Livrädd för att föda nr 3

Jag är gravid i vecka 29.
Detta är mitt och makens tredje barn. Innan beslutet fattades om att behålla eller ej, var den stora rädslan. MÅSTE JAG FÖDA IGEN? Jag har två jobbiga förlossningar bakom mig med stressad och icke lyhörd personal. Epidural som släppt och inte kopplats in igen, pinvärkar, epidural som inte hunnit sättas (andra barnet) pga många förlossningar den dagen, spricka på svanskotan, jag har spruckit....
Jag är fullkomligt livrädd inför förlossningen att jag ska behöva uppleva det igen.
MIn BM sa efter första förlossningen att "Det var otur, det kommer inte hända igen". Nästa förlossning kom och om snäppet värre än den första. "Extrem otur" fick jag höra då.

Nu är det 11 veckor kvar till trean beräknas komma. Jag ska på mitt första aurora samtal imorgon. BM där ska igenom mina förlossningar som varit och planera inför den tredje. JAg vet inte om jag vågar föda vaginalt igen och bli totalt ignorerad och föda utan smärtlindring (klarar jag inte) och kejsarsnitt är jag mer och mer skeptisk till.
Är så rädd för infektioner och dylikt efteråt och att jag ska känna då/om de snittar mig.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska våga föda barn igen. Vad ska jag säga för att hon ska förstå att jag är livrädd? vågar inte ens gå in på förlossningen. Gick förbi förlossningen då jag skulle till gyn mitt inatten i våras och fick obehagsrysningar och magknip.

Elin 040907 Malin 070809 BF 101107

ladyshady

Äldre 23 Aug 08:44

#2

Jag var på det första mötet i fredags. Det gick väl okej. Hon ville att vi skulle gå ner till förlossningen för jag måste ju föda där. En massa tårar och ett desperat "NEJ!!!" från min sida. Det var jag absolut inte beredd på. Jag får bara magknip och ångest av tanken på att närma mig dörrarna till förlossningen.
Hon sa att en planerad igångsättning med EDA är ett väldigt bra alternativ. Att EDAn kopplas in innan förlossningen sätts igång så att den är på plats då allt drar igång så att säga. De ska börja kolla mig i vecka 37 sa hon.
Nästa vända ska vi gå igenom de positiva delarna av förlossningarna. Jag minns inget positivt förutom då jag hade barnen på bröstet efteråt. Och då vill hon verkligen ha ner mig till förlossningen. Får ont i magen av bara tanken....

Hon verkade helt okej min Aurora BM. Jag hoppas på fortsatt positiv trend.

Elin 040907 Malin 070809 BF 101107

ladyshady

Äldre 24 Aug 21:48

#5

Dessan72 skrev 2010-08-24 20:20:33 följande:

Hejsan! Jag förstår dig precis. Jag är i v.30 och väntar också tredje barnet. Jag är super rädd! Försöker också bearbeta känslorna.

Går du också på samtal för att bearbeta din rädsla?

Varje dag rör sig tankar i huvudet att tänk om det startar hemma iaf? Tänk om vi inte hinner skriva en förlossningsplan på Aurora mottagningen? Tänk om jag får den där hemska BM som jag hade förra gången trots mina tydliga önskemål om att hon inte ska ha hand om min förlossning? Tänk om smärtlindringen inte tar eller inte hinner få någon alls? Tänk om jag spricker ännu mer? Tänk om de måste akutsnitta för att det är fara för bebin? Tänk om jag får en BM som inte bryr sig om mina önskemål? Tänk om bebin fastna i bäckenet? Tänk om bebin har navelsträngen runt halsen? Tänk om jag får en spricka på svanskotan igen?

Jag klarar inte av att närma mig förlossningen på sjukhuset.... Jag klarar det inte i nuläget. Och jag vet att för varje dag som går så är jag en dag närmare att jag måste dit.

Elin 040907 Malin 070809 BF 101107

ladyshady

Äldre 30 Sep 16:33

#7

mamma0906 skrev 2010-09-30 13:37:08 följande:

Hoppar in här jag med!

Jag har bf idag med 3:an. Har aldrig varit rädd inför de andra två, och de har gått bra. Haft eda vid båda och sista förlossningen kunde inte gått bättre.

Nu inför denna har jag senaste dagarna känt en rädsla. Så fort jag får en känning så blir jag livrädd och vill inte det ska starta, även fast jag vill det egentligen..Har deppat ihop känns det som. Känner mig helt likgiltig..Men det kanske är ett tecken på att det är på G?

Vet inte varför jag e rädd när det gått så bra tidigare. Denna ggn får jag en son oxå vilket känns superkul då jag har två tjejer.

LIte rädd att jag kommer må dåligt efter förlossnignen ochså. Va deppig 3 mån sist innan jag blev mig själv igen. Vill inte må så igen, vill bara känna sån total lycka man kände första ggn man fick barn. Man levde ju på små moln hur länge som helst.

Nåja, får se hur detta artar sig, jag är ju iaf gravid max 14 dar till innan de i såna fall sätter igång mig.

Jag har gått på aurorasamtal och så. Jag är väldigt rädd fortfarande, att det ska starta hemma, att jag inte hinner få smärtlindring, att vi inte ska hinna fram till förlossningen.... Och det är fem veckor kvar drygt.
Vi har två tjejer och vi ska få en tredje fick jag reda på för sex dagar sedan.

Jag hade förlossningsdepression i åtta månader med andra tjejen. Vill verkligen inte att det ska hända mig igen. Det var ingen trevlig upplevelse. Maken fick dra hela lasset och han höll på att bli krokig.

Jag kommer sättas igång i ca v 38+0, med plus minus några dagar om det är moget så att säga. Jag hoppas det verkligen. En liten trygghet för mig.

Jag önskar dig lycka till iaf och håller tummarna att allt går bra.

Elin 040907 Malin 070809 BF 101107

ladyshady

Äldre 25 Dec 20:03

#9

Det gick fint, fint.=)
Min Aurorabarnmorska var med under förlossningen. Hon såg till att allt i mitt förlossningsbrevet följdes till punkt och pricka.
Förlossningen tog 12 timmar, men en sak är säkert. Det är den absolut bästa förlossningen jag har haft.

Ut kom en Jenny på 51 cm och 3380 gram den 1 november kl 22.09.
Idag är hon 58 cm och väger 4640 gram.

Så jag kan varmt rekommendera Aurorasamtal. Hon jag hade på Akademiska i Uppsala var helt underbar! En fantastisk människa.

* Elin 2004 * * Malin 2007 * *Jenny 2010*

ladyshady

Äldre 29 Dec 22:46

#11

Southern Belle skrev 2010-12-29 17:00:08 följande:

Grattis! Vad härligt att du fick så bra hjälp och att förlossningen gick fint!

Det var över mina förväntningar. Min mamma var med också. Hon och jag andades ihop då värkarna kom, som hon höll stenkoll på. Hon var behjälplig med allt.
Maken försåg mig med muffins och dricka och baddade pannan. =)

* Elin 2004 * * Malin 2007 * *Jenny 2010*

ladyshady

Äldre 5 Jan 23:22

#13

BellaLoke skrev 2011-01-05 21:40:55 följande:

Hej på er..
Väntar oxå nr 3 i maj.... Är totalt livrädd, har läst böcker och gråtit som en gris!!
Första barnet gick kanonbra, men andra hade jag väldigt otrevlig personal som inte lyssnade på mig när jag hade skitont- den förlossningen gick så fort, själva öpp ningsarbetet gick från 2 cm o de sa åt mig att åka hem-jag vägrade så ont jag hade-till att två timmar senare vara öppen 7 cm och DÅ förstod dem o skulle sätta EDA:n......Hann få droppet o se narkosläkaren i dörren....Tooo late...... Värsta tänkbara förlossningen NÅNSIN!
E livrädd att uppleva samma igen.. Men efter samtal med BM och kommande Aurora samtal har vi pratat om o ifall alla tänkbara situationer känns det som..
De ska sätta EDA direkt, tar förlossningen lång tid så blir det snitt och väger bebisen mycket-över 4 kilo- blir det mest troligt också snitt... Så än så länge börjar det kännas bra..lugnare, om inget annat =)
Lycka till!!

Med trean som nu kom 1 november blev jag igångsatt.
Först ballong, sen satte de EDA och sen tog de hål på hinnorna.
Förlossningen tog 12 timmar, men det var en dröm förlossning. MIn Aurora BM var med. Personalen var extremt lyhörd (haft 2 förlossningar med icke lyhörd personal och som pratade bakom ryggen på oss).

Med tvåan var min nästan exakt som din. Jag öpppnade mig från 2-10 cm på 90 min och då insåg de att det var försent att sätta EDA. Krystvärkarna tog 68 minuter med tvåan. Jag trodde jag skulle dö av smärta med tvåan.

* Elin 2004 * * Malin 2007 * *Jenny 2010*

ladyshady

Äldre 8 Jan 22:37

#15

Jag har haft UVI varje graviditet, men aldrig annars. Med sista fick jag förbyggande för UVI sen dag ett så att säga. MIn graviditeter har varit jobbiga med blödningar, foglossning och kronisk UVi (i princip).
Sen var de tidigare förlossningarna jobbiga som bara den.

Rädsla precis innan hade jag med första. Och med andra för att jag trodde den skulle bli som första (blev värre ändå). Med tredje var jag livrädd.

men ändå, när jag hade min Aurora BM med mig och att mitt förlossningsbrev följdes till punkt och pricka tack vare henne var en enorm lättnad. Men ändå, nu i efterhand, när jag kände att allt gick bra och att jag kunde lita på dem omkring mig så var det som om paniken släppte och en visshet infann sig om att allt kommer att gå bra.
Så mitt tips till dig, är att du under denna förlossning kanske har någon mer än din partner med dig, som du känner gör dig lugn och som kan behålla lugnet under en förlossning.
Mn mor var med förutom maken och det var enormt skönt.

Jag önskar dig lycka till Dede.

* Elin 2004 * * Malin 2007 * *Jenny 2010*

Livrädd för att föda nr 3

INNEHÅLL