vi med många barn del 9

Jo, det kallas körtelbuk och är inte helt ovanligt hos barn efter en infektion. Men tom läkare förväxlar det lätt med blindtarmsinflammation eller tarmvred faktiskt. Ofta är det svårt att avgöra. Skönt att ni är hemma igen och hoppas att lillkillen mår bättre!

Plura: Ja, jag är också jättesugen på en tatuering till, men det får nog vänta till efter förlossningen... Sen vet jag inte riktigt vad jag vill ha heller. Har lite tankar men ingenting konkret liksom... Ska nog leta upp en annan tatuerare än den som gjorde min förra. Han gjorde den för djupt, så den är lite upphöjd liksom. Men vi har ett par att välja på här i stan så får väl kolla upp dem när det blir dags.

Plura: Prova att ge ipren också. Jag ger Alvedon var 4:e timma och Ipren var 4:e timma fast jag ger de olika med 2 timmars mellanrum. Alltså tex A kl 8, Ipren kl 10, A kl 12, Ipren kl 14 osv under dagen. Det brukar ta febern rätt ok. Har nämligen två av våra barn där Alvedon inte har någon som helst effekt på feber på egen hand. Men ihop med Ipren funkar det. Annars så kör vi med bara Ipren och har så gjort sedan töserna var 6 mån. Då fick de båda febertoppar och låg på över 41 grader trots alvedon... Dessutom är de så att många barn inte kan ta upp suppar. Prova tabletter eller mixtur istället. Meckigare, men de har bättre effekt ev det.

Har haft en underbar (fast kostsam...) dag i Ullared idag! Men nu skriker fogarna... Kommer förmodligen att ligga i minst två dygn efter detta... Men det var det värt!

Jepp. Jag har också en sån där dag då en klon skulle vara välkommen... Pyton mår jag dessutom, så kanske två kloner med närmare eftertanke...

Välkomna alla nya!

Barba: Jag förstår precis hur du känner det... Kände så när vi fick grav-förbud på ett halvår bara, då jag drabbades av druvbörd och fick gå på kontroller i ett halvår. Klarade inte av att varken se eller höra talas om "magar" under den tiden. Så jag förstår hur det måste kännas att få ett definitivt besked... Att liksom bli "påtvingad" det. Lider med dig...

Onsdagen blev inte riktigt som planerad här hemma. Skulle haft körlektion, gympa med Elvira och sen föräldramöte på em-kvällen. Elvira hoppade studsmatta och fick sonens kompis knä i huvudet och svimmade av. Kort stund förvisso, men det resulterade ändå i fyra timmar på akuten... Sen fick vi träffa läkaren och vi fick åka hem. Så det var ingen fara med henne, mer än att hon var lite sömnig i bilen på väg till akuten. Kan säga att vi hade en MYCKET uttråkad dotter på akuten... Inget att göra, inget att äta eller dricka och lång väntetid. Perfekt för en lätt överaktiv femåring...

Ja, p-stav går bra att ha när man ammar. På många ställen är det dock väntetid på att få den insatt.

Jag hade kontaktat någon annan för att rådfråga iaf. Sedan kan ju de säga att du ska försöka få kontakt med din vanliga bm, men då har du iaf fått rådfråga någon som vet.

Min p-stav var nog det säkraste p-medel jag använt... Hade 9 blödningsfria dagar på ett år, konstant pms-häxa och noll sexlust... Var inget för mig om man säger så... :-P Mår inget vidare på hormoner öht tyvärr. Och gummi... Hur kul e d egentligen? Har därför sagt till gubben att om HAN inte vill ha fler barn så ligger urologen på plan 6 på sjukhuset... Har de senaste 6-7 åren använt oss av säkra perioder, vilket funkar bra för oss.

Men fy vad jobbigt ni har det... Hoppas det lättar för er snart!

Nej jag har graviditerna from hell... Mår pyton i 5-9 månader, foglossning från v 8 så kryckorna och sjukskrivning är mina "bästa" vänner. Sexlusten försvinner med pluset, så har en grinig gubbe i åtminstone 9 månader.

Förlossningarna har väl varit ok, men är absolut inget jag ser fram emot om man säger så.

En av våra söner finns ADHD-misstanke hos, men inget som han är utredd för.

Familjerna ska vi inte prata så mkt om... Min mor blev glad första gången, sen blev hon mest sur varje gång vi berättade. Mina svärföräldrar blev glad de 3-4 första gångerna, men nu 5:e var väl lite sisådär. Men de tog det bättre än min mor. Omgivningen i stort reagerar mest positivt.

Planerat... När jag och min man blev tillsammans (vi var 16...) skulle jag ALDRIG gifta mig och aldrig skaffa barn. Det är väl tur man kan ändra sig! Våra har varit planerade, men vi brukar skämtsamt säga att det räcker att vi samkör våra underkläder i tvättmaskinen (alternativt delar tandborte...) så är det "kört".

Jag förstår din känsla. Jag känner också så där att " är detta verkligen sista gången jag får uppleva det här?". Väntar på att den där känslan "nu är jag nöjd/färdig" ska infinna sig... Vi får väl se, jag är öppen för fler barn, men hur vi skulle lösa det rent praktiskt vet jag inte. :-P