Livrädd för att föda nr 3

hej! det var tråkigt att du haft sånna förlossningar. förstår att du är rädd och inte vill föda... tala om precis hur du känner och kräv att dom lyssnar och följer dina önskemål så långt det går. kanske en planerad igångsättning med eda är en bra ide? vet några som gjort så pga av rädsla för förlossningen,och då hade det ändå inte gått lika "dåligt" som det gjorde för dej. jag läste om en tjej som haft en liknande förlossning och så ska man ju absolut inte behöva ha det och absolut inte två gånger.. hoppas dom verkligen lyssnar på dej och tar din rädsla på alvar,att säga att det var otur är ingen tröst! jag själv har haft normala förlossningar,så jag kan ju inte förstå rakt av hur du känner dej,men jag kan tänka mej hur du känner. hoppas att det går bra för dej och att du får den hjälp och stöttning du behöver! kram och lycka till!

Jag var på det första mötet i fredags. Det gick väl okej. Hon ville att vi skulle gå ner till förlossningen för jag måste ju föda där. En massa tårar och ett desperat "NEJ!!!" från min sida. Det var jag absolut inte beredd på. Jag får bara magknip och ångest av tanken på att närma mig dörrarna till förlossningen.
Hon sa att en planerad igångsättning med EDA är ett väldigt bra alternativ. Att EDAn kopplas in innan förlossningen sätts igång så att den är på plats då allt drar igång så att säga. De ska börja kolla mig i vecka 37 sa hon.
Nästa vända ska vi gå igenom de positiva delarna av förlossningarna. Jag minns inget positivt förutom då jag hade barnen på bröstet efteråt. Och då vill hon verkligen ha ner mig till förlossningen. Får ont i magen av bara tanken....

Hon verkade helt okej min Aurora BM. Jag hoppas på fortsatt positiv trend.

Förstår att du känner stark rädsla och oro inför din kommande förlossning. Hoppas du får bra stöttning och hjälp att bearbeta dina känslor! Kanske kan en doula vara något för dig? Hon kan hjälpa dig med förberedelser inför förlossningen samt vara ett fkontinuerligt stöd under hela din förlossning!

Läs mer på www.doula.nu

Lycka till!

Hejsan! Jag förstår dig precis. Jag är i v.30 och väntar också tredje barnet. Jag är super rädd! Försöker också bearbeta känslorna.

Går du också på samtal för att bearbeta din rädsla?

Varje dag rör sig tankar i huvudet att tänk om det startar hemma iaf? Tänk om vi inte hinner skriva en förlossningsplan på Aurora mottagningen? Tänk om jag får den där hemska BM som jag hade förra gången trots mina tydliga önskemål om att hon inte ska ha hand om min förlossning? Tänk om smärtlindringen inte tar eller inte hinner få någon alls? Tänk om jag spricker ännu mer? Tänk om de måste akutsnitta för att det är fara för bebin? Tänk om jag får en BM som inte bryr sig om mina önskemål? Tänk om bebin fastna i bäckenet? Tänk om bebin har navelsträngen runt halsen? Tänk om jag får en spricka på svanskotan igen?

Jag klarar inte av att närma mig förlossningen på sjukhuset.... Jag klarar det inte i nuläget. Och jag vet att för varje dag som går så är jag en dag närmare att jag måste dit.

Hoppar in här jag med!

Jag har bf idag med 3:an. Har aldrig varit rädd inför de andra två, och de har gått bra. Haft eda vid båda och sista förlossningen kunde inte gått bättre.

Nu inför denna har jag senaste dagarna känt en rädsla. Så fort jag får en känning så blir jag livrädd och vill inte det ska starta, även fast jag vill det egentligen..Har deppat ihop känns det som. Känner mig helt likgiltig..Men det kanske är ett tecken på att det är på G?

Vet inte varför jag e rädd när det gått så bra tidigare. Denna ggn får jag en son oxå vilket känns superkul då jag har två tjejer.

LIte rädd att jag kommer må dåligt efter förlossnignen ochså. Va deppig 3 mån sist innan jag blev mig själv igen. Vill inte må så igen, vill bara känna sån total lycka man kände första ggn man fick barn. Man levde ju på små moln hur länge som helst.

Nåja, får se hur detta artar sig, jag är ju iaf gravid max 14 dar till innan de i såna fall sätter igång mig.

Jag har gått på aurorasamtal och så. Jag är väldigt rädd fortfarande, att det ska starta hemma, att jag inte hinner få smärtlindring, att  vi inte ska hinna fram till förlossningen.... Och det är fem veckor kvar drygt.
Vi har två tjejer och vi ska få en tredje fick jag reda på för sex dagar sedan.

Jag hade förlossningsdepression i åtta månader med andra tjejen. Vill verkligen inte att det ska hända mig igen. Det var ingen trevlig upplevelse. Maken fick dra hela lasset och han höll på att bli krokig.

Jag kommer sättas igång i ca v 38+0, med plus minus några dagar om det är moget så att säga. Jag hoppas det verkligen. En liten trygghet för mig.

Jag önskar dig lycka till iaf och håller tummarna att allt går bra.

TS, hur gick det för dig?

Det gick fint, fint.=)
Min Aurorabarnmorska var med under förlossningen. Hon såg till att allt i mitt förlossningsbrevet följdes till punkt och pricka.
Förlossningen tog 12 timmar, men en sak är säkert. Det är den absolut bästa förlossningen jag har haft.

Ut kom en Jenny på 51 cm och 3380 gram den 1 november kl 22.09.
Idag är hon 58 cm och väger 4640 gram.

Så jag kan varmt rekommendera Aurorasamtal. Hon jag hade på Akademiska i Uppsala var helt underbar! En fantastisk människa.

Grattis! Vad härligt att du fick så bra hjälp och att förlossningen gick fint!

Det var över mina förväntningar. Min mamma var med också. Hon och jag andades ihop då värkarna kom, som hon höll stenkoll på. Hon var behjälplig med allt.
Maken försåg mig med muffins och dricka och baddade pannan. =)

Hej på er..
Väntar oxå nr 3 i maj.... Är totalt livrädd, har läst böcker och gråtit som en gris!!
Första barnet gick kanonbra, men andra hade jag väldigt otrevlig personal som inte lyssnade på mig när jag hade skitont- den förlossningen gick så fort, själva öpp ningsarbetet gick från 2 cm o de sa åt mig att åka hem-jag vägrade så ont jag hade-till att två timmar senare vara öppen 7 cm och DÅ förstod dem o skulle sätta EDA:n......Hann få droppet o se narkosläkaren i dörren....Tooo late...... Värsta tänkbara förlossningen NÅNSIN!
E livrädd att uppleva samma igen.. Men efter samtal med BM och kommande Aurora samtal har vi pratat om o ifall alla tänkbara situationer känns det som..
De ska sätta EDA direkt, tar förlossningen lång tid så blir det snitt och väger bebisen mycket-över 4 kilo- blir det mest troligt också snitt... Så än så länge börjar det kännas bra..lugnare, om inget annat =)
Lycka till!!

Med trean som nu kom 1 november blev jag igångsatt.
Först ballong, sen satte de EDA och sen tog de hål på hinnorna.
Förlossningen tog 12 timmar, men det var en dröm förlossning. MIn Aurora BM var med. Personalen var extremt lyhörd (haft 2 förlossningar med icke lyhörd personal och som pratade bakom ryggen på oss).

Med tvåan var min nästan exakt som din. Jag öpppnade mig från 2-10 cm på 90 min och då insåg de att det var försent att sätta EDA. Krystvärkarna tog 68 minuter med tvåan. Jag trodde jag skulle dö av smärta med tvåan.

Jag är gravid i vecka 37 och är även jag livrädd för förlossningen. vet inte varför. Jag har fött 2 barn innan, 2002-pojke 6 tim, och 2005 flicka som tog 4 tim. Så man kan inte säga att jag haft besvärliga förlossningar, men jag vet inte varför jag är så rädd nu. jag gråter hela tiden och känner hjärtklappningar av rädslan. Jag har BF 30/1, men barnmorskan har sagt att det kan komma närsomhelst, eftersom min livmodershals mjuknat och jag var öppen 1 cm.
Har haft en jobbig graviditet med ständiga urinvägsinfektioner (fortfarande tills nu), foglossning, sammandragningar etc.
Jag vill att allt ska vara över, och samtidigt är jag fruktansvärt rädd. Har inte mått så förrän för en vecka sedan. Innan dess brydde jag mig inte.
Vad kan jag göra??

Jag har haft UVI varje graviditet, men aldrig annars. Med sista fick jag förbyggande för UVI sen dag ett så att säga. MIn graviditeter har varit jobbiga med blödningar, foglossning och kronisk UVi (i princip).
Sen var de tidigare förlossningarna jobbiga som bara den.

Rädsla precis innan hade jag med första. Och med andra för att jag trodde den skulle bli som första (blev värre ändå). Med tredje var jag livrädd.

men ändå, när jag hade min Aurora BM med mig och att mitt förlossningsbrev följdes till punkt och pricka tack vare henne var en enorm lättnad. Men ändå, nu i efterhand, när jag kände att allt gick bra och att jag kunde lita på dem omkring mig så var det som om paniken släppte och en visshet infann sig om att allt kommer att gå bra.
Så mitt tips till dig, är att du under denna förlossning kanske har någon mer än din partner med dig, som du känner gör dig lugn och som kan behålla lugnet under en förlossning.
Mn mor var med förutom maken och det var enormt skönt.

Jag önskar dig lycka till Dede.

Hej! Det finns många som upplever även "normala" och "lätta" förlossningar som jobbiga. Det handlar mycket om hur trygg man känner sig under förlossningen. Kanske kände du dig ensam och utlämnad?

Läs boken "Föda utan rädsla" av Susanna Heli. Läs den själv och låt sedan din partner läsa den! Boken ger massor av bra tips på hur partnern kan vara ett bra stöd för sin kvinna! Genom ett tryggt stöd är det troligare att du kan slappna av mer och få en bättre förlossning! Kanske kan en doula vara något för dig? Nu är det kort varsel men det finns "akutdoulor" som man kontaktar när det är dags. Bor du i Gbg-området är du välkommen att höra av dig!

Många omföderskor kan vara mogna och öppna ett par cm de sista veckorna utan att det påverkar när förlossningen startar, så det behöver inte betyda att du kommer att föda tidigare än beräknat. Försök att träna mycket avslappning veckorna du har kvar. I Susannas bok finns övningar som hjälper dig att lära känna skillnaden mellan spända och avslappnade muskler. Det hjälper mycket under förlossningen!

Lycka till!