Doktorn

Äldre 3 Jul 22:08

649 svar

Varför psykofarmaka när man är gravid?

Här och nu skrev 2010-07-03 21:58:59 följande:

Ja, 2 veckor är nog rimligt. Men har man gått på antidepp tidigare o slutat, brukar man bli rekommenderat att börja igen vid plötsliga symtom. Nej, proffsiga skattningsskalor är utarbetade, så det tydligt visar på depression eller ej o även vilken grad. Men ja, är det första gången totalt eller på väldigt länge man är kraftigt nedstämd, kollar man förhoppningsvis fysiska saker först.

Ja, där har du förstås rätt. Om man har slutat med sin antidepressiva medicinering är det ju inte fråga om nydiagnostisering utan om att återuppta behandling. Då är ju diagnosen redan satt.

Det är absolut nödvändigt att utesluta andra orsaker först! Precis som datortomografi av hjärnan, brett labb-svep och EEG ingår i schizofreniutredning för att utesluta organisk genes så måste man alltid utesluta bakomliggande organisk genes för att kunna ställa diagnosen depression.
Skattningsskalorna (jag antar att du syftar på MADRS, SAD person scale, BDI, m.fl) är validerade för att skatta symtomen vid depression. Det sk inte förväxlas med diagnostikum. Att få höga poäng på skalorna kan t.ex. bero på att man är oärlig eller på personlighetsstörning.

Att ställa diagnosen depressiv episod är långt mer komplext än att göra en symtomskattning med en eller flera skalor, men tyvärr görs ofta misstaget i vården att man tror att höga poäng på en "trovärdig skala" medför att testpersonen är deprimerad. Det är inte alls nödvändigt - skalan är en hjälp men inte en diagnosmetod.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 3 Jul 22:20

#566

Här och nu skrev 2010-07-03 22:14:40 följande:

Nej, det är verkligen inte nödvändigt med hjärnundersökningar först. Och vården har varken tid eller råd. Diagnos depression kan ställas ändå. Det är väldigt ovanligt med de undersökningar du nämnde. Skattning är just en diagnosmetod. Är man oärlig på de testerna är man ju ganska blåst. Personlighetsstörning testar man först om antidepp inte hjälper.

Skojar du? Vad jobbar du där man inte gör de undersökningar socialstyrelsen kräver för att sätta diagnosen schizofreni?

Eh, nej. Ordet "skattning" i skattningsskala innebär att man skattar patienten symtom, alttså hur illa ställt det är med patienten. Det säger ingenting om vilken diagnos patienten har, eftersom en skattnign av symtomen inte kan utpeka vad som medfört att testpersonen uppvisar mer eller mindre allvarliga symtom genom att äta mindre, sova sämre, tappa hoppet, osv.

Jag har fått för mig att du jobbade inom psykiatrin. Det kan väl inte stämma med de svar du givit... Diagnostiken och grundutredningen bland oss läkare som är verksamma inom psykiatrin har för min del set likadan ut i Stockholm, Göteborg och på ett antal mindre orter i Sverige. Jobbar du i Sverige eller i ett land med andra arbetsmetoder? *nyfiken*

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 3 Jul 23:27

#574

Här och nu skrev 2010-07-03 22:23:51 följande:

Jag jobbar inte med det utan är själv deprimerad. Nej, man gör inte hjärnundersökningar först. Har bara hört ett par enstaka i hela landet som gjort det. Schizofreni har jag inte nämnt öht. Jag litar på det som MINA läkare sagt. 99% av alla jag känner med depression har ett samtal med läkaren, gör ev. en skattningsskala o får pröva antidepp.

Aha, det förklarar en hel del.

1) Det var jag som tog upp att en läkare alltid måste utesluta annan förklaring till symtomen innan en psykiatirsk diagnos sätts. Som exempel tog jag schizofreni med dess mer extensiva utredningar. På det inlägget svarade du "Nej, det är verkligen inte nödvändigt med hjärnundersökningar först." vilket är helt felaktigt beträffande schizofreni. Förmodligen en ren kommunikationsmiss mellan oss alltså.

2) Du ska förstås lita på vad dina läkare sagt. Diagnosen sätts genom den undersökning som görs under samtalet. Skattningsskalan är ett hjälpmedel för att bedöma symtomens svårighet, inte verktyg som ger en korrekt diagnos.Ibland händer det att man som läkare förenklar resonemanget och säger saker som att "om vi svarar på dessa frågor så kan vi se om du är deprimerad". Dessvärre är inte verkligheten så enkel.

3) Jag har full förståelse för att du har uppfattat och tolkat de budskap som dina läkare gett dig under din egen sjukdom, men det är inte samma sak som att vara utbildad inom psykiatri. Jag kan lova dig att allt jag skrivit är helt korrekt och i överensstämmelse med hur man arbetar med psykiatrisk diagnostik.

Jag har jobbat tillräckligt många år och undervisar på högskola i ämnet, så jag vet vad jag talar om.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 4 Jul 08:33

#587

Här och nu skrev 2010-07-04 06:23:51 följande:

Jag har studerat psykologi också, men ville bara förklara hur det går till i rent praktiskt. Som deprimerad lär man snabbt känna många andra drabbade o jag har genom mina 8 år hört 2 av ca 100 som gjort fysiska undersökningar först.

Jo, men att man är drabbad själv och lär känna många drabbade gör ju att man bildar sig en uppfattning om hur det är at vara patient och hur utredningar bedrivs "från patientsidan". Att ha varit i tingsrätten 10 gånger gör inte en person till utbildad jurist - även om man är kompis med 100 andra som också varit i tingsrätten, om du förstår vad jag menar.

Vet inte hur mycket du känner till om DSM-IV, valideringsbakgrunden till BDI respektive Montgomery-Åsberg och liknande helt grundläggande begrepp inom psykiatrisk diagnostik, men jag tror inte du har förstått hur mycket som försiggår "bakom kulisserna" när man blir undersökt med misstanke om depression. Det man själv ser och märker, en skattningsskala, är i själva verket en mycket liten del av diagnostiken men ett värdefullt hjälpmedel för utvärdering av behandlingseffekten.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 4 Jul 16:51

#597

Här och nu skrev 2010-07-04 12:04:09 följande:

Ja, inte görs en massa fysiska undersökningar iaf. För det mesta inte en enda.

Om du med "för det mesta" syftar på att varken du eller dina vänner som också diagnostiserats med depression inte blivit undersökta med blodtryck, puls och auskultation ("lyssning") av hjärta och lungor så har ni alla märkligt slarviga läkare. En läkare ska veta hur man utreder någon som lider av depressiva besvär (vilket inte är samma sak som att bli diagnostiserad med sjukdomen depression). I synnerhet om man sedan väljer att skriva ut receptbelagda läkemedel för att behandla besvären.

Om du/ni har blivit undersökta på det viset så har man redan vid den tidiga diagnostiken minskat sannolikheten att kroppslig sjukdom ligger bakom besvären (och då har man ju faktiskt gjort "en massa fysiska undersökningar").

Jag förstår att du är av åsikten att läkemedel inte alltid är en bra lösning eftersom många av de du känner kan gå med vitaminbrist, sänkt sköldkörtelfunktion, osv -- antidepressiva läkemedel hjälper förstås inte över huvud taget vid dessa tillstånd. Att "provbehandla" och låta någon känna på biverkningarna när man från början är nedstämd på grund av kroppslig sjukdom är ju förenat med livsfara med tanke på hur många med depressiva symtom som har självmordstankar. Hoppas innerligt att du/ni har noggrannare läkare än så!

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 06:47

#599

Stealth skrev 2010-07-04 23:07:29 följande:

Dr Kungen ar svarat skitbra i inlägg 597.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 11:44

#608

Här och nu skrev 2010-07-05 07:08:56 följande:

Nu får ju antidepp ingen funktion om man inte ÄR deprimerad. Och jag tycker mina och mina vänners läkare agerat hur bra somhelst.

Precis, så att sätta in antidepressiva läkemedel bara för att man uppvisar depressiva symtom kan bli hur fel som helst! Det gäller att ställa rätt diagnos med en fullständig utredning, så att man inte felbehandlar när skälet till att någon upplever depressiva symtom (vilket är det som syns på skattningsskalor) egentligen inte är sjukdomen depression.

Vad bra att du och dina vänner ha bra läkare, då är ni väl grundligt utredda då.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 12:46

#610

Här och nu skrev 2010-07-05 11:49:07 följande:

Alla jobbar inte på samma sätt som du. De allra flesta inte. Sen kan iofs min depression ha ADHD som grundorsak, men kunskapen om det har ökat på bara en kort tid och jag är glad att jagt fick antipdepp direkt. Fysiska undersökningar kunde gjorts sen i så fall.

Nej, naturligtvis jobbar inte alla som jag. Det som är värt att veta är ju att både Socialstyrelsen och de som utbildar läkare inom psykiatri tycker att vi ska följa de internationella riktlinjer från WHO som ligger till grund för den internationella diagnosmanualen DSM-IV. Där står tydligt att andra kroppsliga sjukdomar som förklaring till depressiva symtom måste vara rimligt osannolika eller helst uteslutna för att diagnosen depression ska kunna sättas. Men visst finns det enstaka läkare som skiter i WHO, Socialstyrelsen och svenska riktlinjer för diagnostik och behandling.

Mer troligt är dock att din läkare är kunnig, välbildad och följer gällande riktlinjer utan att du tänkt på vilka undersökningar som faktiskt genomförts. Då rör det hela sig om ett enkelt missförstånd.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 12:51

#611

Omorfia skrev 2010-07-05 10:11:07 följande:

För det första; tack för riktigt bra och relevanta inlägg i tråden!

Jag har funderat på det här i efterhand då jag fick citalopram utskrivet utan någon kroppslig undersökning öht. Min väg till SSRI tog iofs ganska lång tid, spelar det roll? Om du orkar läsa, så här var det för mig:

Jag kom till akuten för att sys när jag i affekt skurit mig djupare än vanligt. Jag fick lite panik och åkte till akuten (ett misstag tyckte jag då) där jag efter omplåstring tillfrågades om jag ville få komma till psykakuten av en underbar akutsyrra. Jag hade då varit tvungen att prata med både en ssk och en läkare och var lite "on a roll" och jag ville ju faktiskt ha hjälp.

Väl på psykakuten fick jag prata med ännu en underbar läkare som ställde bra frågor som ledde till att jag för första gången erkände att jag hade självmordstankar dagligen, spydde 1-5 ggr om dagen och hade skurit mig av och till sedan tonåren (jag var 25 år när jag kom i kontakt med sjukvården). Jag fick en remiss till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen och en KBT-psykolog. Psykologen var förstås

också helt underbar men vi övergav ganska snart KBT'n eftersom kräkningarna och skärandet bara var ett symptom och inte mitt huvudsakliga problem. Jag hade inte särskilt svårt att låta bli att skära mig och spy när jag kunde prata med någon och prata om hur jag kände mig istället.

Efter ett år med den kognitiva terapin hade jag tyvärr fortfarande självmordstankar, även fast jag upplevde de verktyg jag fick genom terapin som bra så kunde jag inte stoppa den "emotionella hissen" ner i avgrunden så fort någonting negativt hände. Jag föreslog själv att jag skulle testa SSRI och fick prata med mottagningens psykiatriker som skrev ut citalopram efter ett samtal.

För mig försvann självmordstankarna nästan på en gång efter att jag börjat med medicinen och en helt ny värld av hopp visade sig. Medicinen visade mig hur det var att vara normal och gav en trygghet. Jag visste att den funkade, så om det sket sig igen så kunde jag börja med medicin. Helt plötsligt hade jag en framtid. Har en framtid. Jag åt citalopram i 9 månader och hade bara några dagar av yrsel av och till när jag slutade med dem. När jag började med tabletterna upplevde jag muntorrhet som enda biverkning. Helt klart värt det för mig.

Tack för de värmande orden!

Om man lider av depression har tiden till insättande av läkemedelet viss betydelse för risken att drabbas igen, men det betydelsefulla rä att man får sin behandling. En depression går över av sig självt om man "väntar ut" den, men risken för självskadebeteende, patientens eget mående och den ökade risken för återinsjuknande vid obehandlad depression gör att man ändå alltid vill behandla på något sätt.

SSRI kan även med fördel användas som behandling mot ångestsyndrom, och av din beskrivning att döma hade du mer ångest än egentlig nedstämdhet i ditt beteende. Utåtagerande självskadebeteende är ofta tecken på ökad ångestnivå. Då passar det utmärkt att först sätta in "akuthjälp" och senare diskutera ev behov av att få bukt med din ångestnivå. Så skönt att du fått hjälp!

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 14:01

#614

Här och nu skrev 2010-07-05 13:18:04 följande:

Vad då väntar ut depression så den går över? Många blir aldrig bra o man kan även ha kronisk depression. Jag förutsätter att du vet, att vissa producerar för lite serotonin hela livet.

Återigen, det är fråga om definitioner inom psykitarin.

Om man har "producerar för lite serotonin hela livet" har man inte en depression, utan en annan diagnos. Exempelvis dystymi.
Om man har återkommande depressioner är man återställd mellan sjukdomsepisoderna.
Man svänger upp och ner i humöret kan diagnosen vara bipolär sjukdom.

Diagnosen depression är en egen diagnos med klara ramar. Om man inte uppfyller just dessa kriterier betyder det inte att man är frisk, bara att man har en annan affektiv sjukdom!

Ursäkta om jag börja bli lite bitter i mina kommentarer, men det är lite jobbigt att hela tiden förklara grundläggande psykiatriska arbetessätt och definitioner för någon som inte har utbildningen för att förstå de basala begreppen.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 14:06

#615

Här och nu skrev 2010-07-05 13:16:17 följande:

Jag vet väl för sjutton själv om jag tagit prover, gjort hjärnröntgen osv eller ej. Klumpigt uttryckt. Nej, det finns inte enstaka läkare som jobbar så utan MÅÅÅÅNGA.

OK, det är möjligt att MÅÅÅNGA läkare skiter i de riktlinjer som gäller för psykiatrisk utredning och vård i Sverige. Synd om detas patienter.

Problemet uppstår t.ex. när du förklarar för andra läsare på FL att "det är INTE särskilt svårt att åtskilja normal deppighet o sjukdom om läkaren använder skattningsskalor" vilket är helt fel. Om du ska undervisa andra i hur psykiatrin fungerar föreslår jag att du skaffar dig en utbildning först, innan du tolkar din läkares uttalanden och beskriver hur du tror att man gör.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 21:10

#619

Här och nu skrev 2010-07-05 16:08:08 följande:

Jag har frågat min läkare hur man gör. Du har lite självsäker attityd, så jag slutar diskutera här. Jag och mina vänner som inte gjort fysiska kontroller mår utmärkt.

Naturligtvis har jag en självsäker attityd eftersom jag arbetar med psykiatri, undervisar i psykiatri och har flera års yrkeserfarenhet av tjänstgöring som läkare inom psykiatri.

Jag vet vad jag gör och i min värld är utbildning+kunskap+yrkeserfarenhet en betydligt bredare kunskapsbas än "jag har frågat min läkare". Helt ärligt ger jag inte mycket för den information du tagit in från din läkare - jag kan förstås inte veta vad han/hon sagt, men stora delar av det du redovisat här står i direkt strid med hur man ska arbeta inom psykiatrin. Att du t.ex. aldrig har hört talas om att man ska hållas under extra koll de första veckorna man behandlas med SSRI säger en hel del om den ytliga kunskap du har i ämnet.

Ledsen om jag är hård, men jag är övertygad om att du inte förstår din läkares arbetssätt och de principer han/hon arbetar efter (eftersom jag utgår från att både du och dina vänner har en duktiga och kompetenta läkare).

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 21:22

#621

Fru U skrev 2010-07-05 21:13:25 följande:

Fast de flesta får utskrivit antideppmedicin av allmänläkare eller läkare med andra specialiteer än psykiatri och väldigt många gör ingen ordentlig uppföljning (finns ingen tid) och vad är itne så enkelt heller, om man inte ligger inne.

Du har helt rätt i det - det slarvas otroligt mycket. Och som jag skrev tidigare anser mina kollegor inom psykiatrin att distriktsläkarna är de som jämförelsevis slarvar mest. Gisningsvis därför att ortopeder, kirurger, osv inte själva skulle känna sig kompetenta att påbörja och följa upp en depressionsbehandling. Distriktsläkare förväntas kunna det, och behandlar säkerligen sammantaget långt fler individer än psykiatrin. Dessvärre blir det då också fler fel. (Allt enligt mina psykiatrikollegor - jag har själv inte gjort någon uppföljning av ämnet.)

Men att gå från att slarva med diagnos och uppföljning till att påstå att man regelmässigt skiter i de nationella riktlinjer som gäller för psykiatriska utredningar i Sverige, och att dessuom utgå från att detta är ett korrekt arbetssätt som gäller inom specialiteten psykiatri, det kallar jag rent nys. Självklart strävar man efter att följa den vetenskap och de riktlinjer som finns.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 21:28

#623

Omorfia skrev 2010-07-05 21:25:31 följande:

Jag tror att jag fokuserar mer på depression än ångest eftersom mina minnen är så färgade av att ligga och stirra in i väggen, sova bort dagarna och försöka ordna till ansiktet till en glad mask i skolan och på jobbet. Men visst var det ångestfyllt när jag skar mig eller hetsåt... Jag var bättre i perioder men de varade inte länge. T ex när jag blev tillsammans med min man så hade jag flera månader av "natural high" innan det bar iväg igen. Ah, well jag är tacksam för medicinen men lite irriterad i efterhand över att de inte kollade allt man "ska" innan jag sattes in på den.

Låter som att det fanns inslag av både depressiva symtom och ångest - ett inte alls ovanligt tillstånd.

Det verkar som att du mår bättre nu i alla fall? Jag anar ett visst hopp mellan raderna i dina inlägg.

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Doktorn

Äldre 5 Jul 21:45

#627

Omorfia skrev 2010-07-05 21:44:25 följande:

Haha, nog om mig...

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Varför psykofarmaka när man är gravid?

INNEHÅLL