Tibell skrev 2010-05-24 18:09:27 följande:
Stora tösen hade magsjuka för någon månad sedan och ingen av oss andra blev smittade. Men visst är det jobbigt att överanalysera all. Vi kommer nog bli knäppa hela högen här tillslut =) Alltså symptomen har jag ju haft i flera år. Men det är först nu släkten tjatar på mig att söka hjälp. Jag är en sådan person som sätter alla andra före mig själv, tyvärr. Så jag har helt enkelt gått med min sjukt enorma trötthet, illamående,viktminskningen, lite förstoppad ( om det nu kan ha med saken att göra ), samt orkeslösheten utan att egentligen bry mig. Visst har det varit jobbigt att aldrig orka leka med barnen som alla andra. Och nog är det jobbigt att köra bil eftersom jag nästan somnar vid ratten. Och nog är det jobbigt att gå med öm mage samt illåemde till och från hela tiden. Men på något sätt har jag vant mig ( låter hemskt jag vet ) men sån är jag tyvärr. Men när jag nu knappt orkar prata med folk vissa dagar känner till och med jag att detta kan inte vara normalt. Förr var jag en person med enorm energi och hade alltid massa lust och ork att göra saker. Det gör jag absolut inte nu. Har jag städat hemma en dag eller kanske rensat landen orkar jag ingenting mer den dagen. Så nu är det kanske läga att ta tag i det här en gång för alla!!!
ja detta är andra eller tredje gången sonen har magsjuka utan att vi andra har det så vi börjar ju vänja oss
Det är lite den känslan jag haft hela tiden och som jag också skrivit här flera gånger. Han känns "bara" känslig rent allmänt. Han har ju inte allergier enligt hans läkare heller utan är "överkänslig" och så verkar det ju vara mycket mycket hos honom.
Låter som om det är dags att ta tag i att få ordning på din kropp! Jag är också sån att jag tagit hand om andra före mig själv men har nu insett att om jag ska kunna vara en bra person för andra så måste jag ta hand om!! Så ring verkligen i morgon och skriv som sagt matdagbok. Kanske lättare att se mönster då.
så det är nog vanlig sjukdom ändå.