Adopterad, jag är svensk

Min pappa är svensk, jag är född i Sverige, har svenskt efternamn osv. men min mamma kommer från Kap Verde så jag ser ju inte alls 'typiskt svensk' ut. Jag minns när jag bodde i Sverige att alla betraktade mig som invandrare, och att det var en 'ful'm stämpel på något sätt, som man skulle skämmas över. Det verkar som det är väldigt segregerat på det sättet i Sverige, och hamnar man på ena eller andra sidan 'gränsen', alltså svensk eller invandrare så har det väldigt stor skillnad på hur man betraktas, blir behandlad osv. Det är lätt att känna sig utanför minns jag.  Nu bor jag inte i Sverige längre, och jag tänker ALDRIG på min hudfärg eller mitt utseende. Kan tillägga att jag bodde i Skåne så det kanske gjorde skillnad. Men jjag kände mig iallafall inte välkommen i mitt eget land många gånger just p.g.a. mitt utseende :(

Det gör det väl i allra högsta grad. Däremot behöver denna inte följa en enda specifik mall (född i Sverige av två svenska föräldrar).

alltså jag förstår inte detta med svenskheten sitter i utseendet!

Jag har en mamma som är vit,blond och blåögd.... hon är inte svensk. Min egen son är född i Sverige,är "vit",ljushårig och blåögd och han är bara 25% svensk,resterande ursprung är isländsk och dominikansk med alla blandningar som det innebär att vara dominikansk. Och han är allt detta,pratar svenska som en svensk och spanska som en dominikansk .....

Men vad ÄR egentligen etnicitet och FINNS det egentligen alls? På riktigt? Eller är det bara något en del gillar att stödja sig på för att kunna dela upp verkligheten i fack och utesluta andra ur gemenskap?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Etnicitet

För några ursprungssvenskar finns det inte. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas med mindre att de plötsligt börjar växa upp direkt ur jorden. Alla vi andra har någon gång i släktledet invandrat. Även om vi så i övrigt skulle vara en produkt av högsta graden av inavel sprungna ur de första två människor som satte sina fötter på svensk mark (som för övrigt ju inte heller varit samma över åren), så skulle vi i alla fall inte vara ursvenskar.

Så när börjar man räkna, för att få etnicitetstänket att vara logiskt hållbart? Frågar du mig så är tänket aldrig logiskt hållbart. Lika lite som rastänket är det.

Detta med utseende: Finns det någon som man kan med 100% placera i "rätt" land? De flesta tror min dotter har en pappa från Kina, in fact så kallar de flesta henne kines. Har även hört om de som fått frågan "förstår han kinesiska"? Ehh nej men vietnamesiska kanske Vad är det med människor som tror att utseende och nationalitet och tillhörighet alltid går hand i hand. Hur enkelspårig får man bli? När jag är utomlands på semster pratar de flesta italienska eller ryska med mig. Min partner placerar de oftast på balkan eller mellanöstern. VARFÖR ska man sättas i en mall? Vi bor i Sverige, en del känner sig svenska andra som både och och vissa inte alls som svenska. Alla har sin anledning.

Jag håller med. Därför ogillar jag t ex ordet "svenskfödd". Föredrar Sverigefödd. 

Jaha, så har jag aldrig tänkt på det... För jag tänker att "svenskfödd" helt enkelt är att vara född in i svenskheten, till skillnad mot  att t ex vara adopterad in i den eller att ha vuxit in i den? Och för det krävs egentligen inte att man är född just i Sverige utan att man är född av svenska föräldrar? Oavsett hur de ser ut eller när i släktledet de blev svenskar.

Jag kommer aldrig att känna mig svensk och det gör mig glad.
Jag är stolt för att vara adopterad....mina adoptivföräldrar har fåt mig att känna mig mer värd än Sverige födda barn.
anledningen att jag aldrig kommer att känna mig svensk är på grund av det samhälle vi lever i.

Fast ingen människa är väl mer värd än en annan?

Fast, det tänkandet kan faktiskt appliceras på allt i världen. En stol 'finns' för att vi bestämt att den finns. Vi behöver 'fack' för att kunna göra ordning i det kaos som världen består av.