Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Hej !
Träffade mamman till pojken som vi blivit tillfrågade om att ställa upp som stödfamilj för. Kändes sisådär. Mamman kändes lite krävande och ville ha väldigt ingående svar på en del frågor. Vi ska fundera, så får vi se. Själva uppdraget låter okej.
/tomcar1

Hej på er,

Flikar in bara eftersom jag såg tråden.

Jag och min vän väntar på att få en kontaktfamilj men det verkar oerhört svårt. Socialtjänsten har gått igenom alla tillgängliga familjer och har nu vänt sig till Astma- och allergiförbundet då det krävs ett pälsdjursfritt hem.

Att få kontaktfamilj känns blandat. Det känns oerhört spännande att få en helg att ladda batterierna och där barnen får komma någonstans där fokus är på dem. Men det känns för jäkligt att lämna bort dem.

Vi är på ytan en fullt fungerande familj, men under ytan pågår världskrig. Både min man och jag slåss med inre demoner som kommit ikapp oss sedan barndomen. Vi går på enskild terapi, gemensam terapi och har dessutom börjat i terapi med äldsta 5-åriga barnet. Dessutom ska man arbeta för en arbetsgivare som inte har någon som helst förståelse.. Vi är slutkörda båda två. Ibland är jag så mentalt matt att jag inte ens kan förmå mig att röra mig fysiskt, kan inte gå mer än några steg i taget innan jag måste sätta mig och ta några djupa andetag. Det är helt overkligt. Vi som är "som alla andra" håller sakta på att falla samman, som individer och som familj.

Samtidigt som jag längtar efter att få avlastning så förfasas jag över att lämna bort barnen. I och med mitt eget trauma så finns hotet om förövare som en stor varningsskylt framför mina ögon hela tiden. Det går bra på dagis, trots manlig förskolelärare. Men dagis är så öppet, de är flera personal och liv och rörelse hela tiden. Men i ett annat hem, där skulle övergrepp kunna ske helt i det dolda. Jag vet att mina rädslor hör till mitt trauma, men min hjärna säger en sak, och mina känslor skriker en annan.

Vet inte vad jag vill med mitt inlägg egentligen. Men är glad över att det finns människor som engagerar sig så och hjälper andra. Hoppas att det snart blir vår tur att få hjälp.

levaliv1.wordpress.com

Vi tackade nej till uppdraget av flera anledningar, så nu är vi åter på ruta ett : (
men vi väntar och ser vad som händer framöver.
/tomcar1

Vi har relativt nyligen avslutat vårt uppdrag av ett syskonpar. eller, det var soc. som avbröt uppdraget. Hur länge sörjer man tror ni? Det smärtar outhärdligt!

Hej trevlig tråd.
Jag har en arbetsfråga.
Hur många är det av er som är kontaktfamilj-heltidsplaceringshem, som fått någon som helst kurs/utbildning i barn med posttraumatiskstressyndrom?

Jag jobbar med sexuella övergrepp och dessa barn är ju mycket vanliga i familjehem.

Jag funderar på att vi i föreningen ska göra ett skräddar syd kurs att erbjuda genom socialen. Men finns det behov?

Jag har hört att det ska finnas men det är lite diffust.

Hej!
Pappa-kleerup här. Jag har lånat in mig på min frus FL-konto och vill gärna delta i tråden. Märker att det mest är fostermammor som hänger här men f.r.o.m nu har ni en fosterpappa i gänget också.

Kort om mig då. Är 36år, har två fostersöner, arbetar inom svenska kyrkan som präst. Har varit familjehem i snart fem år.

Hoppas på intressanta debatter.

Hälsningar
Pappa Kleerup.

Hejhej!

Ett tag sen jag skrev nåt i denna tråden nu....

Vi hade ju vårt "strul" med soc.förra året,som i princip drenerade oss båda på energi...
(familjehem/jourhem)
Vi tänkte lägga allt detta på hyllan,och vi gjorde även det,ett tag.
Vi pratade dock om att fortsätta som kontaktfamilj,och tog kontakt med den första komunen vi hade uppdrag från.

Dom blev glada,behoven fanns,och det gjordes en liten kompliterande utredning på oss.

Efter några veckor ringde dom,angående ett uppdrag,en liten tjej på sju år.

Vi träffade både henne och mamman,och det kändes alldeles rätt!  
Vi började "skola in" flickan,och det gick över all förventan,faktisk.
Vi har nu haft henne varannan vecka,några månader,och det känns mycket roligt...
Som om man känt henne hela livet..
Så nu har vi fått tilbaka gnistan,om man säger så,och tron på att det ÄR detta vi vill göra.

Kansje blir vi även familjehem  i framtiden....

Jourhem, undrar lite hur det går till med den biten, vi är i dag nätverks familjehem och har blivit tillfrågade om att bli jourhem. Hur fungerar det egentligen, behöver inte någon i familjen vara hemma på heltiddå efetrsom vilken ålder som helst kan komma när som helst som jag har förstått. Och man kan ju då behöva finnas hemma en tid för att barnet/barnens skull. Eller?

Vilken form av arvode betalas ut vid jourhems placeringar?

Min önskan är att kunna ta emot alla, dettat är dock naturligtvis inte möjligt, varken för barnens bästa eller rent ekonomiskt. Jag tror alla önskar att man inte behövde tänka på den ekonomiska biten när det gäller barn som behöver hjälp men det är ju tyvärr en del av vårat samhälle.

Någon med erfarenhet av att vara stöd/kontaktfamilj? Någon som började som det? Är det en bra början för att vänja sig vid systemet?