Metal skrev 2011-04-10 00:57:58 följande:
Jo tack, det där sista känner man igen hos min egen dotter. Det är gråt och tandagnisslan så fort hon ska till mamma. Bl.a. därför jag vill ha största delen av vårdnaden. Jag litar inte på exet och gud vet vilka karlar hon släpar hem som dottern blir vittne till. Har det hänt förr kan det hända igen och nu då hon är singel också, en gemensam bekant berättar om hur hon sitter och skriver till en massa konstiga killar på Facebook och smörar och smickrar för dem, och den tjejen är ingen som pratar skit i första taget...
Dock måste det som sagt till rutiner. Det värsta är att vissa som ditt och mitt ex inte verkar begripa vad det är för något. Kanske vågar han helt enkelt inte engagera sig för mycket i sin dotter av rädsla för sin sambo.
Osunt var ordet. Ett barn har rätt inte bara till mamma och pappa utan till två engagerade föräldrar som verkligen visar att de bryr sig, inte bara i ord utan också i handling...
Precis.
Jag är till viss del som ditt ex när jag är singel eller jag var innan jag fick barn. Jag har aldrig haft en man här hemma när min dotter är hemma, förutom rena vänner då, men de är ju inte samma sak

Dom träffar hon ju så ofta ändå. Men nej inget knull, kk eller liknande. Skulle aldrig falla mig in heller. Ändå gången skulle vara om jag faktiskt träffar någon som jag tycker om på riktigt som är mkt mer än sex liksom. Nej hon och hennes trygghet går före i alla lägen för mig, även om det innebär att jag lever som en jävla nunna för tillfället!
Jag har försökt förklara att Freja ifrågasätter om pappa älskar henne, saknar henne. Hon säger ofta pappa älskar inte mig, pappa saknar inte mig och sånt. Jag har sagt miljoner gånger att de är ingen som dödar dig om du ringer din dotter någon gång i veckan och bara säger att du saknar eller älskar henne, att de blir lättare för henne att förstå det, att fatta att han vill ha henne hos sig, men icke. Han ringde i julas, det var första gången han ringde sin dotter bara för att prata med henne. ans tjej däremot är Freja trygg med, för hon har alltid hämtat OCH innan brytningen skredde så sågs vi privat flera gånger i veckan både med och utan barn. Vi bodde grannar i ett år och drack ofta kaffe ihop och umgick som vänner, Så Freja är trggg med henne och det är jag glad över. Men pappan själv verkar inte ge oss kvinnor någon som helst tacksam tanke för att vi är limmet som hållt ihop hans relationer med sina barn, körrskalle! Blir förbannad när jag tänker på det.
Tyckte jag var så klar man kunde vara när jag blev gravid, sa rent ut att han måste inte vara pappa, men då skall han hålla sig undan. OM han väljer att vara pappa så är det på riktigt med de krav och det ansvar som det innebär. det värsta i soppan är att han borde veta bättre, för hans egen pappa ratade honm till förmån för sin nya kärlek och hennes dotter. Jag har heller ingen kontakt med min biopappa, har aldrig träffat honom OCH just därför är detta så jävla viktigt för mig att ge min dotter hennes rättighet till sin egen pappa.