Pipen; Jadu... du ska se vårt förråd under trappen! Vi har iaf en dörr till eländet.
Men tänk såhär; bättre att det hittar det och hon får medicin för det än att hon ska gå runt med ep-aktivitet och ingen vet något.... men jag förstår vad du menar, mediciner är aldrig kul.
Ja jösses, ibland undrar man hur sjukvården är funtad. Idag skulle S göra hörseltest. Vi kommer dit, S skriker så fort han ser tanten. Hon gör några försök att närma sig S och gulla med honom, då förstår jag att hon uppenbarligen inte har läst att S har autism. Jag förklarar, hon säger okej. När vi kommer in i rummet frågar hon varför han har sond, jag förklarar vänligt att han inte äter och att han kräks. Jaha. Hon sätter igång med testet och S är helt vansinnig, han bara skriker och slåss. Hon har uppenbarligen inte fattat och försöker ta simon i händerna för att han ska lugna ner sig = simon blir ännu mer vansinnig. Och så säger hon "ja, men han kanske vill ha ett kex så han blir tyst". Hade först lust att säga att javisst, ge honom det du så ska du få se på andra bullar men jag tackade bara nej och hon förstod ingenting, hon kopplade verkligen inte.
Solstrålen; Oj... svår fråga! Jag håller nog med pipen, jag hade nog väntat tills han börjar gå ner i vikt och man ser att allmäntillståndet är dåligt. MEN, å andra sidan är det ju viktigt att du mår bra och att du orkar med situationen. Ta en funderare, gå på magkänslan!
Välkommen hit Frisören!
Michi: Åh, så trist. Hoppas hon kommer må bättre med medicin nu.