Gravida & föräldrar från IVF på Sahlgrenska del 4

Här kommer då de utlovade bilderna på skötväskan.

Måste bara visa vilken söt liten overall som min mor har sytt till bäbisen:

Nu saknas bara en bäbis så vi kan börja använda dem...

Jo dottern är nu rejält firad, även om vi tagit det väldigt lugnt. Men hon är nöjd över att ha fått ha sin egen dag idag, å nöjd med sina presenter.

Efter igår kväll har det knappt kännts någonting. Så imorgon blir det ny kontroll på MVC på eftermiddagen.

Tack för komplimangen om väskan. Man ska dock aldrig säga aldrig. Gäller mest ha tungan rätt i mun och ta god tid på sig. Å det är typ det jag gjort.

Vilken dag har du bokat in på förlossningen då? Måndag hoppas jag För det är typ vad jag vill... Men å andra sidan chansen att det ska starta imorgon är nog minimal för mig iag, utifrån vad som känns idag....

Grymtis, hoppas att kontrollen går bra å att BM lyssnar på dig och försöker med en hinnsvepning på dig med. Förhoppningsvis så fungerar den bättre på dig än vad den har gjort på mig...

Jemena, bara att köpa vaxduken på Åhlens sedan är det bara att börja sy

Bullen, du kommer få tid för det framöver. Med en sådan liten som du har finns det ingen chans att få tid för sådant. Blir bättre när de är närmre 2 år. Jag sydde knappt under dotterns första 1,5 år. Men nu är det skoj då dottern är med och "syr" också. Hon ritar mönster, klipper och nålar. Men än så länge så har jag inte låtit henne komma nära mina maskiner - är en sådan tråkig morsa

Wiley, tror inte någon skulle vilja köpa dem när de såg prislappen. Även om jag har ett speciellt namn/märke - så tror jag ändå inte det motiverar prislappen

Så nu har även jag kommit hem. Här gjordes det en ny hinnsvepning. Fredagens hade ändå gjort lite nytta. Barnet är nu fixerat och sjunkit en bra bit ner. Likaså hade livmodertappen helt vänt sig innåt eller hur de säger... Så nu var den "borta". Å den yttre kanten var helt borta nu - å när hon skulle känna runt hinnan så gick det väldigt mycket enklare denna gången och hon kom åt hela vägen runt. Är inte helt hundra på om hon även antydde att jag var öppen ca 4 cm. Dock hade mitt SF mått ökat med hela 2 cm bara sedan i fredags. Såg skitskumt ut på kurvan. Ligger nu på 40. Blodtrycket hade också gått ner en aning igen. Men hon såg rätt tydligt att jag är helt slut. Å jag lyckades inte hålla mig ifrån att börja gråta denna gången. Efter mycket samtalande så ringde hon specialist MVC och lyckades krånga in mig på en tid imorgon kl 11 på förlossningen för en bedöming. Det är tydligen väldigt körigt där nu, och eg fanns det ingen tid förrän på fredag. Men nu hoppas jag så innerligt mycket att de inte skickar hem mig imorgon, utan att min kropp bedöms ändå redo att sätta lite fart på. Att de kan hjälpa den lite på traven så vi kan slutföra detta momentet iaf...

Grymtis, trist att behöva vänta tills på onsdag. Fick iaf veta att det är praxis numera i VG-regionen att de ska försöka med en eller flera hinnsvepningar innan det är diskussion för en ev igångsättning. Att de måste testa det först så att säga. Det är nytt sedan för tre år sedan, då gjordes ingen sådan på mig nämligen. Hoppas det börjar hända något för dig ändå nu, för det låter ju ändå positivt att den ligger långt ner. Kan ju bara vara bra.

Dazazz, det låter ju positivt. Får hoppas att de tycker det är värt att sätta fart på mig då idag då. Ska åka om några minuter. Ska ta sista (?!?) magbilden tänkte jag Dottern är 3 år nu. Kul med lite fler sömmerskor här inne. Blir ju bra att kunna få lite inspiration av framöver

Grymtis, semla lät inte helt fel. Idag har dottern och mormor satt ihop till semlor. Men jag hoppas jag får smaka dem först lite senare på BB eller när jag och bäbisen kommit hem Skönt att du har en bra dag, å förstår dig precis med att man måste komma iväg och se lite andra väggar. Bra beskrivning om maraton loppet. Stämmer verkligen!

Bullen, jag har haft vänner vars barn haft växtvärk eller vad det nu kallas istället. De hade verkliga problem att sova vissa nätter. Lät verkligen inte så skoj när de berättade om det. Får hoppas att det stillas snart.

Tabletter för att kunna sova och lite starkare smärtlindring var det jag fick. Inte riktigt vad jag önskat/hoppats på.

En ny viktskattning på bäbisen till 3700g, vilket jag inte helt köper. Då skulle den bara ökat med 500g senast 4,5 veckorna...

Å så hinnsvepning nr 3. Bäbisen är ruckbar igen, å jag var öppen 2 cm.

Jahopp, får väl åka hem å tröstäta en nybakt semla eller två...

När hon väl ville ut gick det snabbt. Ooooooootroligt snabbt. Förlöstes hemma av mormor, med morfar som gav instruktioner från barnmorskan på telefon. Väl ute så kom ambulansen.

Född: 13:50
Vikt: 4415g
Längd: 52cm

Vi mår alla bra, men fortfarande något omtumlade.

Isabelle är namnet.

Så nu har vi landat hemma igen sen ungefär ett dygn tillbaka. Försöker att vänja oss vid det nya livet på många olika sätt. Försöker komma ihåg allt man glömt sedan förra gången också

Ja, i tisdags gick det snabbt. Ca 13:15 så fick jag värkar i ryggen som gjorde att jag inte kunde sitta stilla och kände att jag var tvungen att gå på toa och kolla läget. Då konstaterade jag att jag blöder rätt rejält. Jag tänker att det kanske ändå är något på g nu. Hänger lite över skötbordet och funderar på när jag eg ska ringa förlossningen... Sedan ökar värkarna (jag tycker iofs inte att det är riktiga värkar utan tror bara att det är förvärkar), men jag känner mig bajs och kissnödig så jag sätter mig på nytt på toan. Då går vattnet (ca 13:25-30). Efter det så smäller värkarna till rejält. Jag skriker rakt ut vilket medför att min mor kommer springande. Jag instruerar att nu ska de ringa hem min man, jag måste få hjälp till sängen, å det är även dags att ringa förlossningen. Lyckas ta mig till sängen och mor masserar min rygg. Det enda jag kan koncentrera mig på är att försöka att andas genom värkarna, vilket inte går så där höjdare. Mor frågar om jag öht kan sitta upp och åka in till förlossningen, jag säger bestämt Nej, finns ingen chans. Far har lyckats att få tag på mannen min och sagt att nu är det dags att komma hem. Varpå mor säger "Ring 112 NU och tillkalla ambulans!" Så far ringer 112 blir kopplad till förlossningen och där får han prata med en BM (samma som jag träffat en 1h tidigare ). Han får sedan ge instruktioner till min mor, för det trycker på järnet på mig så jag klarar inte hålla tillbaka krystningarna. Å mor får agera BM. Å när jag får höra att nästa gång ska du krysta på allt vad du orkar så gör jag det. Ca 13:45-50 så föds så vår dotter. Mannen hann komma hem lagom till att huvudet var halvvägs ute, och ambulansen kom några minuter efter att födslen ägt rum.

Dottern var ju hemma, å hon följde efter mig när jag gick till sängen. Men blev riktigt rädd och skrämd när jag plötsligt börjar skrika järnet (vilket inte är så konstigt). Å sedan att mamma ligger och "bajsar i sängen" (hennes ord) var ju ännu mer konstigt/chockartat. Far får bära bort henne och lugna ner henne så får hon sitta och titta på lite tecknat. Å när Johan kom hem så tog han henne och försökte lugna ner henne en aning till.

Vid 14 så kom sedan moderkakan ut också och navelsträngen klipptes. Sedan lyckades de att krångla in en bår i sovrummet. Hela jag skakar nu, antagligen av chocken, kraftansträngningen och trötthet. Så jag kan knappt röra på mig. Är nog inne på förlossningen ca 14:45 och där får jag sys lite. Har dock bara spruckit lite, lite. Så det är ju helt makalöst vad bra det gått. Jag tänkte nämligen typ tre tankar när jag väl lagt mig på sängen:

"Shit, här finns det inte chans att jag öht kommer att kunna få någon form av smärtlindring. Bara att fixa detta nu!" "Hur ska jag göra för att att lyckas hålla ut/emot tills jag kommit till förlossningen så jag kan föda där?" "Nej, kommer inte fixa att hålla emot. Shit vad jag kommer att spricka nu. Jag var ju bara öppen 2 cm." Ja så var det typ, fattar fortfarande inte riktigt allt. Men är så grymt tacksam att jag inte var ensam hemma. Å framför allt att det inte bara var dottern och jag hemma. På kvällen så fick mormor, morfar och dottern komma upp och hälsa på oss på BB. Så att hon kunde se att allt var ok med mamma och få se sin lillasyster. Dottern hade då repat sig också väldigt bra, och hade mer fokus på att kolla in leksakerna i besökrummet än mamma och bäbis Visserligen fick jag höra att hon hade haft lite svårare att komma till ro på kvällen vid läggdags. Men det är ju inte så konstigt.

Kan ju lugnt säga att detta glömmer jag aldrig, och ej heller mina föräldrar eller så. Men nu får det räcka med förlossningar och barnafödande för min del  

Grymtis, hoppas hoppas att det är starten för dig med nu! Det var faktiskt rel lugnt på BB när jag var där. Fick sova i ett 4 bädds rum, men vi var bara två som delade på det. Fast hemma är alltid bäst.