Hej allihop! Nu kommer den långa versionen av hur lilla Alice kom till världen och den här versionen riskerar att bli skitlång, så den som inte gillar långa inlägg kan sluta läsa redan nu
TISDAG 10 MAJ: Jag hade värkar hela dagen, lugna värkar med 10 min mellan som gjorde lagom ont, jag låg och småslumrade fram till kl 16. Då avtog värkarna nästan helt och jag kände att något nytt höll på att hända. Vid kl17 tog värkarna fart igen och nu var dom täta och mer smärtsamma. Vid kl17.30 åkte vi in till NÄL. Halvvägs dit säger Anders att vi kommer nog bli hemskickade för att det verkar inte göra ens hälften så ont som förra gången och jag håller med honom. Men bara någon minut senare brister hinnorna och vattnet forsar i sätet. När vi kommer in på förlossningen har värkarna ökat kolosalt, jag känner redan krystningar och får panik vid varje värk. Den BM vi fick tvingade mig att ligga skitlänge trots att jag ville upp och stå, men hon ville ha minst en halvtimme på CTGn. Vid kl19 fick vi vårt förlossningsrum och nu kände jag att jag måste ha bedövning för jag krystade vid varje värk och var panikslagen. Jag var bara öppen 5 cm. Fick EDA vid kl 20. Tack och lov! Nu blev jag lugn igen! Tyvärr tog bedövningen snett så jag fick fortsätta med lustgas. Vid kl 22 var jag fullt öppen. Nu fick jag även en ny BM det var bra för den första var kass. Hon ville jag skulle ligga ner hela tiden och jag hade inget förtroende för henne. När det sedan var dags för att krysta kände jag knappt av krystvärkarna och det drog ut på tiden. Dessutom var jag rädd för att spricka och att det skulle göra ont när barnet kommer ut, så därför försökte jag knappt krysta. Till slut sa BM att jag varit helt öppen för länge utan att något hänt så hon ringde på läkare för ev sugklocka. Då blev det fart på mig någon sugklocka ville jag inte veta av och 30 minuter senare är hon född! Hade jag vetat att det inte gjorde mer ont än så då hade hon vart född minst en timma tidigare! När allt var sytt och fixat så kunde jag inte kissa. Jag tappades på 1,6 liter urin vilket var på tok för mycket. Då fick jag kateter som skulle sitta i tre dygn. Trist tänkte jag, men då visste jag inte att det skulle bli värre! Efter 3 dygn kunde jag fortfarande inte kissa tyvärr. Jag fick tillslut åka hem på kvällen med en ny kateter. Dagen efter fick jag åka tillbaka på nya kontroller, det slutade på samma sätt hem sent på kvällen med ny kateter. Återigen samma sak dagen därpå, men då beslutades att jag skulle till inkontinensmott i Uddevalla för att lära mig tappa mig själv på urin. Jaha, och som inte det vore nog blev det samtidigt infektion i klippet i underlivet. Nya kontroller på NÄL varannan dag. Infektionen gjorde så att stygnen lossnade och tillslut var klippet helt öppet. Jag fick antibiotika och en bakteriedödande lösning att sitta i 3x10 min varje dag - som om man inte hade tillräckligt att göra hemma. Tack och lov att lilla Alice var så snäll bara åt och sov! I två veckor kändes det som jag bodde på NÄL. Väldigt trist. Först för en vecka sedan kunde jag kissa själv igen- om ni visste vilken gudagåva det är att kunna kissa! Infektionen är nästan läkt och jag behöver bara mitt sittbad en gång per dag. Det har nu gått drygt en månad sedan hon kom och nu börjar jag landa i mitt nya föräldraskap äntligen. Nu vet ni (ni som orkat läsa) varför min berättelse dröjt! Jag har vart helt slut!