Downs syndrom - Vi gjorde abort

Idag är det 4 månader sedan aborten. Innebär att det skulle ha varit en månad kvar till förlossning . . fattar det inte. Känns så längesedan, samtidigt så nära.

 Idag såg vi en film, Bröderna Karlsson. Ingen sorgsen film, men en tjej blev iallafall gravid och tårarna bara sprutade på mig. Så fort jag hör någon som säger attt de är gravid eller liknande blir jag helt paralyserad. Hur är det med er? 

Kan tänka mig att det känns bättre för er och att ni har kommit lite längre än mig då ni är i den fasen att ni försöker att bli gravida igen. Vi har bestämt oss för att inte försöka igen  och det är nog därför jag har så svårt att släppa det. Jag vet att det är bäst för oss alla att inte försöka igen, men har så svårt att acceptera det och det är en sådan stor sorg för mig.

Kände bara att jag behövde skriva av mig lite.

Lycka till ni alla som försöker igen, vore som sagt roligt med lite goda nyheter.. Tänk att månens cykel är så stark och att vi är så många kvinnor som är synkade till den.

Kram till er.

Vad roligt för er tjejer!
Hoppas att ni håller er kvar här och att vi får följa graviditeterna.
Jag håller tummarna för er alla, vore så roligt.

/ kramar

Men vad jobbigt för dig, jag beklagar verkligen
Kroppen var nog inte beredd på en ny graviditet ännu. Tror att det är viktigt att inte "stressa" fram en graviditet efter en sådan här händelse som vi har varit med om. Du är ung och frisk och du kommer att bli gravid igen.

Kramar till dig!

Förhoppningsvis klarar kroppen av att få ut allt själv och det går även fortare då  för kroppen att komma i fas igen.

Jag har själv varit med om två missfall innan aborten. Det första upptäckte de att det inte fanns några hjärtslag i när jag var på ultraljud för att tidsbestämma graviditeten. Kallas för "missed abortion", kvarhållet foster och fick då tabletter för att få ut fostret. Tog då ganska lång tid innan allt lossnade och blödde i sex veckor. 

Andra gången kände jag att det var något fel från början och fick missfall i vecka 8. Det kom då ut av sig själv och var som en vanlig menstruation efter att jag fått ut det största. 

Förhoppningsvis så  är det även så för dig med i och med blödningen,  men jag tror att det är viktigt för dig att  få kolla upp det då du hade lite problem förra gången med att allt skulle lossna.  

Lycka till och kram.

Ja, man kan ju fråga om det är ett missfall, borde ju ha kommit ut lite mer då. Är som sagt inte ovanligt med blödningar i början av graviditen och kan påverkas när man har sex. Behöver inte betyda att det är ett missfall, eller så  är det på g, men har inte kommit igång ännu.

Jag tycker inte att du skall dra några förhastade slutsatser. Försök ta det lungt och ha inte sex.
Jag håller tummarna för dig.

Kram Victoria

Vad

Vad tråkigt för dig, men  kroppen var nog inte riktigt beredd ännu för en ny graviditet. 
Hade nog inte "fäst " riktigt med tanke på den sparsamma blödningen. 
Du blir nog gravid snart igen, lycka till och kramar.

Den här veckan känns tung.

Sitter på jobbet och mina tankar bara går runt runt, vill inte vara här och känner mig så ledsen. På söndag nu den 6 februari var det tänkt att vår lille ängel skulle ha kommit. Jag har kännt mig gladare, positivare och lite mer jävlarinamma sista tiden, men i morse var det presic som att trycka på en knapp.

Den 6 Februari har funnits i mina tankar hela tiden och nu när det börjar närma sig känns det så sorgligt, typ jaha, det var sant, det kom ingen bäbis. Vet inte vad jag har hoppats på egentligen?, eller så är det här datumet ett avstamp till att jag på allvar går vidare med livet, vi får se.

 

Vet precis hur du känner och det är kanske är extra påtagligt för dig just nu när kroppen kanske fortfarande har graviditetshormoner kvar. Det är ju faktiskt inte så längesedan du gjorde din abort heller och jag kan säga att för mig har det snart gått 5 månader och jag är fortfarande väldigt känslig.

En arbetskamrat till mig är gravid och vi hade pratat om att vi skulle var hemma samtidigt om hon nu vart gravid,  och nu när hon är det har jag haft väldigt svårt att förhålla mig till att hon skall få barn och inte jag.

Man tror oftast att man är starkare än vad man i verkligeheten är.
Från början trodde jag att folk skulle tycka att jag var "larvig" för att jag var sjukskriven efter aborten, men nu när jag tänker på det så hade jag nog mått bättre av att ta det ännu lugnare innan jag började jobba igen.

Du kommer att må bättre så småningom, men det tar tid...

Kramar till er alla.

Vad roligt för dig. Känns riktigt hur glad du är.
Lycka till

Kram V

Förstår att det har hänt en hel del här idag som rört upp känslor. Känns som om hon endast läst sista delen och skrivit vad hon tycker och som vi faktiskt egentligen bryr oss om, men som känns. Pratar som om när man ha ds är man på ett speciellt sätt, vilket inte är sant och som man aldrig kan förutspå. Vi här inne vet vad det handlar om och varför vi söker oss till den här tråden. Det som skrivs här ger mig fortfarande ett sådant stöd och det känns som om jag känner er alla lite grann. Vi har alla gått igenom samma sak, tagit detta svår beslut och försöker gå vidare. Många andra är också inne på tråden, men de flesta läser och går vidare medans vissa inte kan låta bli att göra påhopp just för att de tror att de vet allt och har rätten att tycka. Kramar till er alla som denna tråden berör...