Sollentunamammornas 13:e tråd! Vad vi babblar hör ni!

Alltså... Är det inte typiskt? När jag kom till jobbet (eller ja... mitt extrajobb egentligen) i morse så funkade inte det program som skulle funka så jag fick ringa till vår teknik-kille som fick fjärransluta till datorn och fixa det. Det tog en himla tid  och han suckade och stönade en del men till slut funkade det. Och förra gången det hände (för nåt år sedan tror jag) var det också under mitt pass, vilket han påpekade också. "Det är ju konstigt att sånt här alltid händer när du jobbar" sa han.

Nån sabbar för mig. Nån vill sätta dit mig. Vem? Jag kanske ska gå under jorden ett tag...

MUM --> Å, det låter som en perfekt semester. Skönt att ha något sådant att tänka tillbaka på när vardagsstressen och höstmörkret kommer

Hör ni! Vi har ett problem. Armica v ä g r a r helt plötsligt att sova i sin säng. Hon skriker och är helt hysterisk. Det som vanligtvis tar max tio, femton minuter tar nu en och en halv timme där vi lägger henne och går ner som vanligt varvid hon går upp ur sängen och ställer sig vid trappan och säger att hon inte vill sova i sin säng. Nån av oss går upp och lägger henne igen, men max fem minuter senare står hon där igen.

När hon väl somnat vid 21.30, 22 tar det ca två timmar och sen har hon vaknat och kommer in till oss och ska sova i vår säng. Så det slutar med att jag sover i vår säng med båda ungarna (eftersom Nova också har börjat vakna varje natt och ska ammas, men hon somnar inte av det utan ska ligga bredvid mig och dra mig i håret och sparkas tills hon somnar en timme senare ) och Jörgen sover i Armicas säng. Rätt så tröttsamt. Jag frågade henne ikväll varför hon inte vill sova i sin säng och hon sa att hon inte vill att fåglarna kommer in. Det måste ju vara nåt hon drömt vilket jag försökt förklara, men jag tror inte att hon förstår det.

Nån som har några tips på hur vi ska göra för att få henne att sova i sin säng igen?

Tack hörni! När Jörgen la henne att vila nu efter lunch så ville hon visserligen inte sova, men det var i alla fall inget prat om att hon inte ville sova i sin säng. Vi får väl se hur det går ikväll.

Jag är lite inne på din "metod", Mondino. Förr eller senare måste hon ju sova i sin säng i alla fall så det är ju lika bar att ta striden nu och göra den så kort som möjligt.

Vi har inte haft några problem med att Armica går iväg mitt under måltiden förän nu. Förr satt hon alltid kvar och åt, visserligen rätt sakta och ibland pratatdes det mer än det åts men hon satt kvar i alla fall. Men nu kan hon, precis som Jessica, gå ifrån, komma tillbaka och gå ifrån. Ofta är det nåt som ska hämtas eller så ska hon hjälpa Nova med något. Och nu börjar det bli jobbigt så vi brukar göra så att när hon går ifrån så säger vi till henne att vi slänger hennes mat eftersom hon gått ifrån bordet. Då brukar hon komma tillbaka. ;Men om hon inte gör det låter vi henne vara eller går och hämtar henne beroende på hur mycket hon ätit innan hon gick.

Med sovandet går det sakta. Hon har slutat skrika hysteriskt, men går ändå upp rätt många gånger innan hon somnar. Hon har en himla massa ursäkter för varför det absolut inte går att sova i hennes säng men oftast inga mardrömsrelaterade. Och oftast håller vi ut och lägger henne i hennes egen säng tils hon somnar, men vissa kvällar vaknar hon precis när vi ska gå och lägga oss och då är det ingen som riktigt orkar propsa på att hon ska sova i sin egen säng så då får hon sova i vår säng och en av oss går och lägger sig i hennes säng.

5088 --> Å, vännen! Jag tycker att du är så stark som orkar gå in här och skriva om det. Du vet att vi finns här för dig och Mattias. Vet ni vad det var som hände? Och hur är det med Jasmine? Har ni pratat med henne om vad som hänt? Du svarar ju naturligtvis bara om du vill. Ni kommer att ta er igenom det här också! Tusen kramar!

m12345 --> Välkommen hit! Jag bor i Viby som ligger "ovanför" Norrviken. Jag kan varmt rekommendera de öppna förskolorna. Det finns en i Norrviken som heter Akvariet och en i Rotebro som heter Kosmos. De är superbra! Och vill du ha sällskap så säg till för jag är mammaledig med nr 2 ett tag till Här uppe i Viby finns det även några lekparker där man kan träffa på ett eller ett par barn. Speciellt nu när folk börjar komma tillbaka från semestern och få in vardagsrutinerna igen.

Ja, vi finns här för dig! Även om du känner dig ensam i din sorg så finns vi här och vi läser vartenda ord du skriver!  Jag tror inte heller att det finns nån mening i sånt här. Det kan inte finnas nån mening med såna här hemska händelser. Det måste kännas fruktansvärt att ingen lyssnade när du själv kände att något var fel. Jag kan bara tänka mig hur hjälplös man känner sig.

Lilla gumman... All kärlek till dig och familjen!

Korfu --> Redan dags för jobbyte? Du ligger inte på latsidan du Men hur blir det med utlandssemestern då som du skrivit så mycket om?

Idag hade vi en hemsk lämning på förskolan Armica var helt förtvivlad eftersom de skulle gå på utflykt precis när hon kom. Hon måste liksom vara förberedd på sånt som avviker från dagsrutinen på förskolan åtminstone några minuter innan om hon inte ska bli totalt jätteledsen. Hmm... hon kanske har lite Asperger som sin pappa...

Hur är det med er andra då? Vad göres på dagarna?

MUM --> Jag vet inte om det är nåt de gör varje onsdag eller om det bara var ett infall. Hon har ju flyttat upp från småbarnsavdelningen till övervåningen där de stora barnen går och vi har inte fått nån info alls från den nya avdelningen. Inte ens telefonnummer och mailadress... suck... Just nu är jag inte alls impad av hur de sköter det hela. Iofs är det säkert fortfarande sommarsschema som gäller till viss mån, men infon måste ju i alla fall fram till föräldrarna. Sen fick jag veta i morse precis när jag lämnat över en skrikande Armica till en av pedagogerna att hon hade varit ledsen igår pga nåt bråk och kände mig något dum där jag stod som ett frågetecken. Det var det ingen som sa nåt om igår när jag hämtade... Oj, vad jag öser ur mig. Men det behövdes

Med Nova är det bara bra. Hon kryper och ställer sig upp så fort hon kan och "pratar" typ hela tiden. Vi var på kontroll på bvc idag och ungen väger nästan 11 kg Hon är ju för sjutton bara 9 månader. Men en fördel finns det ju med att ha en stor bebis - om jag inte orkar gå upp och hämta kläder till henne så funkar det hjälpligt med Armicas

Tänk att Oscar har blivit så stor Vad snabbt det går! Går han på samma avdelning som Clara? Eller de kanske bara har en avdelning där? Jag har ju typ ingen koll alls. Och vad duktig du är som orkar hålla en massa föreläsningar. På engelska dessutom. Heja, heja!

Jag skulle nog också behöva åka bort ett tag hör ni. Just nu är jag inget bra sällskap för nån känns det som. Om jag inte är sur och fräser på Armica så suckar jag över att Nova gnäller. Jag är liksom aldrig glad och trevlig längre. Det kan ju bero på att jag inte sover så bra på nätterna utan bara ligger och vrider och vänder mig medan hjärnan går på högvarv och behandlar tankar som "Hur mycket måste vi spara ihop till bröllopet", "Kommer föräldraledigheten räcka om jag pluggar i höst?", "Kommer jag att komma in på min utbildning?", "Om jag inte kommer in måste jag söka jobb - var?", "Vill jag verkligen jobba med barn?", "Usch vad sur jag var mot Armica idag."...

Blä vad allt är tråkigt just nu

Siljelin --> Ja, idag har det faktiskt varit bättre. Vi sover ju varannan natt i Armicas säng eftersom hon i minst 3 veckors tid vaknat varenda natt och kommit och sovit i vår säng. (Och vi har inte en tillräckligt bred säng för att vi ska kunna sova där alla tre, eller ibland alla fyra...) I natt var det i alla fall min tur och det märks när man får sova ostört i mer än någon timme. Men du har rätt - allt det här ältandet borde jag vänta med tills jag har nåt verkligt att älta. Bra att du påminde mig om det. Jag ska nu gå och lägga mig och bara tänka på fluffiga moln

Angående katten så håller jag med dig; ni kan inte ha det så i tio år till. Jag tror nog att ni redan har tagit ett beslut men att ni inte riktigt vågar genomföra det. Har jag rätt? Min styvsyster och jag pratade om det i lördags och hon sa att det som hjälpte när de hade problem med sin katt var att tokstäda hela huset. Alltså väggar, golv, tak, bakom och under möbler mm. Så det kan du ju göra nån gång när du har lite tid över...