Börja skolan ett år tidigare, erfarenheter?

Jag fick den frågan när min äldsta son skulle gå från förskolan till 6-årsverksamheten. Han var väldig tidig i sin språkliga utveckling o är dessutom född i början av året (februari). Hade då ett samtal med personalen på 6 års o de sa att det är ytterst ovanligt att barn börjar skolan ett år tidigare. Ofta behöver barnen den tiden för att vänja sig vid skolan, då det är en stor omställning för barnen.

Dessutom var min son väldigt känslig för förändringar o var orolig för flytten. Så han fick börja skolan "i rätt tid" o det var verkligen rätt beslut! Han mognade otroligt det året han fick vara kvar på förskolan! Även min dotter som är född i januari har fått börja skolan i "rätt tid". Hon hade kompisar som var ett år äldre och jag var orolig hur det skulle gå, men det har inte varit några problem. Kompisar är verkligen inget skäl att börja skolan tidigare, inte för oss iaf! De kompisar som är äldre har hon ändå behållit.

Jobbar som lärare på högstadiet och gymnasiet o kan berätta att det inte är så kul för de elever som fått börja skolan ett år tidigare o se på sen när alla andra får börja ta moppekort, köra skoter, övningsköra, ta körkort, gå ut på krogen...medan de sjävla får vänta ett år till.

Men ni måste ju naturligtvis göra det som känns bäst för er! Nu har ni ju ännu ett tag kvar dit...

Rölli:

Jag resonerar precis som du så det var skönt att höra att fler känner så  

Men det är såå svårt när man aldrig varit där själv. Sonen är född i mars så det är oxå tidigt på året.
Tack för svaret! 

Har själv en grabb på 4½ som är väldigt framåt för sin ålder. Vi är inne på att låta honom börja ett år tidigare just för att vi tror att han kommer att behöva den stimulansen. Iom att han håller på för fullt med att knäcka läskoden och fixar enklare addition så kommer det nog bli tråkigt för honom längre fram. Jag har nämligen själv erfarenheten av att ha fått gå i "rätt" årsgrupp trots att jag själv ville börja skolan tidigare och vad hände? Jo, jag blev skoltrött eftersom jag låg så pass långt före de andra barnen och fick inte de utmaningarna jag behövde.
Dock är ju det individuellt från barn till barn. Som förälder kanske man inte ska titta så mycket på barnets faktiska¨ålder, utan mer på utveckling.

Min dotter, precis fyllde 7 på dagen när hon skulle i tvåan med 8-9 åringar. Hon började i förskoleklassen för två år sedan, dagen hon fyllde 5. Medger det var rätt tidigt, men som många andras barn här på forumet var hon tidig i allt. Och hon är det fortfarande. Hennes nuvarande årskurs är den rätta för henne, både emotionellt, kunskapsmässigt och fysiskt. Det ser ut som att det till och med går liiite för trögt i klassen för hennes smak, men eftersom de är blandade med treor (9-10 åringar) kan hon se framåt för nya utmaningar. Jag antar att det är ovanlig det här. Trodde inte det först, men börjar förstå det nu så smått. Samtidigt oroar jag mig för hur det bli i äldre årskurser. När alla andra går in i tonåren. Flickorna mognar, pojkar bli intresserade av tjejer och så min lilla mitt i det hela. Redan nu är det jätte skillnad (i längden) på pojkarna i trean som är 2-3 år äldre och henne. Fast hon är jämnlång med de andra äldre tjejer.

Dock inget jag kan direkt påverka. Hennes utveckling skrider framåt och vi brukar ibland skämta att hon skulle ha blivit född ett år tidigare.

Om valet att börja ett år tidigare var den rätta, återstår att se. Än så länge tycker jag att det var rätt beslut.

Mina barn har inte börjat ett år tidigare men några av kompisarnas har det.

Jag kan börja med en kille, E, som nu går i 5:an, han började ett år för "tidigt" och det funkade bra ända tills nu, när han skulle börja 6:an, så de betämmde sig helt enkelt för att låta honom gå om 5:an i en annan skola och sen ska han byta skola till 6.an sen igen (språkinriktad som bara går från 6:an) Så man kan säga att så länge det är rätt så är ju det super, men när det blir "för mycket" så kan man ju alltid låta barnet gå om, och anser barnet att det känns pinsamt så kan man ju bytaskola.

Men är din dotter tidig i utvecklingen så skulle jag ta "chansen" och se till att hon har det bra, lycka till!!

Jag tycker många i såna här situationer mest tänker på det kunskapsmässiga och glömmer bort det sociala, emotionella mm
Det är ju inte bara kunskapsmässigt barnet ska hänga med de barn som är ett år äldre.
Visst det finns säkert barn som ligger långt fram där också, men det glöms i  många fall bort i diskussionen
Min dotter läste och skrev innan hon var 5 år, men jag hade aldrig en tanke på att låta henne börja tidigare eftersom jag inte såg henne som äldre än sina jämnårig på den sociala biten

HAr tre flickor varav de två äldsta som idag är 16 0ch 18 år gamla båda två blivit uppflyttade en klass, vi kommer inte att göra det med yngsta tjejen som idag är nästan fem år trots att hon också är tidig.

Båda mina stora flickor kunde läsa ordentligt innan de fyllde fyra år (eller ca) och mellanflickan räknade alla fyra räknesätten, mellantjejen helt självlärd. Min mellantjej kallades ibland underbarn och annat trams... Låg och mellan gick mkt bra, allt var lekande lätt men man märkte ibland att de var yngre än de andra, dessutom var båda blyga och försiktiga.

På högstadiet blev det katastrof, de hade aldrig behövt läsa på till prov eller annat utan klarat sej mkt bra iaf, nu var de tvugna till att plugga och det blev jobbigt, båda gick ut med medelmåttiga betyg trots att de har extremt lätt för sej. Dessutom blir det mkt tydligt på högstadiet att de är yngre, inte bra socilat kan man säga.

JAg skulle inte rekommendera någon att flytta upp sina barn, utan istället ha en bra dialog med lärare och annan personal. De duktiga barnen glöms så lätt bort och/eller slängs till en massa extrauppgifter som är helt meningslösa. Bra extrauppgifter och vettiga läxor redan från början som passar barnets behov känns mer rätt än att flytta upp en klass.

Detta är såklart bara min personliga åsikt...

Och råkade skicka innan jag hann läsa innehållet och rätta stavfel :D

Jag började skolan ett år tidigare. Om det var bra eller dåligt är svårt att svara på då jag inte vet nåt annat... kunskapsmässigt var jag duktig på låg-, mellan- och högstadiet och sen blev jag en medelmåtta. Detta berodde dock snarare på ointresse (skulle valt en annan gymnasielinje) än ålder.

Det har varit skönt att ha ett år "extra" jämfört med klasskompisar nu när man blivit äldre. Nackdelen var naturligtvis när alla gick ut på krogen och jag snällt fick stanna hemma. Men man överlever ju det också Mina barn kommer att få gå med sin årskull hur tidiga de än är. Varför stressa?

här i vår kommun släpper de inte in 5 åringar i förskoleverksam´heten. De får ingen skolpeng för barnet förrän hösten de fyller 6