Decemberbebis 2010

måste bara nämna att i natt har jag sovt utan uppehåll från halv 12 till halv 7. Ingen kräkpaus på hela natten eller kisspaus heller för den delen. Första natten sen vecka 5 och igår gick vi in i vecka 13. Nu känner jag helt otroligt glad. Jag kommer överleva detta. Hur går det för er andra med illamåendet? Mitt har fortfarande inte försvunnit. Har gått ner 2 kilo sen inskrivningen och före det cirka 5. Hur går det för er med vikten?

har du lagt ut en bild i adra tråden?

Hej på er! Mitt illamående med E gick över v 15 tror jag det var. Då klarade jag av att börja jobba iaf. Jag börjar tro att jag bara inbillat mig att jag är gravid.. Soökveckorna har infunnit sig sen några veckor. Dock gör fogarna sig bara mer och mer påminda Idag känns det spec skit när E och hennes fina kusin ska döpas, men det är på med bältet och försöka orka med iaf. Min kära stressmage gör mig så härligt illamående. Bara att äta sig dagen igenom. Har dock gått ned ngt kilo eller två sen inskrivningen så det är nog ingen fara..

IDAG går jag in i v 12 , tjoho , tiden har gått fort ;) Imorgon har jag bokat in ett tidigt ultraljud pga oro . Hoppas hoppas hoppas att allt är bra med våran bebis . Är super nervös !! Hur långt gångna är alla nu?

Neej, vad kul ;) Grattis till dig också! Hur är allt med dig nu? Tänker på dina blödningar som du hade innan. När blir ditt första ul?

Jag insåg idag att jag är inne i trimester 2! I LIKE!!! V 15 på torsdag. Då har det gått 10 veckor sen vi fck reda på att det var en bebbe där inne. Vad tiden flyger... Jag mår så jäkla bra, har känt av fogarna i helgen men mest pga stressen. Nu sitter jag och mumsar jordgubbar för fulla muggar. Jag försöker införa en "jordgubbsbudget" men gubben vill inte riktigt lyssna... Vi har kostnader för hans innebandy den här månaden (ung 500), visst borde jag få handla jordgubbar för motsvarande summa?

Jag är i v. 13 nu. Och jag måste säga att förstoppningen har gått över för ca en vecka sedan, kissar inte lika ofta heller, och nu börjar aptiten komma lite tillbaka. Fortfarande kan äta bara väldigt små portioner, men behöver inte tvinga maten i mig i alla fall. Det är positivt.  Annars mage har inte börjat växa, men blivit hårdare under navel, och nu sambon börjar smeka min mage oftare och oftare - så det känns otroligt skönt :)  Att det drar i magen när man reser sig känner jag med. Man får helt enkelt anpassa sig. Man blir ju yr av snabba rörelser med, just på grund av att man har annan puls i kroppen. Det är normalt att bli yr när man reser sig lite snabare. Om jag har varit rädd för att bli gravid så INTE på grund att jag är rädd att någonting ska gå fel. Jag var rädd av tanke att med barn förstörs ju livet, allt ändras ju, ingen frihet och ENORM ansvar och jobb 24/7/365 i minst 18år.... Plus att jag egentligen gillar inte barn, dem bara skriker, bråkas o.s.v. Bara problem med barn.... Som föräldrer lever man i konstant krig mellan barnet och dig. KOnstant kamp om vem som ska vinna. Och den här filisofi hade jag sedan jag var typ 14..... Så jag är inte som dem flesta tjejer :)   Jag gick till en liten konsultation t.o.m innan vi nu bestämd oss att skaffa barn. Jag behövde hjälp för att våga.....

Jag menar ju det!!! Har de kollat moderkakan för dig? (Förlåt om jag är tjatig..) Känns bara skumt att det kommer och går. Hade en kompis som hade så när jag väntade E och då var det just lågt sittande moderkaka. Men tror inte att du behöver oroa dig, har bebben varit OK de andra VUL så är den nog det nu med.

Nu borde det funka ;)Här är annars en liten länk på en bebis som har handen och fötterna i vädret ;) Och sista där den sträcker på sig