ammar min tvååring, är jag konstig?!

Ja, det är tur det, och jag har svårt att tänka mig att någon kommer tvinga dig amma längre än du vill

hahahhahahaha, det var nog den sämsta orsak jag kommit på till varför vissa av oss väljer att amma längre än normen föreskriver.

För det första, fram till 50 talet ungefär var det norm i sverige att amma ungefär 3 år, så det var inte direkt hundratals år sedan även svenska kvinnor ammade länge. Att bara amma max ett år är ett nytt påfund i detta land.

För det andra, min sambo älskar mina bröst, de är stora fasta och MINA, han får låna dem om han har tur, precis som min tjej fått låna dem när hon ville amma förut. Brösten är till för att amma med, sekundärt är de till för sexuell njutning.

Jag ammade min tjej till hon var 23 månader av massvis med orsaker, men inte en enda av dessa orsaker var för att mina bröst var för fula för annat. Fast jag får onekligen säga att det var jävulskt skönt att för en stund få ha mina bröst till annat än sexuella attrubut och jag längtar tills jag får amma igen så att de än en gång inte bara ses som sexuella.

Varför? Till skillnad från dig kan jag klara av att se skillnad på mina bröst i matsituation och i sex situation. Du kanske borde söka hjälp om du inte klarar av det för det kan inte vara nyttigt!

Öhm, och exakt hur förhindrar fortsatt amning barnet från att växa upp, utforska världen och äta vanlig mat OCKSÅ, eller kan din unge inte växa upp och upptäcka världen för att h*n får en kram nu och då?

Vet att inte frågan var till mig, men eftersom jag räknar mig själv som en "Ap förälder" (när jag öht orkar sätta en ettikett på mitt föräldraskap) så är iaf saker jag reagerar på som "vanliga" föräldrar gör bla:
*Blir arg på bebisar som har stort närhetsbehov och konstant klagar över att bebisen vill vara nära/bli buren men samtidigt vägrar ens testa sjal av ren princip (vanligare företeelse än man kanske kan tro)
*Använder sig av bestraffningar som allt för sällan har någon egentlig koppling till det oönskade beteendet. (Tex skrik i affär = ingen TV när man kommer hem, eller en av de värsta jag läste om här på FL, nu fick den mamman lyckligtvis inte mycket stöd: barnet strular när de ska bort på kalas varav barnet inte får ha det kalas som är planerat för henne en vecka senare när hon fyller år)
*Använder "time out" enligt nanny programs modell.  (finns ju flera sätt att använda time out, varav jag tycker de flesta känns helt ok, men just time out sätten i Nanny program tycker jag är avskyvärda)
*Tror att det går att uppfostra en bebis på 1-2 månader

Det är sådant jag reagerat över som inte AP föräldar skulle göra, sen kan jag ibland reagera på AP föräldrar som drar det hela för långt åt andra hållet också så att de slutar lyssna till barnet för att det minsann ska vara på ett visst sätt.

Ok, för dig är amning inget annat än mat, men kan du förstå att för den mamma och det barn som forstätter amma även efter barnet börjat med annan mat så fyller amningen betydligt fler funktioner än bara mat?

Vidare vet man att det tex är bättre att introducera nya ämnen i maten (gluten, laktos, nötter osv) samtidigt som man ammar eftersom det motverkar födoämnesallergi, och tro mig, det är svårt som fan att lyckas introducera så mycket mat som möjligt i skydd av amningen om man "ska" sluta när barnet är 6-8 månader.

Bröstmjölk innehåller ju dessutom näring, det gör inte vatten. Bättre med bröstmjölk än att proppa i ungarna vitamintillskott som många gör.

Huruvida man är ap eller ej beror ju på vad man väljer att kalla sig. Hade jag inte hamnat på ett annat forum där de flesta anser sig vara AP osv. och jag utifrån deras berättelser och definitionen av AP insåg att det ju faktiskt var det som var närmast mitt förhållningssätt hade jag inte heller kallat mig AP, och jag brukar normalt inte kalla mig det heller, jag är förälder kort och gott.

För oss är konsekvenser något som inte alltid behöver ges utifrån vilket jag märkt att somliga finner märkligt. Ibland blir det ju naturliga konsekvenser av ett handlande och då räcker det som "straff" att tillföra ytterligare bara för att känns meningslöst tycker jag. Men alla gör vi olika och så länge man inte medvetet straffar barnet för att kränka det eller göra barnet rädd så skiter jag i vilket faktiskt :)

Tror du får skilja mellan normalt och vanligt. Att amma ett barn upp till 6 års ålder är fullständigt normalt och naturligt, däremot är det ovanligt.

En ettåring har inte alla tänder i munnen, alla tänder i munnen har barn i snitt vid 3 års ålder, så då borde det vara ok att amma tills dess? Min 2 åring går verkligen inte att föra en konversation med, hon babblar mest rappakalja där man kan utskilja max ett ord per mening, så då skulle det vara ok att fortsätta amma henne då eftersom hon inte kan prata och inte har alla tänder?

Hur du än vänder på det: Ditt barn ville inte ha napp, därför snuttade h*n på bröstet, HADE barnet gått med på napp är det NAPPEN som är substitutet. En konstgjord påhittad sak som skapats för att ersätta en naturlig sak är alltid substitutet, föregångaren kan inte bli substitut till det konstgjorda. Är ju som att säga att en höftled är ett substitut tills man kan sätta dit en konstgjord höftled...

Beror på vilken form av stök?

Om barnet mobbar: Ingen konsekvens förutom att be det mobbade barnet om ursäkt, sedan hade jag tvingat min unge till BUP för att ta reda på vad som EGENTLIGEN är fel, eftersom jag tror att alla som mobbar gör det för att de mår dåligt över något helt annat.

Om barnet vägrar komma hem på utsatt tid: Rejäla restriktioner vid utgång tills dess barnet visar att vi som föräldrar kan lita på att hon kommer hem när vi bestämt eller ringer om hon blir det minsta försenad.

För att ta två exempel.