Rosen 76 skrev 2015-06-13 22:00:01 följande:
Sorgen måste ta sin tid, ni har helt rätt och det ska den få göra! Vi har förlorat vår underbara dotter som varit så efterlängtad!!
Hon blev endast 6 dagar. 6 dagar av hopp och förtvivlan! 6 helvetes dagar där vi var mer döda än levande...
Detta kommer klart att ta tid, vi kommer aldrig att glömma, vill inte glömma utan måste bara lära oss leva med det.
Längtan till ett barn är så stort och därav kraften att fortsätta kämpa!
Vi lovade dessutom vår dotter innan vi stängde respiratorn att hon skulle få ett syskon!!
Pga sugklocka (som kunde undvikas med akut kejsarsnitt) fick hon en blödning i huvudet med efterföljande problem med njurar och lungor...
Fel:
Igångsättning med Cytotec på fel sätt dessutom
För lite personal
Stressad läkare
Sugklocka som släppte för många gånger
Lindade huvudet för sent
Ja, lite av felen uppradade ovan!
Var pålästa, var på och släpp inte garden förrän bebis ligger på bröstet med lugn andning...
Vi har många varför och om frågor...
Varför bad vi inte om planerat kejsarsnitt?
Varför sa vi inte nej till Cytotec och sugklocka? Varför skrek jag inte om akut snitt? Mm mm
Frågor som är helt onödiga såklart!!
Det är så fruktansvärt hemskt att tänka sig att en sådan här sak kan hända i vårt land i denna tid. Vart har vår proffisionella sjukvård tagit vägen? Detta är saker som man kan tänka sig händer i U-länder bara för att inte resurser finns.
Jag blir så fruktansvärt ledsen av att läsa det du skriver, jag finner inte ord för hur ledsen jag är!
När vår lilla prinsessa dog i magen så tror man ju att det är det absolut värsta som kan hända, men tydligen så finns det värre saker. Man känner sig inte trygg med sjukvården längre tyvärr.
Vår lilla flicka hade en utväxt ur knät som vi tror brast och gjorde att hon sakta förblödde. Jag hade mycket blod i fostervattnet sa de.
Det har snart gått ett år sen hon föddes och vi har kört våra två sista gratis ivfer efter det men inget har hänt. Nu tänker vi köra äd och hoppas på att det går bättre! Men vi funderar på att beställa (om vi nu blir gravida då förstås) planerat kejsarsnitt så att detta inte kan hända igen.
Har du barn sen innan eller var hon oxå er första?
Även om dorgen är stor så är det skönt att läsa att hoppet finns kvar och även kämparglöden! Man måste ha det för att orka leva vidare. Kram