Sätta sig upp själv

Sonen kröp så där skiljer det sig lite.. men det tog tid innan han fattade hur han skulle sätta sig från krypställningen och även krypa från sittandes. Jag fick alltid komma och lyfta upp han när han hamnade fel
Sen en dag så kunde han det bara.. kommer ej ihåg hur länge det tgo.. men ca. 2 veckor tror jag.

Vår kille började krypa vid 10,5 månad och lärde sig i samband med det att sätta sig upp och även ställa sig mot saker. Vi upplevde att det var först när vi slutade hjälpa honom så fort han gnällde som han intresserade sig för att lära sig på egen hand. Vet inte om det var så eller om det var så att vi tröttnade på att hjälpa honom (både att förflytta sig och sätta sig) samtidigt som han var redo att lära sig på egen hand.

Kanske borde vi bli lite "tuffare" mot henne och inte komma rusande så fort hon hamnar på sniskan och inte kan ta sig upp. Hon avskydde att ligga på magen när hon var mindre också så vi envisades inte med det. Det känns ju som det borde vara lättare för de små att ta sig upp från magläge än ryggläge...

Fler som minns hur gamla barnen var när de satte sig upp själva?

Jag tror det där är väldigt olika. Min dotter lärde sig det när hon lräde sig krypa. Strax innan året.

Men man utvecklas ju olika. Din dotter kanske utvecklas mer på andra sätt och då stannar   "lära sig sitta upp" utvecklingen...

Min dotter tog sina första steg när hon var 8 månader... men var låååångt efter ett annat jämnårigt barn med andra saker. kompisens dotter pekade ut alla lampor i ett rum när hon var 10 månader. Det gör inte min dotter NU.. hon är 14 månader...

Angående att hjälpa barn... jag har alltid kommit och hjälpt mitt barn när hon gnällt efter mig, och som sagt.. hon har varit väldigt tidig med att gå och stå m.m... Så jag tror inte så mkt på att låta dom skrika för att dom ska fatta själv.

Tror inte du behöver vara orolig... men vad vet jag... är ingen expert. Tror inte man mår bra av att sitta och jämföra sina barn med andra barn.

Jag tror att det är väldigt olika när de kommer på saker och ting! Min son satte sig upp runt 6,5 månad innan han ens kunde sitta stadigt själv. Rätt irriterande eftersom jag inte kunde lämna honom liggande på golvet, då satte han sig upp och sen ramlade han omkull... kompisens son är nu 15 månader och har precis börjat krypa. Båda är fullt normala och det är inget konstigt med det

Min dotter satte sig upp från krypande ställning vid 5 mån, men hon kan fortfarande inte sätta sig upp om hon ligger på rygg och försöker göra en "sit up" och försöker sätta sig om ni fattar vad jag menar...:P

Jag har inte tänkt på det alls förrän bvc reagerade på att hon inte kunde ställa sig upp själv (hon lärde sig det kort efter det besöket). Att hon kan sätta sig upp tog nog vår bvc-sköterska för givet. 
 

Hej.. Förstår din oro. Jag går igenom samma sak. Allt du beskriver om din dotter låter precis som med våran son..

Min son som är 16månader, har aldrig krypit, ställt sig, satt sig, MEN han Går och då jättejätte stabilt. :-S

När han hoppade över krypet, blev vi förvånade men visst det finns ju andra som hasat sig bara oxå, tänkte inte mer på det men nu är våran BVC-tant fundersam över varför han aldrig satt/rest/dragit sig upp till stående. Vi skulle iaf försöka låta honom vara även fast han skriker, för då kanske han måste resa/sätta sig men hittils har det inte funkat utan han blir bara helt förkrossad och hela hans dag blir förstörd..

Vi ska på extra kontroller i sommar, och efter de har vi börjat fundera och känna oro..

Han gårgår och går tills han ramlar, han fattar lixom inte att han kan sätta sig, och de få gånger han omedvedet har gjort det blir han såååå ledsen att man kan tro att det gör ont..

Jag tror dock inte att något är fel utan mer en träningssak, och våran son är väldigt lat och beväm, kanske din lilla tjeja är lika dan?!!

Jag hoppas du kan känna dig lugn i att din dotter absolut inte är den enda i världen.!!!

Dottern var ålade vid 6½mån och vid 7½mån började hon sätta sig upp från liggande.

Sonen har nyss lärt sig åla o krypa och även att sätta sig upp från liggande och han var då 7½mån.

Båda mina två har gått igenom en perioder av frustration över att inte ta sig fram, upp osv innan de lärt sig varje ny färdighet, och det har varit mkt gnäll mellan varven.Tror dock att det krävs en viss frustration o att de får kämpa lite när det ska lära sig en ny sak, man får vara lyhörd när det är färdigövat för det tillfället o hjälpa/lyfta upp dem.

Frollan: Ja, de tär alltid skönt att inte vara ensam..! Känner igen det där med latheten, fast vi brukar säga att det inte är så mycket j*vlar anamma i henne. Visst har hon en massa egen vilja, men hon ger upp fort. Hon idds liksom inte kämpa.

Vi får väl se tiden an, försöka att inte curla henne allt för mycket utan att hon får prova lite mera själv än hon kanske gjort tidigare.

Du, Frollan, får hålla mig uppdaterad hur det går med er son!

Min dotter är visserligen bara 10,5 månader men hon sätter sig inte heller upp själv. Hon kryper inte, ålar inte mer än att hon trycker sig bakåt och reser sig inte heller mot bord.m.m. Hon har precis börjat ta sig hasandes på baken framåt väldigt sakta. Tidigare kunde hon bara hasa sig bakåt. Jag antar att det är som alla säger att alla barn är olika. Men visst funderar man ibland...när man ser andra barn röra sig så mycket tidigare. Jag försöker att inte tänka så mycket på det utan bli glad för de framsteg hon gör utan att jämföra med andra.

Man får väl vara glad åt andra saker helt enkelt, hon kan ju vinka, klappa händer, pussa m.m

Du skulle kunna vara min dotter du beskriver.

Hon kröp aldrig utan var en rumpåkare hela vägen. Tog sina första steg på nyårsafton        (14,5 mån) men sedan dröjde det månader innan hon tog sig upp själv. Hon var heller inte snabb med att sätta sig själv. Min man och jag sa att hon var som en skalbagge på rygg om hon hamnade i det läget.

Poängen är dock att nu är hon snart 20 månader och har lärt sig att sätta sig, ställa sig och gå. Hon är inte världens smidigaste, och skall hon sätta sig gör hon det med nästan raka ben.
Min teori är att rumpåkare aldrig är i de positioner som normalt gör att barn lär sig dessa saker . Kryper man på alla fyra är det en naturlig sak att börja resa sig upp. Är man på alla fyra är det naturligt att sätta sig. Men varför skall man det när man redan är upprätt (sittande) och har händerna fria?

Detta kombinerat med att man som förälder kanske hjälpt till allt för mycket (i alla fall vi), och att man har en bekväm bebis som vet att hjälp kommer (vår dotter).  Visst har jag också undrat när man sett andra barn som varit betydligt rörligare, men jag har slutat med det. Det är inget fel på din dotter. Hon är smart som inte vill anstränga sig i onödan, men förr eller senare kommer hon komma på att det är roligare när man kan bestämma själv när man skall upp.

Vad löjlig man är som jämför! Jag lovade mig själv att inte göra det, innan jag fick barn, men så gör jag det i alla fall. Inte minst blir jag stressad av bvc:s kontroller och de sker ju i allra största välmening.

Jag får se tiden an. Hon utvecklas på andra sätt. Som kmn2 skriver, rumpåkare är i "fel" position hela tiden..!

Min dotter kan sätta sig upp om hon ligger på rygg (har precis lärt sig) men kan inte hasa sig framåt (bara i cirklar och bakåt) eller krypa som andra barn kan :(. I veckan började hon vända sig om från rygg till mage och tillbaka. Hon har vänt sig tidigare men kanske en gång i månaden bara och det har verkar mest ha varit av en slump. Hon sitter stadigt och lägger sig ner på mage från sittande men kan inte sätta sig igen.

En kompis som har en son som är lika gammal tycker att jag ska ta henne till läkaren för det är inte normalt att vara så sen säger hon. Men jag tror att alla är olika och prioriterar olika saker. Min dotter kan säga några ord, vinkar och klappar händerna. Din dotter kan säkert andra saker och kanske är vi som föräldrar lite väl snaba att "hjälpa" ibland!

Nu är jag hemkommen från bvc och deras läkare var där. Inget fel på leder, eller muskler osv på våran lilla prins. Men vi skulle få komma till barnrehab, för att de ska få kolla vidare på honom.

Antagligen så har han en dålig kombination av lathet och försiktighet och det gör att han inte "fattar" att man tex kan sätta sig upp från liggandes.

Läkaren sa att vi skulle hjälpa honom som vi gjort och inte hålla på att låta honom ligga och skrika ifall han vill komma upp. Och eftersom han går/springer jätte bra och är nöjd med det så var det inget att oroa sig för.

Nu blir det att vänta nästa steg, för att se vad de specialisterna säger. Inget att oroa sig för :D

Min dotter var en riktig latmask i 13 månader. Varken kröp, hasade, ålade, utan satt där man satte henne och var hur nöjd som helst (eller nja, från ca 10 månader skulle man gå runt med henne, hållandes båda händerna. Ryggen var sådär nöjd). När hon var 13 månader tog hon sina första egna steg och dagen efter började hon krypa. Men kunde fortfarande inte sätta sig upp eller ställa sig upp själv. Jag började då visa henne hur hon skulle göra, tränade varje dag i sängen och efter bara ett par dagar började hon sätta sig upp själv.

Vi gick också till läkaren för att kolla upp hennes leder och muskler men det var inget fel på henne. Idag är hon som vilken annan 21 månader gammal tjej men kanske inte lika grovmotorisk (klättrar inte så mycket och så). Men GUD vad jag var orolig där från 9-10 månader...

Hur gick det sen då frollan och bitbiten?

min son hatade mage och aldrig krupit. Lyckats hada sig bakåt på mage vid 12 månader men inget märkvärdigt han blev irreterad mest. vid 13 mån började han dra sig upp på soffan o möbler tog mycket träning tills han fattade att man måste ta i med armarna. 

kröp era barn sen? Reste de sig från liggande till sittande? 

ha de!