Hej Lavinia!
Känner med dig, det är SKIT i börjar och varje timma känns som en vecka. Mår du dåligt, be om en sjukskrivning. Jag var hemme några veckor, sen halvtid ett par veckor till. Kunde inte sortera tankarna, allt gick långsamt, och det gick inte att fokusera alls. Det har gått ett halvår för mig nu, och konstigt nog känns det ändå som att det gått ganska fort. Jag hade en komplett mola, låg på 300 000 i hcg. Gick inte ner på 8 veckor, men har lyckats "tjata" mig till att häva förbudet efter 8 månader. Även jag känner mig skit stressad, har försökt bli gravid m min sambo i 21/2 år, misslyckade IVF behandlingar o BLA bla bla.... SKIT. Är nu 36 och det mest stressande är att tiden rinner ut. Vi ska få påbörja en ny IVF behandling nu i höst, men det är ju inget som garanterar att det blir någon bebis för det! Efter 2 års försök blev jag alltså gravid, med en MOLA. Allt brast för mig då, alla behandlingar, alla dåliga besked jag fått under utredningen och allt hopp när jag äntligen blev gravid. Gick in i en kris o orkade inte gå upp ur sängen. Mår bra idag, känner mig inte rädd. Tar hellre en mola till än att inte försöka igen.
Jag har kämpat under den här tiden, ringt olika kvinnokliniker, inte gett mig. Läst massor, och ifrågasatt. Det har hjälpt mig att ta mig igenom det här. Tråden också givetvis, gör att man inte känt sig så ensam.
Många kramar, och lycka till.