Se hit ni som plussat efter att ha försökt i 1år eller längre!

Jag puffar på för jag vill också gärna höra era berättelser! Styrkekram till till goji, ibland känns det bara så hopplöst men på något vis lyckas man oftast ta sig upp ur förtvivlan. Fast sen brukar det vara kört när mensen dyker upp igen

Katzon: Tack! Styrkekram till dig med och hoppas att vi får ett plus nu i sommar. Ja, det är konstigt att man hoppas och tror varje månad i allafall, trots att det ofta känns som att det är kört redan innan mensen kommit, och när den väl kommer är det som en stort svart hål man sugs ner i. Jag börjar bli desperat och går nu på akupunktur, dricker te av kinesiska örter, har slutat att dricka kaffe och tvingar mig på mannen tills han blir helt slutkörd. Kommer nog att ta till diverse kosttillskott, äter redan gojibär i mängder och funderar på bidrottninggele eller munkpeppar. Funderar också på att inhandla en menskopp (läste i ett inlägg om någon som använt sig av en sådan efter samlag för att det inte skulle rinna ut, och hon blev gravid..). Ja, som sagt var det börjar nästan bli lite komiskt nu för min del.

För oss tog det över 7 år att plussa.

Vi genomgick en fertilitetsutredning, som visade att min man inte hade några spermier eller så var de defekta.

Vi gjorde både inseminationer och IVF:er men lykades ej. Men efter sista försöket i december 2007 la vi ner allt.

Å från ingenstans så plussade vi sponatant i november förra året. Idag är det 32 dagar kvar tills jag blir snittad. Då får vi träffa/se våran mirakel dotter.

Det som har hänt från då vi la ner allt med bebisverkstan var detta;
Maken byte återigen arbetsuppgifter. Läkarna trodde att hans spermiekvalité berodde på hans jobb som spårvagn/buss lackerare som innebar att han hanskades med starka kemilkaier.

Maken började äta zink och andra vitaminer och mineraler.

Jag lyckades återgå till arbete efter flera års sjukskrivning pga en arbetsskada.

Vi köote hus och fukoserade på det.

Började ta  vara på det vi hade. Min son sedan tidigare. Samt att vi blev stödfamilj.

Kims mamma: Vilken otrolig berättelse, och det bästa av allt är ju att den är sann! Jättegrattis till er, och lycka till om 32 dagar! Vad spännande! =)

Tack för att du delade med dig! Det är sådant här som gör att man ändå vågar hoppas på att det en gång ska bli vår tur.

Vi försökte i nästan två år efter ett mf men utan resultat. Fick tips av en kompis att äta bisolvon (slemlösande från apoteket -receptfritt) Blev gravid efter bara två månader. Vet inte om det berodde på dom eller vad det var, men min kompis hade försökt i  flera år oxå med hormoner och så men så fort hon började äta bisolvon blev hon gravid. =)

Värt ett försök!  Lycka till ;)

Det tog väldigt lång tid för oss att förstå att vi var gravida. Trots att man har fått sett hjärtat slå vid flera VUL oh UL.

Ja, den är verkligen sann. Helt otroligt men sant.

Tack... räknar ner dagarna nu. För snart är dottern här.

Håller tummarna för att eran tur ska komma.

Kims mamma: Ja, förstår att det är svårt att tro att det verkligen är sant att man är gravid efter att ha försökt så länge. Längtar till den dagen det blir sant!

Kalasurka: Tack för tipset! Men ska man ta det varje dag, och hur mycket? Eller bara efter eller före ÄL?

Allt är ju värt ett försökt nu känner jag!

Önskar er igen all lycka till!

Kimsmamma: Tack snälla du! Det värmer! Se nu till att njut av att du ska bli mamma igen om cirka 30 dagar!

Någon som vet något om Bisolovon?!

*puffar*

Hedda blev till efter 3 års försökande.
Efter 2 år gjorde vi en utredning o den visade inga uppenbara fel så vi valde att försöka på egen hand o till slut så lyckades vi.