Adopterad, jag är svensk

Naturligtvis har du rätt att känna som du gör, precis som jag tycker att jag borde få ha rätt att känna som jag gör. Tydligen finns det många som inte tycker att jag har rätt att känna och tycka att jag är svensk.

Jag är adopterad, kom till Sverige som spädbarn. Uppväxt i en familj med svenska föräldrar.
Om jag inte ska känna mig svensk så vet jag inte vad jag ska känna mig som. Att jag har en annan bakgrund är ju självklart. Men jag har aldrig levt i den, dvs i dess land (Chile), kultur osv. Så varför ska jag bejaka något jag inte känner igen?? Skulle kännas totalt främmande.
Det betyder inte att jag inte är intresserad av mina rötter. Jag håller som bäst på med efterforskningar och hoppas att möjligen få veta lite mer än vad som står att läsa i de dokument som skickades med i samband med adoptionen för 34 år sedan.
Vore hemskt spännande att åka och se landet någon gång. Inte bara för egen del utan även för mina barns. Och de får ju så klart bilda sig en egen inställning till allt detta. Inget som jag ska försöka påverka dem till.
Men min personliga inställning står jag fast vid.

Ta med en klackspark.. hmm, ja kanske det. Men jag blir för jävla trött ibland när man får höra att:

-Hur fan kan du engagera dig så mycket i det militära och vara så intresserad av det? Sveriges försvar? Haha, du är ju inte ens svensk..
-Kul att du har svensk flagga på husväggen, för du är ju inte svensk
-Du ska inte tro att du är så jävla svensk
-jävla wannabeswenne fifan
osv

Nej, jag var varken otrevlig eller tjafsade emot.
Det som retar mig är att särskilt många invandrare faktist har mycket svårt att acceptera att man
betraktar sig som svensk fast man inte ser "helsvensk" ut .

Jag tycker verkligen inte det är otrevligt att faktist stå på sig och hävda sin åsikt/uppfattning som jag gjorde i detta fall. Det som jag tycker är otrevligt för att inte säga rent oförskämt är när någon försöker ta ifrån mig min uppfattning och förkasta den, som i det här fallet när någon säger åt mig vad jag är och vad jag ska känna.

Sen vet jag inte om jag var tillräckligt tydlig, jag kan ta det igen, jag är adopterad. Jag är alltså inte etniskt svensk. Men jag har bott i Sverige sedan jag var spädbarn, alltså uppväxt här och har svenska föräldrar. Jag är alltså inte invandrare.

Jag har i allmänhet inget emot invandrare och invandring. Det jag har något emot är att jag per automatik ofta förväntas ha jättestark anknytning till det som de ser som mitt "hemland"
Nej, det land som jag är adopterad ifrån är inte mitt hemland! Sverige är mitt hemland. Det är detta många med invandrarbakgrund ofta har mycket svårt att förstå. Många andra med förstås. (minns den gången för längesedan när en lärare på mellanstadiet försökte tvinga mig att läsa hemspråk)

Det enda med mig är att jag är an aning mörkare och är född i ett annat land (Chile) ett land jag aldrig haft behov av eller på något annat sätt kännt mig tvungen att återknyta till genom att ta till mig landets kultur och börja "bejaka" som del av min nationalitet.

Och du! Jag är faktist säker i mig själv, det är bl a det som gör mig så säker på detta jag just skriver!

Min dotter är 4½ år och visst, vi har ju pratat lite om att pappa kommer från ett annat land och så.. det är därför jag är lite brunare och hon med naturligtvis.
Att Chile är ett land på andra sidan jordklotet och att pappa har en annan mamma och pappa än de som är hennes farmor och farfar är för stort för henne att förstå än så länge.
Men vartefter hon kommer att förstå, ju mer plats kommer vi att lämna åt henne för att bilda sig egna åsikter, känslor och kunskap. Hon måste få skapa sig en egen identitet, den ska inte jag kopiera från mig själv och klistra på henne.

Ja man kan undra vad du har haft för folk omkring dig. Idel rasister?
Det är klart att jag också träffat på folk som anser att jag är dum i huvudet för att jag säger att jag känner mig svensk och anser mig vara svensk, just därför jag startade denna tråd.
För det är oerhört irriterande.
Värt att säga är väl att väldigt många jag träffar faktist inte verkar tänka på att jag har en annan bakgrund.