Att tycka om sina bonusbarn?!?!
Hej, vilken jobbig situation. Jag förstår din frustration till viss del. Det är jobbigt med bonusbarn ibland. Har inte egna barn men jag tror det kan vara jobbigt med egna också. Vet inte hur länge ni varit ihop och du funnits i barnens liv. Men det blir bättre. Det tar ju ett tag att ta till sig en människa.. liten som stor. Bara för att de är barn betyder det ju inte att man ska älska dem från första stund. det tar sin lilla tid. Det är svårt tycker jag att inte ta allt personligt som händer/inte händer. Min hjälp är att påminna mig själv att de är barn, skilsmässo barn som är lätt influerade, otrygga i sin nya situation. Men, de är inte dumma. De fattar mer än man tror ibland och det ända man kan göra, som jag försöker iaf. Är att vara mig själv och vara ärlig och sann mot dem. Inte tränga mig på men finnas där när de vill och passar och det för den delen passar mig också. Ex är ex.. och tyvärr kommer de alltid finnas där för att de är barenens förälder.. tyvärr i många fall kanske. Men så är det. Jag älskar.. eller iaf gillar min bonusbarn mycket.. älskar tror jag är ett för stort ord.. än. Men de kommer mig närmare och närmare och jag blir beskyddande i deras sällskap och tar hand om dem om deras pappa inte är där. Jag är inte deras mamma och kommer aldrig bli. Men, jag är en vuxen vän och en vuxen trygghet och det vill jag vara. Efter en längre tid med barnen hos oss.. är jag hur slut som helst och känner mig trött, grinig och jäkligt otrevlig. Men, jag behöver min tid också. Viktigt att man får det. Jag avundas er som har barnen varannan vecka. I min situation har jag en man som reser mycket i sitt arbete, vilket som oftast innebär att jag antingen är själv eller med man och barn.. Det är inte alltid lätt och är mycket påträngande. Vi försöker få tid ihop själva och det är nog väldigt viktigt. Fast det är inte alltid lätt. BArnen behöver ju sin far också, speciellt med det exxet som vi har och dealar med.. suck! Till syvene och sist så är det ändå barnen som är viktigast! Men jag tror det är viktigt man underhåller sitt förhållande också, för annars orkar man inte. Fast det är svårt säga till barnen att nu ska vi vara ensamma utan er för det behöver vi. Så för oss innebär det en del "vita lögner" för att inte såra barnen och få tid ihop själva.
Det blir bättre. Men det är ok att bli "trött" på dem. Se till att få ensam tid. Du behöver det också.
Lycka till och hör av dig om du vill snacka mer.