Sollentunamammornas 13:e tråd! Vad vi babblar hör ni!

Måste vara drömmen för en liten prinsesstjej att se kungabröllopet på TV! Jag spelade in mycket av det och passar på att se framöver när jag ändå måste stå och gunga Angelica. Känns slösigt med min tid att sitta och titta t.ex. när båda ungarna sover :o)

Idag bajsade Angelica ner mina vita byxor som precis blivit rena efter rödvinet. Alltså två nerbajsade babysitters och två nerkletade vita byxor på tre dagar. Nu har jag nästan blandat helfritt i tvättmaskinen. Fast inte färgerna, som din karl, Mondino. Men det åkte nog ner en del som egentligen inte hade behövt tvättas, som filtar och mössor, bara för att det KÄNNS bättre när maskinen är full :o) Men snart stämmer jag Libero, var så säkra!!

Min 3-åring har precis blivit så gott som torr. Dvs. just nu går det VÄLDIGT bra (sånt ska man inte skriva, jag vet). Hon går till toan själv när hon blir kiss- eller bajsnödig, torkar sig och spolar (jag torkar vid bajs, förstås) och det händer nästan aldrig olyckor. Men under en lång period hade vi trosor hemma (när vi orkade) och blöjor på förskolan samt i affären och på alla andra ställen. Under den perioden hände det olyckor rätt ofta - inte för att hon inte hann utan för att hon inte ens tänkte på att kissa. Så att dina barn FÖRSÖKER hinna tycker jag är ett stort tecken på mognad! Att man sedan glömmer bort sig i leken är ju jättevanligt, framför allt på förskolan. Men min erfarenhet (hemifrån och från förskolevärlden) är att det ofta känns tröstlöst ett tag, som i ditt fall, och så en dag så har det liksom vänt och funkar hur bra som helst. Sedan kan det förstås bli bakslag men det är ju ok.

Nu när Jessica blivit så säker har jag åkt till alla möjliga ställen utan blöja, även kommunalt, men t.ex. i morgon, när vi ska åka kommunalt ända till Junibacken, så funderar jag starkt på blöja. De lärde tvista väl om ifall man ska fega med blöja när man ska iväg nånstans och min åsikt är att det går fortare att bli torr om man vågar chansa ochär konsekvent utan blöja, men det ska ju inte bli en mardrömstripp för mamma och pappa bara för att man envisas med att gå utan. Är t.ex. inte särskilt sugen på att torka golvet på Junibacken med bebis på armen. Så jag skulle nog ta blöjor till Tom Tits om jag vore du, men successivt åka mer och mer utan blöja, beroende på vart ni ska och hur ni ska ta er.

Men att ta chansen under en hemmasommar är ju alldeles förträffligt, såvida inte barnen är helt omogna och inte ens fattar att de kissar. Men det verkar ju dina göra. Så kör på du så vänder det säkert snart. Du får väl hitta knep som att ha en potta stående där de leker (vi har haft potta både ute och framför TV:n) eller gå till toan med dem oftare och sätta dem, innan de säger till osv. Men jag vet, ibland känns det hopplöst. Ge inte upp bara!

Måste bara stolt meddela att Jessica också badade järnet på midsommar. I Mälaren, mitt emot Skokloster. Klockan åtta på kvällen med sina två idoler på 5 och 9 år :o) De plaskade runt i minst en halvtimme. Hon hade lånade armpuffar på sig (och inget annat) hela vägen ner till sjön och sedan tog hon av dem för att kunna bada :o)

I morgon har vi lovat henne att åka ner till Norrviken (och bada i "kvön") och jag har lovat mig själv att springa (eftersom jag valde glass istället för springtur ikväll) så Lars cyklar ner med Jessica och jag springer ner med Angelica. Och efter den turen på 3,5 km med Emmaljunga ickecity så lär jag väl behöva doppa mig jag också.

Det var väl en jättebra idé! Nästa gång jag handlar ska jag släpa med mig maken, ge honom en tom kundvagn och gå och ställa honom längst fram i en kö och så kan jag springa runt i butiken och hämta varor att lägga i vagnen och så kan han lägga dem på bandet direkt. Vi har faktiskt bråttom nästan jämt.

Mondino, härligt jobbat med bilen som tutade på dig. Skulle varit kul att se killens min. Och resesällskapets :o)

Själv stör jag mig mycket på folk som ligger tätt bakom eftersom jag vet hur lätt man blir påkörd bakifrån. Och det kanske man inte dör av men man kan ju få nackskademen för livet. Så när någon ligger för nära brukar jag pumpa till tre gånger på bromsen så det lyser lite i ögonen på dem och då brukar de sakta in lite. Fast en gång gjorde jag det på Norrvikenleden och bilen bakom (föraren, alltså) blev så arg att han var tvungen att göra en livsfarlig omkörning av mig vid möte BARA för att demonstrera att honom fick jag minsann inte bromsa mitt i ansiktet.

De har då sina perioder när det gäller allt möjligt. Jessica somnade ju själv tills vi bytte till stor säng när hon var drygt två. Sedan dess måste vi ligga bredvid tills hon somnar. Vilket kan ta lång tid om hon sovit middag så det försöker vi undvika. Varvid hon blir grinig o trött o somnar i bilen bara vi kör 3 km. Efter att Angelica föddes har Jessica även börjat vakna på natten så att pappa får gå över till hennes säng o nu i sommar har det även blivit så att hon inte ska ligga kvar i sin säng då utan ligga i vår säng. Fast det har bara hänt en gång hittills. Man kanske bara får vänta ut det. Den berömad Vi Föräldrar-psykologen, som tycker att allt är positivt vad man än gör, skulle säkert säga att Armica behöver er just nu och att ju mer hon får av er desto snabbare går det över och "snart kommer hon glatt somna i sin egen säng igen".

Angelica ammar allt oftare på natten, i natt var det tre eller fyra gånger. Kanske ska bli lite hårdare och försöka trycka i nappen istället.

Som Camabo skrev hade vi en underbar Gotlandsvecka. Synd bara att vi smutsade ner poolen till den grad att den blev alldeles grön och aldrig läkte trots att Jörgen spenderade 500 spänn på klor :o)

Nu är vi hos svärfar i Göteborg där farfar och Jessica leker oavbrutet. Vi var på Liseberg häromdagen, för att faster envisades, och fick stå i kö en halvtimme till varje karusell. Med gråtande Jessica på ryggen. Men hon gillade själva karusellerna. Fem stycken hann vi med på fem timmar. Resten var köande och gråt.

Apropå uppfostran, hur duktiga är ni på att få era 3-5-åringar att sitta kvar vid bordet under en måltid. Att barnet går ifrån när det är färdigt trots att de vuxna inte är färdiga får man väl räkna med, så gjorde vi i alla fall när jag var liten. Men Jessica kan gå ifrån och komma tillbaka flera gånger, äta lite mer, hoppa ner igen osv. Hon springer och leker eller ska "hjälpa" Angelica med allt möjligt eller springer till TV:n om vi glömt den på. Fast då brukar vi stänga av den. Men någon vidare rofylld måltid blir det verkligen inte. Vad gör man? Tar bort maten efter första lämningen? Dum o nojig som man är så är man ju glad för all vettig mat hon får i sig, även om hon leker lite emellan. Jag brukar inte noja över mat annars och vet att barn får i sig allt de behöver och mer därtill, men jag skulle nog ha svårt att ta bort maten för gott efter bara en tugga när jag vet att hon kommer tillbaka och äter. Hur gör ni? Sitter era barn kvar?

Och hur går det med Armica? Ingen förändring?

5088, anade graviditet på Novas namnfest men vågade inte fråga då. Har tänkt jättemycket på dig sedan jag fick veta vad som hänt. Kan knappt föreställa mig hur det måste kännas. I vecka 33 har man ju verkligen ett barn, tycker man. Är så ledsen för din skull! Hoppas ni orkar igenom och att du kan känna dig lite bättre snart. Många kramar från oss!!!

MumCC, sprang på din man och dina barn på väg hem från inskolning med Oscar, han berättade om din resa och att du står och håller föreläsning på engelska flera timmar i sträck. Och redogör för andra människors forskning också m.m. Jag är verkligen imponerad av dig! Vad menar du med transplantera ett barn? Är det nån sorts provrörsbefruktning ;o)

När jag pluggade i Sydney (så fick man in det också) så sa min lärare, ursprungligen från Indien, så här om det västerländska, rakt-på-sakiga sättet att prata och skriva: In England or Australia you may start a newspaper article with the sentence ”pollution of our seas may cause death and extinction of whales!” That’s very kabooom, in your face, right. Whereas in India, where I come from, we would start by describing whale evolution, facts about whales, whale breeding and so on. Så jag kan tänka mig att nästan vad som helst man säger som ung svensk är att trampa i klaveret för små artiga, undvikande asiater. Hoppas du lyckas vara hyfsat artig i alla fall ;o)

Korfu, lycka till med nya jobbet! Hoppas du får det! Och att de har lite bättre arbets- och semestervillkor än ditt nuvarande jobb. 50 timmar i veckan och 2 veckors semester skulle nog inte heller jag ställa upp på.

Camabo, sömnbrist kan ju göra vem som helst galen och inte sig själv. Det kan räcka med EN natts god sömn (eller några timmar) för att man ska upptäcka att oj, det är så här man kan må, det är sådan här energi man kan ha och det är sådant här tålamod man KAN ha med sina barn. Så man behöver liksom inte tro att man håller på att bli galen eller att det ska vara för alltid. Sedan förstår jag mycket väl skälen till sömnbrist (förutom rundvandrande barn då) – att inte ha koll på sin närmaste framtid kan göra en riktigt nervös. Och man måste liksom om och om igen gå igenom alternativen, trots att det inte riktigt är någon mening med det förrän man vet det första. Att snurra in sig i ”om det inte blir så så måste jag göra så här, men annars så här och om inte det blir av så får vi göra så” blir man ju helt tokig av. Så du får kanske försöka slappna av lite tills du verkligen VET om du kommer in på utbildningen. Eftersom du ändå inte har någon jättepanik att söka jobb så länge du är föräldraledig. Och om du pluggar i höst behöver du väl ändå inte vara föräldraledig? Så då räcker den ju? Eller tänker jag helt fel nu?

Själv är jag inne på min andra vecka ensam med båda barnen (skrev fel på förskolelappen och vågade inte ändra) så jag känner också att jag är en riktigt gnällmamma som bara tjatar och klagar och skriker. Men Jessica har så extremt dåligt tålamod med allt (har ärvt mitt) så hon gnäller och tjuter för minsta lilla (typ en legobit som inte fastnar direkt på nästa) och då skriker jag också att hon inte ska skrika för så lite. Typ. Idag hade hon ett utbrott på motorvägen för att hennes kardborrband på skon hade gått upp och när jag äntligen nått Märstaavfarten (jag SKULLE faktiskt av där) och kunde stanna och fixa så fick hon raskt ett nytt utbrott för att jag inte körde igen direkt efteråt. Vilket man inte kan när det kommer en karavan av bilar i 80 bakom en. Och så blir jag sur på henne och sedan sur på mig själv för att jag inte fattar att en treåring inte fattar trafikreglerna.

För övrigt har vi det bra, om bara inte kattskrället skulle kissa inne hela tiden. Vi sa just idag att nu har han visst skött sig bra i en vecka, men strax efter det upptäckte vi att Jessicas lektält var helt nerkissat. I garaget står nu massor av möbler, tält, dockvagnar och leksaker som vi inte längre kan ha inne för att han kissat ner dem så att de stinker. Han har även lyckats smita in i garaget och kissat ner kartonger med leksaker, gamla minnen, skolsaker m.m. Plus väggar, vagnar, bilbarnstolar, mattor, soffor och byrålådor med kläder inomhus. Vi springer numera hysteriskt runt och stänger dörrar, lyfter upp väskor och knölar in bilbarnstolar i garderober. Orkar man det i tio år till??? Men vi kan bara inte komma iväg till veterinären för avlivning.

Ja, Camabo, nånstans har vi ju fattat ett beslut. För det blir nog svårt att omplacera en halvgammal, kissande katt. Och bondgårdar och stall har förmodligen katter så att det räcker och inte vet man ju hur de mår där heller. Men så fort han inte kissat på ett par dagar så börjar jag hoppas igen och kela och tänka att jag tycker om honom och så kissar han igen, eller man kommer ner en morgon och inser att hela bottenvåningen luktar kattpiss och då tänker man "han ska bort! Äntligen ett beslut" Tills han är kissfri ett par dagar igen...

På måndag börjar Jessica också förskolan igen, samma situation som Armica. Dvs. lämna sina superduperpedagoger och flytta upp till stora barnen med personal som inte ens har utbildning. Vad jag sett av dem hittills verkar de väldigt trevliga i alla fall, så man får väl hoppas att det blir bra ändå.

Camilllla, skönt att det finns fler "störda legobarn" där ute. Då kanske hon inte har en diagnos i alla fall :o) Förstår att det blir stressigt med 15 timmar i veckan. Gick han tre eller fem dagar? Har ni förskola ute hos er eller måste ni in till Märsta? Hoppas det går bra nu då för dem båda och att det funkar bra med studierna.