg i rätt riktning.
Jag önskar så att vi överlever tillsammans.

Kram Kram

Ja jag hoppas åxå att vi får en nystart mitt i allt som blivit och kommer att bli.

Det är bara bra med magen. Illamående och trötthet är borta och jag mår väldigt bra faktiskt. Har dock inte känt något som jag kan säga är barnets rörelser men jag hoppas att det kommer snart
Inga mer kontroller men nästa torsdag, den 24e, är det dags för det "riktiga" ultraljudet! Jag är så spänd!

Hur är det med er då?

Kram