Varför tar inte pappor sitt ansvar att vara pappa?

Den bristande jämställdheten får ju givetvis effekter även åt andra hållet. Vissa män tror inte att de behövs, åtminstone inte när barnet är litet. Och ve den man som försöker få vårdnaden om sitt lilla barn och därmed "ta det ifrån mamman". En kvinna däremot kan göra samma sak utan att bli speciellt hårt dömd av omvärlden. Och på samma sätt som det finns omogna pappor som straffar mamman genom att inte ta notis om barnet, finns det omogna mammor som straffar pappan genom att inte låta honom träffa barnet. Det är samma elände som tar sig olika uttryck bara.

Fast jag är övertygad om att de absolut flesta papporna är måna om och bryr sig om sina barn.

Jag undrar också hur vanligt det är att papporna sticker. Jag känner många som är skilda där det finns barn men inte någon där pappan försvunnit ur bilden. Kanske beror det på kulturen och miljön där man bor? Jag kan tänka mig att ett sånt beteende är vanligare i större städer där man liksom kan gömma sig bakom anonymiteten. Det är nog svårare för de som bor i mindre städer där "alla känner alla" och ett sånt beteende inte är accepterat eftersom alla ändå vet.

Ni menar att det hela beror på att det är en jämställdhetsfråga i grunden. Det är därför som de flesta killar struntar i sina barn.
Det tror inte jag. Det pappor jag känner som struntar i barnen bryr sig inte ett uns om lämställdhet i denna fråga. Dom är enbart egoistiska och tänker på sig själva i första hand. Dom har inte tid eller intresse i barnet. Och det är det som är grunden tror jag. Intresset finns där inte. Dom verkar inte tro att barnet behöver en manlig förebild.Varför kräver killar inte annars sin rätt vid en separation.,utan verkar ge upp så lätt.Är ni alla toffelhjältar, som inte vågar säga till sitt ex att man vill träffa sitt barn Helt plötsligt blir ni jättesvaga. Det tror inte jag. Jag tror det beror på brist av intresse. Barn är inte kul.Men jag är ju tjej .
Rätta mig om jag har fel.

Jag gillar inte tanken på det men undrar mer och mer (baserat på egna, vänners och bekantas erfarenheter): är inte problemet att det har varit kvinnans ansvar i flera hundra år att ta hand om barnen. Vi föder och ammar (om vi har tur att få barn). Och därför vill vi kanske mer ha barn och ta hand om dem. Nu är jag snart 40 men i min ålderskategori funkar det bara tills barnen är halvstora och så länge kvinnan gör mest hemma (vill inte dra alla över en kam detta är bara mitt intryck). Jag är uppvuxen i en liten by på traditionellt sätt. Hade en bullurbybarndom. Pluggade sedan och gjorde karriär, är feminist. Men med vad jag lärt mig om livet skulle jag idag om jag fick barn ta rollen som hade barnansvaret - är lättare för män att gå och de kanske inte vågar lika lätt skaffa barn nu när reglerna hårdnat, även om jag som kvinna tycker att det inte är mycket som begärs av dem. Orättvist de kan vänta hur länge som helst.
Grubblar lite över detta idag....(finns ingen i min omgivning som lyckats hålla ihop det utom mina äldre slärktingar och det tack vare traditionella könsroller - hemskt men sant)

Utan att göra anspråk på hela sanningen, så ligger en del av ansvaret hos en del kvinnor. När man väntar barn med en kvinna, går med henne på ultraljud, BVC och alla sådana saker, så blir man som man mest betraktad som ett gulligt bihang. "Nämen, Gud, så trevligt, är pappa med också?" och sedan har man spelat ut sin roll, blir bemött och betraktad som en byfåne på vift av både mammor och personal, oftast kvinnlig.

När mitt första barn föddes så fick jag en lapp från BVC om att jag skulle stanna hemma när dom kom hem på besök, självklart var jag det... Och efter ca två timmar blev jag förbannad och frågade varför jag skulle vara med på det mötet, förutom "God dag" var det ingen som frågade mig hur jag upplevde någonting. Varvid barnmorskan sa att "Ja, det är sant, det kanske vi är dåliga på, det har du rätt i" och sedan fortsatte hon att babbla med min sambo enbart.

Det är ena sidan av saken: kvinnor låter inte män ta den plats dom behöver alltid, ställer inte alltid adekvata och vuxna krav på oss män att ta vårt ansvar. Tyvärr.

Den andra sidan av saken är ju att vi män är väldigt dåliga på att hävda vår rätt att vara föräldrar. Om det beror på dåliga traditioner, könsroller eller annat, det ska jag låta vara osagt. Föräldraskapet är en kombination av manligt och kvinnligt ansvarstagande, ibland blir det ett himla kattrakande istället för ett samarbete, tyvärr.

Sämre som föräldrar är vi definitivt inte, inte heller har vi mindre föräldrainstinkter än kvinnor generellt, det tror jag är väldigt individuellt.

känner mig lite kränkt av tråden som helhet som engagerad pappa.

detta gäller inte er pappor som tar ert ansvar.Jag vet att ni finns.
Även jag känner mig kränkt av att ha en oengagerad pappa till mitt barn....gå in och läs på ensam föräldertråden så får du se hur många ensamma mammor det finns utan att papporna finns där. Det jag undrar är varför det är så vanligt??!! Det är ju barnet som blir lidande och det är barnet som kanske får problen när det växer upp. Det är inte papporna som jag tänker på!!

Är väll relativt lätt att gissa sig till varför det är fler ensamstånde kvinnor än män.
1. Kvinnor blir automatiskt vårdnadshavar.
2. Kvinnor kan bli gravida utanför relation och välja att behålla barnet.
3. Kvinnor har förmodligen (killgissning) någon form av biologisk skillnad från män då de bör knyta band till barnet i tidig ålder. Fortplantning, Darwin och sådant. 

4. Fler män är svin och sticker för de inte pallar. kvinnor som inte pallar skaffat förmodligen inte barn då de kan avbryta det.

Sen är min uppfattning att de flesta som skaffar barn i samtycke försöker bidra. Känns väll inte som att de flesta män som skaffar barn med en kvinna sedan sticker? Jag vet nog ingen.

Sen finns det även många pappor som knappt tar hand om sina små barn även om papporna "är med i bilden" så att säga, vilket jag tycker är så fel och konstigt.

Jag har mååååånga vänner som är så förvånade över hur engagerad min sambo är till sina små barn (1år och 2 år) och säger ofta "men oj, min man skulle aldrig kunna ta hand om våra barn ensam en hel dag" tex. När jag spenderar egentid. Vadå inte kunna känner jag... Det är ju upp till var och en och ta ansvar oavsett kön .

Kanske är det sådana här generaliseringar som är orsaken till män lämnar oftare än kvinnor.
Kanske är det så att kvinnor har en tendens att välja fel partners som pappor till deras barn.  De där smått klassiska 20 procenten...
Kanske är det så att kvinnor inte släpper in männen.
Kanske är det... ja listan går att göra lång.

Kvinnor har i genomsnitt bättre koncentrationsförmåga än män. Män blir lättare uttråkade av att passa/leka med barn. Män är även i genomsnitt mindre intresserade av människor än kvinnor. Så det finns biologiska orsaker till varför kvinnor oftast är bättre än sin man på att ta hand om små barn.

Det är absolut ingen ursäkt för män som inte tar ansvar i familjen. Men det är en förklaring till varför det ser ut som det gör.

Att ta hand om barn ligger inte i mäns biologi. Män är egentligen skapta för korta förhållanden där de gör kvinnan gravid. Och inte bara ett förhållande utan flera. 

Kvinnor vill däremot ha en långsiktig partner som kan hjälpa till att ta hand om barnet.

Paradoxen här är att maskulina män är mindre benägna att stanna kvar i en relation och ta hand om barnen än feminina män. Och kvinnor väljer oftast maskulina män.

var det inte dessa kanske-gissningar man ville ha ut av tråden?
tror ingen kommer reda ut det exakta svaret?

Ligger mycket i det där med att kvinnorna ofta vill ha tiden med barnen. Särskilt när barnen blir lite äldre.

Älskar att åka på utflykter med mina barn i 10-15 års åldern men det är ofta massa jobb på hemmaplan som måste fixas, och som frun inte klarar. Så de får de åka iväg och jag tar jobbet.

De flesta överger inte sina barn. Men när det sker, är det betydligt oftare pappan som drar, än mamman.

Mammor är inte alltid bättre föräldrar, men de överger sällan sina barn. Många barn har frånvarande pappor. Det är inte alls lika vanligt med frånvarande mammor.

Detta verkar ske även när barnen inte var oönskade. Det handlar inte bara om pappor som drar under graviditeten för att de inte vill bli föräldrar. Påfallande ofta finns de i barnens liv från början, men börjar senare strunta i barnen. Särskilt efter skilsmässa och särskilt om de träffar en ny kvinna. 

Inte heller verkar det i huvudsak bero på att mamman sätter käppar i hjulet och inte vill att pappan ska träffa barnen. Det finns sådana fall. Men det finns också många ensamma mammor som inget hellre önskar än att pappan var mer engagerad. Som aldrig skulle hindra umgänge om det inte fanns starka skäl. 

Alla pappor som tar ansvar ska inte lastas för frånvarande eller oansvariga fäder. Men i sak har TS rätt. Om mammor betedde sig som pappor, skulle vi ha betydligt fler barn som i praktiken var föräldralösa. 

Tråden är nästan 19 år gammal.

Du har svaret i inlägg #22. Det ligger i människans natur och det finns skillnader mellan män och kvinnor, både fysiska och psykiska, som vi aldrig kommer ifrån hur vi än vrider och vänder på det. Män sprider sin säd till många för att föra sina gener vidare medan kvinnor tar hand om de barn hon får. Sedan finns det variationer självklart men det är själva grunden.

Man tenderar också att bedöma föräldraskap utifrån barnens första levnadsår, snarare än att se att det är ett livslångt åtagande.
Vilket kan få det att kännas hopplöst för en del. 

Jag kan inte tala för alla pappor...

1. bristen på ett bra preventivmedel för män är viktigt för då kan en man bestämma själv om han vill ha barn. Det handlar om att man vill njuta av sex precis som en kvinna kan utan att få barn. Det är ju så nu att vill en kvinna ha barn men inte han så kan hon skita i det. det i sin tur leder till att man vill inte vara pappa för han vill ju inte ha barn och litade på henne att hon åt p-piller. vilket hon inte gjorde som p-piller är mycket säkert preventivmedel. Det är väldigt ojämnställt när det kommer till preventivmedel

2.Det kan också vara ett engångsligg där man bara vill ligga med henne, men absolut inte vilja ha barn med henne. Det är en jättestor skillnad. 

3. Vi har de kriminella männen misshandlar och mördar andra män. Blir de bra pappor? eller hur tänkte man där? vet att det är tjejer som kollar upp killar innan de dejtar, men vissa drar ju till detta

4. inseminering är lagligt i Sverige. Singeltjejer kan skaffa barn utan en närvarande pappa. Det skickar ju signaler att en pappa behövs inte enlig socialdemokraterna 

5. Fick denna pappan vara vårdhavare? En man är inte pappa förrän hon har godkänt honom. Har man inte gjort detta så skulle jag inte heller vara så intresserad. 

6. Sen har vi män som är helt enkelt dumma i huvudet och skiter i allt.