Inlägg från: Skumboll |Visa alla inlägg
  • Skumboll

    Matvägran på "riktigt", del 13

    Hej Trulis! Du är alltid välkommen tillbaka hit, det vet du!


    Vad ledsen jag blir när jag läser om att Lovisas sköldkörtel kanske inte fungerar som den ska, ska det behöva ta så lång tid innan man upptäcker något sådant?
    Det gick bra igår, både vi och tanterna på resursenheten har skrivit på papper om att Simon ska ha EGEN resurs. En pott är avsatt just till honom. Han kommer dessutom få gå på en närmre förskola (även om det inte är vårt förstahandsval och egentligen inte direkt nära hemmet) och han kommer få gå med äldre barn eftersom han trivs bäst så. Nu ska det bara fram en resurs och sen börjar han i augusti någongång. Hoppas vi...
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll

    Kikar in lite snabbt...


    Tack söta ni, jag hoppas verkligen att det löser sig med dagis nu. Bara vi inte får någon ragata till resurs som egentligen inte vill jobba med Simon.
    Pip: Jag reagerar jättestarkt när du berättar detta, så får de INTE göra. A är ju överkänslig i mun och svalg (eller hur?) och inte fan kan man ju då smeta in honom med sås. Att tvinga honom på det sättet är så omänskligt och det visar egentligen bara på hur lite förståelse de (hon) har till matproblemet. Kan absolut tänka mig att det är anledningen till varför A har backat med maten, han är ju rädd stackarn. 
    Om jag är spruträdd, inte vill jag att någon sticker mig varenda dag bara för att jag ska få känna på hur det känns. 
    Snälla, för min skull, säg ifrån. Jag blir lixom riktigt riktigt arg. 
    Trulis: Med tanke på lovisas tidigare matproblem är det ju märkligt om man inte kollat de delarna innan. Man kan ju bara hoppas att problemet är något som poppat upp nu och hon inte haft det sådär länge. 
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll

    Lita på magkänslan! Det är lika mycket misshandel som fasthållning är för autistiska... förlåt, dålig jämförelse kanske men det är så fel! Skäll på henne imorgon.


    Kolla denhär länken;
    Det är ett riktigt enkelt sätt att sy mössa (jag gör så) och det blir kanonbra! Jag syr med overlocken, pressar gör jag absolut sist så att den får en jämn kant nertill. 
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll
    Preppy skrev 2010-05-12 12:49:31 följande:
    Skumboll: Härligt. Detta var mycket enklare. Det är så struligt på andra sättet. Det kommer att bli mycket bättre med detta det ser jag bara på beskrivningen. TACK!
    Va så lite så!
    Visa mig sen vad det blev för mössa!
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll
    solstrålen 76 skrev 2010-05-12 14:27:19 följande:
    Dagis vill ha en skriftlig instruktion hur man sondar men jag har ingen anning om hur jag ska skriva.
    Men oj! Räcker det inte med att du instruerar dem och visar?
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll
    solstrålen 76 skrev 2010-05-12 14:37:59 följande:
    Det tyckte jag med men sambon hämtade idag och då hade dom sagt att dom vill ha en skriftlig men jag får väl prata med dom på måndag och höra efter lite närmare
    Låter ju jättemärkligt...
    Det är ju inte direkt komplicerat... "dra upp maten i sprutan, öppna locket på sonden, fäst sprutan i sonden, tryck försiktigt på sprutan". Haha, snacka om övertydligt...
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll
    solstrålen 76 skrev 2010-05-12 16:54:33 följande:
    Ni som har nässond är ni noga med att andvända lackmuspapper? Jag andvänder aldrig det, när vi sätter en ny sond så sprutar vi i luft samtidigt som vi lyssnar på magen för att höra om sonden sitter rätt.
    Nja, ibland gör jag det men är inte S nymatad så har jag svårt att få upp något eftersom hans sond sitter såpass högt upp. Ofta sprutar jag i lite luft men det är inte alltid det hörs heller. 
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll

    Hej Godisgris!


    Allra först vill jag bara säga att du är inte misslyckad och det är inte ditt fel! 
    Jag kan absolut förstå att du är i chocktillstånd, en sond är ändå en sond som förändrar hela vardagen och det blir så uppenbart att det är något som inte står rätt till (jag menar, sonden syns ju hela tiden). 
    Nu är vi ingen solskenshistoria på det viset, sonen har haft sond i två år och vi väntar på att få en knapp på magen. Men sonen har autism men även han kommer börja äta, det är jag övertygad om. Men hur många år det tar, det har jag ingen aning om och det är inget jag funderar över idag. Jag ser sonden som en del av honom, hur speciell han är.
    Tänk på att sonden är inte där för alltid, se det som ett hjälpmedel för att underlätta vardagen. Tänk på hur mycket din lilla tjej kommer utvecklas när hon (ni, snarare) slipper fokusera så på mat. Se så fint hon mår när hon är mätt, go och glad! 
    Ge det lite tid, du kommer snabbt vänja dig vid den nya situationen. 
    Tillåt dig att gå igenom dehär tankarna, det har vi nog alla gjort. Det är en del i hela bearbetningsprocessen. 
    Jag kan ärligt säga att jag inte kan tänka mig hur livet skulle se ut utan sondmatning. Det har blivit vår vardag, för mig är sondnäring inte alls konstigare än en tallrik med köttbullar. Det jag vill säga med det är att det går att acceptera!
    ♥ Simon ♥
  • Skumboll

    Tack frisören för dina fina ord! Jag vill finnas här som ett exempel på att det går att leva med och jag är bara glad om jag kan dela med mig av mina erfarenheter till andra mammor som är i "början" på sin resa. {#lang_emotions_flower}


    ♥ Simon ♥
  • Skumboll
    michiara skrev 2010-05-18 13:42:27 följande:
    vad tyst det är, vad har ni för er? jag jobbar på vid datorn och försöker lära mig, massa sol utanför fönstret.
    Hej Michi!
    Jag håller på att ladda för hab imorgon - "samarbetet" funkar inte alls och jag känner mig så metalt slutkörd. 
    ♥ Simon ♥
Svar på tråden Matvägran på "riktigt", del 13