Gravida & föräldrar från IVF på Sahlgrenska del 4

Min lillskrutta har nästan slutat amma, numera är det nästan bara 2ggr/natt. Hon hinner inte, allt är så spännande just nu. Vi var på Ikea idag och jag försökte få henne att amma men så fort det var minsta ljud från ett barn framförallt syrran så släpper hon och "ropar" på J. men jag kör på ett tag till, jag gillar verkligen att amma.

Jemema: Vi har med båda barnen haft en spjälsäng vid min sida av sängen och ena sidan borta men 95% av tiden har de sovit med oss i sängen. I början var jag så trött så jag lyfte över R från spjälisen och somnade med henne hängades i bröstet(på nått sätt har jag hittat bra sovställingar trots att jag är bara välsignad med en A-Bkupa)

Ang. förskola: Hör efter med kommunen vad det är som gäller, är man kan söka osv. Vet ni redan nu när lillan ska börja så brukar man väl kunna anmäla det redan nu.

Attans att jag inte läste tråden tidigare idag, jag var nämnligen på klädbytardag i stenstorp, de hade BILLIGA bamboostolar, tror de kostade 40kr

Mina flickor är född okt-08 och juli-10 så det skiljer exakt 1 år 8 mån och 28 dagar på dem.(De satte in embryot som blev Rebecka 3 dagar innan Judith fyllde 1) Vi har 3 embryon kvar, vet ej hur de är infrysta. Tror att 2 st. ligger i par och 1 ligger ensam.

Bumbostol menar jag

Jag som höll alla tummar och tår att det skulle gå vägen. Jag lider med dig, vet hur hemskt det är.

Själv var jag på familjegympa med Judith och en tjej berättade att hon var gravid och jag fick den dära klumpen i halsen som jag fick innan jag fick barn själv, den dära klumpen som jag inte kännt på läääääänge. Jag var nära att börja gråta, iofs vet jag inte hur lätt hon har haft att få barn men...

Fy jag vill inte få dessa känslor igen, allt har ju varit så bra.

Egentligen inte, jag har inte kännt så på mkt mkt länge då jag har känt mig tillfredställd med 2 barn men jag tror det blev så pga. att vi har bestämt oss för att försöka med våra embryon, man blir påmind om allt som kan gå fel iom att göra FET och under graviditet.

Tack för alla fina ord och att ni inte tycker att jag är galen för dessa känslor, jag blir så arg på mig själv att de känslorna/tankarna kommer tillbaka. Jag mår ju inte bra av att känna så men det är svårt...
De blir ju i slutändan jag som lider av hela grejen,hon gravida märker ju inte av det.

Precis, ny press och ovissheten. Visste jag  till 100% att det blir ett barn så skulle jag inte tveka en sekund. Men rädslan för MF/MA är så stor...

Iofs behöver jag ju inte bestämma mig idag, jag har ju mina 2 fantastiska flickor som mer och mer "upptäcker" varandra, R är "bara" 7 mån men de kan redan ha skojigt av varandra.

Jag vill ju vara hemma med R tills hon är 3 och mannen har väl med viss övertalning gått med på den dealen och embryona ligger kvar i lite mindre än 2 år till.

Såg en dokumentär en gång om singelkvinnor som skulle adoptera/inseminera sig och då intervjuade de en läkare(tror det var Claes Gottlieb, känd fertilitetsläkare) som sa att kvinnors livmödrar blir inte gamla utan det är äggen. "Sätt in en 25-årings ägg i en 45 årig kvinnas livmoder och den har samma förutsättningar som en 25 årings ägg i en 25 årig kvinnas livmoder" och  våra embryon är ju gjorda av en 25 årig kvinna och en 35 årig man

Senast det föddes en pojke i våran umgängeskrets var april -10 så snart ett år sen har det bara sprutat ut flickor..

Jemema: vad mysigt med en liten tös!! Fick ni reda det på RUL eller har ni gjort privat?