Vad bra att det har satt igång MCT även fast det är otroligt tråkigt att höra. Tänker på dig och din kille och hoppas verkligen att ni snart är på banan igen. 
Men då kanske ni kan få till det så att det blir ett sommarbarn istället och du kanske kan vara hemma två somrar som Sugarrush skrev för ett tag sen, inte illa det inte! 
KRAM!
Orkar inte mer... nu bäddar jag ner mig för kvällen
Vi har bestämt oss för att inte åka till akuten utan avvakta och se helt enkelt. Kommer det fors med blod så vet jag ju.
Det där tror jag på Pilgrimmen!! Grattis!
Nej vad tråkigt att höra Pilgrimmen, tänker på dig! Kram!!
Jag hoppas allt går bra för dig imorgon sugarrush! Hur mår du annars idag? Varmaste kramarna!
Skriver här med - jag gråter med dig MCT79, jag är så så ledsen för er skull! 
Skickar en massa massa kramar för det finns inte ord nog. Det är så otroligt orättvist och hemskt och överförjävligt och jag känner verkligen med dig. 
KRAM!!
Tänkte samtidigt själv hoppa in i tråden igen. Vi fick mf i juni-10 och då var jag med i denna tråd. Blev gravid igen aug-10. På RUL i vecka 19 upptäckte läkarna att det var i underkant med fostervatten, att hon varken kissade eller svalde och att hon då var tre veckor för liten i storlek jämfört med vad hon var på KUB-testet. Månaden efter bestod av flera UL-undersökningar där vi fick besked om att de misstänkte allvarliga missbildningar på organen men det var inte förrän den 17 dec som vi förstod att hon inte kommer att överleva födseln. Den 27 dec avbröt vi därför graviditeten (i ca vecka 22-23). Vi har fortfarande inte fått veta alla svar från obduktionen (på tis får vi veta resten) men första provsvaren visade iaf att hennes hjärta var deformerat, att hon var på väg att få hjärtsvikt och inte skulle överlevt i magen, att hon var ytterligare flera veckor för liten och att hon svälte... Mamma och pappas lilla hjärta. Hon fick namnet Wilma. I vår, när tjälen har gått ur marken, kommer hon att urnsättas i en minneslund bara för barn. En liten tröstande tanke att hon har andra små barn runtomkring sig och inte behöver vara ensam...
Vi kände att vi inte ville vänta med barnverkstaden utan gärna ville ha ett syskon till henne så efter att mensen kom tillbaka i februari har vi försökt, men det har inte tagit sig ännu. Vet att det här är en superbra tråd så jag vill gärna vara med er i vår resa mot våra drömmars mål!
Natten efter vi hade fått veta att vi väntade en flicka (det var när vi bestämt oss för att avbryta, hade allt gått bra ville vi inte veta) så drömde jag om henne och att hon hette Wilma. Så det var det första jag sa till min sambo på morgonen, och han svarade då att det då var vad hon skulle heta.
Och jag minns så klart dig mimmi Har tänkt många gånger att jag ska gå tillbaka till tråden men jag har inte varit riktigt mogen förrän nu. Har skrivit mycket i en tråd för änglamammor som har gett otroligt mycket stöd vilket jag verkligen har varit i behov av den första tiden. Nu känner jag mig starkare och vill verkligen stöttas, glädjas och sörjas åt i denna tråd också för det känns som hemmaplan. Hur mår du mimmi och hur har allt gått för dig? Jag har inte varit uppdaterad. Kram!
Jag är så ledsen för din skull och förstår precis hur jobbigt det känns. Jag förstår att du är nervös och orolig men du ska se att allt går bra. Jag har ju själv gått igenom tvåstegsabort och fick ta första pillret på lördagen och sen på måndagen så fick jag slidpillrena som satte igång mina värkar. Nu vet jag inte i vilken vecka du är i men ju längre gången man är, desto mer lik en förlossning är det. Det är ju olika för alla men ju kortare desto bättre tror jag det är i allmänhet. Jag kan berätta hur mitt var, bara kort så var mitt avbrytande så sent det är tillåtet med Socialstyrelsens godkännande och det blev ju därför väldigt likt en vanlig förlossning där jag hade väldigt smärtsamma värkar. Ju längre gången - desto ondare gör det. Wilma var ju 21 cm lång så livmodern har ju lite mer att kämpa med då. Jag var dessutom helt groggy av all morfin jag fick i mig. Det tog 5,5 timme innan hon kom ut. Jag blev kvar till dan efter eftersom jag spydde hela tiden och var helt slut. Om du vill veta mer så är det bara att maila så berättar jag givetvis mer. Jag tyckte det var ganska skönt att ha sjukhusets vetekudde på magen.