Har kvinnor inget ansvar?

Så du bestämmer vad som är rimligt att ta ansvar för alltså, vad som är OK eller inte? Att föda ett barn är OK, att gå genom en park ensam är det inte? Fastän ett barn definitivt kommer lida, emedan en promenad genom en park har mycket liten risk för att leda till problem?

Läste det här avsnittet i en blogg nyss och tänkte givetvis på den här tråden som jag inte hade tänkt att skriva i mer. Så jag lovar, det här är absolut mitt sista inlägg!

"Pappan till flickan ansåg att flickan var skyldig - vilket förstås är enormt upprörande. En treåring skyldig till att ha blivit våldtagen! Det finns mycket informationsarbete att göra inom detta område."

Jag vet att ni som tycker att kvinnor ska ha ett eget ansvar för att inte bli våldtagna kommer protestera och säga att det absolut inte är så ni menar. Och det är därför jag, och andra, gång efter gång undrar var ni sätter gränsen. När är det inte mitt ansvar att någon annan förgriper sig på mig?

Den stackars flickan blev för övrigt våldtagen av den 9-åriga grannpojken och nej det är inte i Sverige.

Eeh. Jo det är EXAKT det man har som fotgängare.

Det är snarare så att många bilister skiter i det, du också uppenbarligen

Fast nu talar vi ju inte om statistik, vi talar om ansvar. Och precis som man har ett ansvar om man leker rysk roulette så har man ett ansvar när man sätter barn till världen. Eller är det bara om man går i parker man har ett ansvar?

Om du inte kan säga vad riskbeteende är, så har du ju inget argument överhuvudtaget.

Men det är fortfarande du som definierar, utifrån vad som för mig verkar vara folkskräck.  Det innebär att om jag blir våldtagen ikväll, så är det du eller någon annan som ska bedöma om jag tagit mitt ansvar som samhällsmedborgare eller ej.

Finns det mindre anledning att sympatisera med mig om jag blir våldtagen om jag går igenom en mörk park än om jag blir våldtagen i tvättstugan?

Tror du inte att det påverkar bedömningen av skuld om offret ska ha en del av ansvaret? Kan inte försvarsadvokaten då säga att "min klient antog att kvinnan´, eftersom hon befann sig i ett erkänt farligt område, ville bli våldtagen".

Om hon inte hade velat det, om hon hade varit en ansvarsfull kvinna, hade hon varit hemma, där ansvarsfulla kvinnor ska vara.

Min tvättstuga är mörk, ensligt belagd i en källare. 5 olika portar använder den. Ingen kan höra mig skrika därnere, ett gigantisk fläktsystem surrar mkt höggljutt. Jag är rädd för att gå dit, men jag gör det i alla fall. Är det ett riskbeteende? Bör jag sluta gå dit? Hemlösa sover ofta där.

2 kvarter härifrån ligger folkets park i malmö. Jag går till en bar där, sedan går jag ensam hem genom parken. Jag har aldrig varit rädd där, det är fullt av folk ute och på kringliggande balkonger.

Vilken av dessa platser är säker att besöka? Är jag ansvarslös om jag beter mig på det här sättet?

Nu känner jag att jag måste inflika en sak här och det är att när det gäller att gå över övergångsställe så är det faktiskt FORTFARANDE så att man ska söka ögonkontakt med bilförarna.

Att man har företräde som fotgängare innebär INTE att man bara kan gå rakt ut.

Jag tycker inte alls att du har rätt att tala om för mig när du helt subjektivt, utan att ha en aning om vilka alternativ jag har att välja mellan eller hur jag fattar mina beslut, anser att jag beter mig korkat.

Du har rätt i att det inte är upp till dig att diktera hur andra ska bete sig. Det är inte heller upp till till att med detta beteende till grund lägga ansvar på brottsoffer för det andra gör.

Jag förstår genuint inte vad det är du menar. Jag ser inte hur mitt beteende kan påverka huruvida jag utsätts för brott.

Eftersom jag har rätt att vistas var jag vill, och inte har för avsikt att begränsas av vad eventuella galningar kan tänkas göra, så använder jag min tvättstuga, går till parker mitt i natten, blir full och promenerar hem genom stan.

Jag har utsatts för brott, men inte i någon liknande situation. Även om jag hade det, så tycker jag att anpassning till eventuella, statistiskt osannolika risker är att ge brottslingar ett erkännande i mitt liv. Att anpassa mitt liv efter dem är att ge dem makt, som inte är deras. Den är och ska vara min.

Därför tror jag inte att du och jag kommer att förstå varandras synvinklar här.

Vilken demokratisk rättighet anser du att du utnyttjar om du kritiserar en privatpersons beslut att befinna sig på allmän plats? Yttrandefriheten?

Jag är för yttrandefrihet, men om den används för att kritisera brottsoffers val av plats att befinna sig på får det vara med fingertoppskänsla så att man inte övergår i förtal.

Utan egentliga juridiska kunskaper antar jag ändå att yttrandefrihetens viktigaste uppgift inte är rätten att klandra personers val att vistas på allmän plats.

Om det är din tolkning kan du naturligtvis ha alla åsikter du vill om mitt (korkade?) beteende.

Glömde tillägga att jag naturligtvis skiter i din kritik och fortsätter som innan.

För att så man inte kan ta ansvar för andras aktiva handlingar.

Det är ingen annan som orsakar det. Om inte skidåkaren blir påkörd vill säga.

Precis. Om man åker på en skidbacke som saboterats (hur det skulle ske vet jag inte, jag åker inte skidor) och man därför trillar så är ansvaret sabotörens. Men om man trillar för att man har dålig balans eller är en urusel skidåkare så är ansvaret ens eget.

Förstår inte hur det kan vara så svårt att förstå

jag åker inte skidor, men vilken säkerhet bör man ha för att åka? hjälm, övrig utrustning, check. vad mer kan man göra?

Klart att det är barnens ansvar. De skulle stått alldeles blickstilla på den plats de föddes, då är de ju någorlunda säkra!

Högst troligt inte då de med största sannorlikhet inte vet om att minorna är där. Vet de om det så klart de har ett ansvar att hålla barnen därifrån inom rimliga gränser, springer ungarna dit ändå innan de hinner få tag i dem så klart de har tagit det ansvar de kan. Det är ju dock under inga omständigheter deras ansvar att minorna finns där såvida de inte själva lagt ut dem, och de har inget ansvar i om barnen kliver på en mina.

Jag har en lösning. Ingen accepterar våldtäkt, förövare döms oavsett vad offret hade på sig eller hade druckit.

Jag tycker att alla föräldrar har ett ansvar att göra det de kan för att förhindra en olycka, sker det ändå är det inte deras ansvar. Så i minexemplet har föräldrarna om de vet om att det finns minor ansvaret att försöka förklara faran för barnet, händer något är föräldrarna utan ansvar. MEN jag tycker heller inte det är oansvarigt av föräldrarna om de bedömer faran med minfältet vara så litet att det inte spelar någon roll vad de säger till barnet!

Visst, och med den attityden är det viktigare att lära sin dotter att vara extremt försiktig när hon skaffar en partner, helst inte skaffa någon alls, medan det inte alls är speciellt noga att lära henne att inte gå hem ensam på kvällen (om vi ser till våldtäkter enbart, sen är det bra att lära ALLA att inte gå hem ensam på kvällen eftersom det är en stor risk oavsett kön)