Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej fina tjejer.

Jag plussade i dag efter ett frysförsök. Känns bra och jätteläskigt samtidigt.
Håll tummarna nu att det går bra :)
Kram

Hej alla underbara här inne!

Har inte skrivit så mycket på ett tag men jag har läst allt. Haft mycket på jobbet och mycket annat att tänka på.

Millan: Skönt trots allt att du har fått en diagnos och jag hoppas att ni snart får chans att påbörja ivf. Massor av kramar till dig!!!

Lindis: Stort grattis!! Jag håller tummarna! Förhoppningsvis kan vi göra lite sällskap för jag plussade i måndags. För ett tag sen fick vi brev från kliniken där vi gjort ivf att vårt sista embryo i frysen snart skulle tinas upp och förstöras eftersom det varit fryst i fem år. Återförandet gick bra och nu sitter jag här redan med ömmande bröst, trötthet och allt annat som hör till.

Det största är dock oron än så länge. Jag tror inte att någon av oss här inne kommer undan den oavsett undersökningar och lugnande besked.

Kramar till oss alla!

I dag är jag i v 7+2 och har sett ett litet hjärta ticka. Det känns bra så långt. Moderkaksprov härnäst om 4 veckor...

Blir så glad av att läsa att det går framåt för alla. Vi är alla på väg mot vårat mål :)

Den 30 oktober är det 1 år sedan avbrytandet och jag fick nu på RUL denna gången BF datum den 30 oktober. Men när vi var på Tittut i stockholm på ultraljud så sa de den 22 oktober. Jag hoppas verkligen att han kommer innan den 30:e... det skulle kännas jobbigt att vara ledsen den dagen. Jag vill att det ska vara en speciell dag i framtiden som bara är till för min ängel, om ni förstår?

Idag ska jag unna mig lite massage. Lika bra att passa på att göra sådant nu :)

Trevlig helg alla underbara tjejer! Kram

jag ska till bm imorn så ska ta upp det med henne då. Men det känns inte som att hon kommer att göra något åt saken :( Jag känner bara att jag inte orkar ringa själv och berätta allt. Skönt att de lyssnade till ditt önskemål. Hur har det gått för er? Någon bebis på gång??? Hoppas att det händer något innan den 6/10. Lycka till

Hej,

Jag tror att jag har fått en knäpp. Är hemma och är förkyld idag och har haft alldeles för mycket tid att tänka. Plötsligt tänkte jag tanken "Tänk om vi valde fel!". Tänkte på de två barnen jag aborterat, hur mycket jag kände för dem och att jag faktiskt är stark, har en god inkomst, är mogen nog att kunna ta hand om ett barn med DS. Trots att vi diskuterat igenom hur vi skulle göra hur många gånger som helst så kände jag nu att vi kanske gjort fel val, helt fruktansvärd känsla. Hade vi inte gjort första aborten hade jag troligen haft en liten 6 månaders flicka, med DS.  Hoppas den här känslan försvinner, för jag har inte känt så här tidigare, känns jättejobbigt att tänka att vi kanske valde fel. Tidigare har jag tänkt på barnen, som jag inte vill ska få en svår uppväxt och ännu hårdare vuxet liv.  Jag har sommararbetat med vuxna med funktionshinder så jag vet att livet som vuxen med ett handikapp är svårt. Nu tänker jag på mig själv, att jag hade älskat barnen, att jag så gärna vill ha ett barn. Det här kanske var min chans att få barn, det hade kanske kunnat bli bra? 

Tvivlar ni andra någonsin? För mig är det här nästan första gången faktiskt. 

Millan

 

Oj vad mycket som händer!

Limpan: Håller tummarna för en bra förlossning! Spännande att det så snart är dax!

Elle: Hoppas verkligen att kub går bra. Jag tror det kommer göra det!  

Lindis: Du vet att jag håller tummarna för dig på onsdag. Det bara måste gå bra.

EGO: Vi får remissen för att göra PGD i Stockholm! Vi är jätteglada! Vet att det inte är någon garanti för att vi ska få ett friskt barn, men nu känner vi hopp iallafall. Min blödning har i princip upphört också och läkaren såg idag att ÄL är på gång. 

Härligt Millan!

KUBet gick faktiskt bra. Nackspalten var fin på 1,3 mm och vi fick låg risk trots att de tog med i beräkningen att vi tidigare haft en trisomi. Vi fick 1:20000 på T13+18 och hade fått samma på T21 om de inte hade räknat med bakgrundsrisken på 1% som gäller då man tidigare haft en trisomi. Så nu fick vi 1:4500 så det känns helt OK. Fint runt huvud o näsben o ingen vätska någonstans så hon tyckte absolut inte att det fanns någon anledning att gå vidare med MKP och vi känner oss lugna så. =)

NU kan vi äntligen känna och tänka att vi ska ha barn! Tjohoo!

Hej alla! Hittade denna tråd och kände direkt att jag har hamnat i rätt sällskap. Min lilla ängel skulle ha varit 3 månader nu, men jag och min man fick ta det jobbigaste beslutet man någonsin kan ta i februari i år :( Efter rul på alla hjärtansdag hittade man markörer som tydde på att barnet hade Downs mm. och efter ett fostervattensprov fick vi det bekräftat. Har aldrig pratat med någon som verkligen förstår vad vi har gått igenom så att läsa allas historier får en att känna att man inte är ensam! Kommer alltid att tänka på den lilla med kärlek och undra. Men att behålla ett barn som läkarna inte tror kommer att överleva graviditeten eller bara kan få leva några år känns som om vi hade gjort det för våran skull och inte för den lilla! Stärkande kramar till alla!

Kikar bara in lite kort för att meddela att min son anlände i torsdags den 27/10. 50 cm lång och vikt 3425 g. Helt underbar! Pga högt blodtryck blev jag inlagd på förlossningen och då visade det sig att jag var öppen 3 cm. De tog hinnorna kl 15 och 2½ timme senare var han ute! Gick kanonfort men var en otroligt jobbig förlossning då värkarna var fruktansvärt intensiva och onda från första sekunden. Jag fick aldrig någon paus mellan värkarna.

Ska läsa ikapp tråden snart. Vill ge er alla en stor kram och hoppas att det rullar på för alla här inne, åt rätt håll  

Millan, tack för dina tröstande ord. Känner igen det där med svart hål. En stor jäkla avgrund har öppnat sig, en ond förbannad mardröm, och jag kan inte vakna igen
Ska hålla tummarna för dig...har ju läst igenom tråden och din historia..stackars stackars dig/er, vilken mardröm, men så underbart att detta ska ske nu och jag önskar dig verkligen all, all lycka som finns! <3'

MrsC74 - ja, min man ringde på onsdag kvällen till sjukhuset för att höra vad som skulle hända, jag kom ju hem i förtvivlan och chock och visste inte vad som skulle hända härnäst, att bara leverera ett sådant besked via telefon sent på eftermiddagen utan att berätta vad som skulle ske härnäst, var fruktansvärt. Sen ringde läkaren tillbaka igår och berättade hur det skulle ske, och då hade jag på EGEN HAND läst mig till på nätet vad som skulle hända. Så jag var förberedd. Men jag skrek rätt ut i panik när det gick upp för mig hur processen går till. Försöker nu verkligen stålsätta mig inför detta. Ska till sjukhuset måndag morgon och ta tabletten, sen läggas in på onsdag. Det hemska tycker jag är, att jag har ju 2 barn sedan tidigare, med underbara positiva minnen sedan deras förlossningar, och nu kommer jag tillbaka till samma ställe men måste gå därifrån utan barn...fy fan alltså.

Min man vill inte prata om det här alls, han slår ifrån sig allt och säger att det är en alien, en främling, han vill inte se barnet, veta vilket kön, ingenting. Visst det kanske är hans sätt att sörja och han säger inte att det är ett barn, utan ett foster som ska ut genom framkallat missfall, och han kanske har rätt, men jag kan inte se det så

Det jag undrar och fasar mest för just nu är hur det går till efteråt, när man "fött ut" barnet, vad gör de med barnet? Vad förväntas man göra? Det vet jag inte och vill gärna förbereda mig på

tusen tack igen och kramar till er... det här skänker mig en tröst i detta helvete jag befinner mig i...

Annika: Ja, det var det värsta jag gjort att besluta sig för att avbryta graviditeterna och sedan genomföra det. Det var jättesvåra beslut. Jag har funderat mycket över hur livet varit om jag inte fått reda på att barnen hade DS. Första gången upptäcktes det vid KUB, barnet hade en 6 mm bred nackspalt. MKP bekräftade DS. Andra gången gick vi direkt på MKP men även då var nackspalten bred, ca 4 mm.

Nu har vi fått göra PGD, så de kunde välja ut ett friskt embryo att sätta in. Är nu i vecka 21 och alla ultraljud har sett bra ut.

Jag håller tummarna för att din bebis inte har DS eller något annat fel. Hoppas nackspalten är smal och fin.

Hur mår din dotter? Har hon även följdsjukdomar eller är hon frisk?

Millan