Se hit ni som plussat efter att ha försökt i 1år eller längre!

Vi försökte i 2,5 år utan några resultat. Till slut så bokade vi in tid för utredning, med 6 månd väntetid. När det bara var 1,5 månad kvar innan vi skulle in så plussade jag. Jag vet inte men jag inbillar mig att när jag hade gett upp hoppet att fixa det på egen hand så slappnade jag av och kroppen fick sköta det där själv. Stress är ju aldrig bra för kroppen, och vi hade en massa andra grejer som hela tiden lades på stress kontot....
Men i augusti så kommer våran lilla ligist om allt går väl hela vägen fram!

Kram och lycka till!

Lalola och Sicka: Tack för att ni delade med er av er väg till plus!! Det får mig och säkert många andra att må bättre och våga hoppas att det kan komma ett plus trots att det gått lång tid.
Och ja, det där med stress kanske ligger något i det. Hoppas på sommarsemestern och att det kan vara ett bra tillfälle att baka fram ett plus.

Vi hade försökt i 15 månader när vi påbörjade vår utredning.
Efter 3 månaders utredning visade att min mans spermier saknade ett protein som gjorde att de skulle kunna penetrera ägget. Samma dag som läkaren berättade för oss att vi aldrig skulle kunna få barn på naturlig väg plussade jag

Det märkliga är att när vi väl blev gravida var den enda månaden vi egentligen inte hade sex (klart vi hade men inte på någon speciell tidpunkt). Min mamma hade precis gått bort och jag var ett känslomässigt vrak. Vi försökte inte att bli med barn just då.

Jag tror inte på de som säger att bara man slappnar av så händer det. Jag avskydde när folk sa till mig att jag satte käppar i hjulet för mig själv. Framför allt eftersom vi visste att det var något fel på spermierna också.

Men vi plussade ju och jag sitter här med en son precis fyllda 1 år och faktiskt gravid i vecka 33 igen. Denna gång tog det sig direkt!

JJL: Fy fan (ursäkta svordomen) vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg! Grattis till första barnet och till "nya" graviditeten!!

Jag tycker också att det är jobbigt att höra att man ska slappna av och inte tänka att man ska bli gravid, då det är det enda (nästan) man tänker på. Så det är ett tips som är svårt att leva upp till, men det skadar kanske inte att flytta fokus ibland, om inte annat så räknar man inte dagarna från ÄL till mens lika tokmycket!

Lycka till med bebisen nr 2!

Jag tror det är jätteviktigt att göra en utredning om man har försökt mer än 1 år. Om t.ex mannens spermie är av dålig kvalitet så spelar ingen roll vad kvinnan gör och hur mycket hon kolla ÄL osv, det blir ju ändå inga barn. Så OM du inte kollat upp det redan kan det vara en ide att göra det nu.

Lycka till!

Hej!
I onsdags var jag hos gyn (idag måndag) och där mätte de upp en äggblåsa till 23,5 mm (har ätit pego). Han sa att jag borde ägglossa mellan 18-22 mm och sa att jag skulle hem och mysa...Jag har sen dess testat på stickor för att se när exakt jag har ÄL och jag har sedan dess haft svagt utslag varje dag och ibland lite starkare men ändå inte fullt utslag...
Varför? Varför inget utslag?
har jag inte haft ÄL?

Min slemhinna var 3 mm vid besöket... hur mkt växer den per dag?
tacksam för svar!

Nä visst är det sant att man inte kan styra fertiliteten med tankens kraft. Det var därför vi bokade tid för utredning. Min sambo har barn sen tidigare, så jag trodde att det kanske var något fel på mig eller att vi inte var kompitabla.
Men stress ska man aldrig förringa, den kan ställa till med mycket problem.
Men jag längtar nu tills att jag ska få träffa den lilla ligisten! För oss som det tagit tid för eller drabbas av mf/ma så är ju graviditeten ett extra litet mirakel.

Ja, vi har bokat tid för utredning som kommer att börja till hösten. Men jag blir så glad när jag hör att man kan plussa trots att man försökt länge utan resultat tidigare!