Matvägran på "riktigt", del 13
Vad händer om du matar honom helt utan att ens kommentera att han ska äta sin mat?
Ta inte åt dig av vad andra säger runtomkring. Till slut känner man sig så nertrampad och värdelös....
Inlägg från: Skumboll
|
-
-
Buhu, om ett par timmar ska vi vara inne på sjukan igen... kirurgen ska titta på eländet.
Michi: Samma här, jag hatar (och hata är ett starkt ord) när föräldrar till helt normalätande barn klagar såååå på att deras barn äter så dåligt ibland eller så ensidigt. Å herre gud, stackars barn som baaaara äter köttbullar och korv, det kan man ju inte leva på. Haha.
-
Det är ju sällan svältkurer funkar faktiskt.skruttan35 skrev 2010-06-07 12:01:40 följande:michiara - de tycker att vi ska svälta William iafl i 7dygn för tillslut kommer han att äta, det kanske stämmer men vi har prövat några tillfällen men bara 1dygn och det har resulterat i att vi bara fått i lite vätska sedan har jag fått panik och matat, trugat, tjatat för att få i honom mat.
Vi körde en sådan omgång i höstas, höll på i 10 dagar. Sonen gick ner 2,5 kilo och var helt apatisk, fick inte upp honom på benen ens.
Ibland kan det vara det som gör att läkarna får upp ögonen, jag vet att det känns makabert men för att bli betrodd så var det skönt på sätt och vis. -
Tillbaka från sjukhuset....en infektion var det så nu blir det antibiotika i en vecka eller så.
-
Rodnaden har redan lagt sig så det ska nog gå bra. Det är ju svårt att undvika bakterier i ett så nyopererat sår när det är så varmt och fuktigt ute. Vi har varit sååå noggranna med att rengöra osv. men det hjälpte ju.... typ inte...michiara skrev 2010-06-08 07:51:56 följande:Som ett brev på posten.. usch vad träligt. Hoppas det blir bra snabbt!
-
Haha, ja, det har åtminstone varit över 20 grader de senaste dagarna...michiara skrev 2010-06-08 08:17:54 följande:vadå har ni varmt? här i östersund är det nästan vinterkyla haha
-
Fast 20 grader är ju rätt kallt.... då behöver jag iaf ha långärmat och långbyxor... bättre med 30.michiara skrev 2010-06-08 08:24:25 följande:skojar du *herregud* vi får vara glad om det är plusgrader på morgonen
-
Nu vet jag inte vad som hänt riktigt heller? Antar att du inte vill berätta öppet i forumet...michiara skrev 2010-06-08 08:37:49 följande:men du behöver iaf inte ha mössa...
nu behöver jag lite råd..
Det som har hänt A i skolan, i klassen, tycker lärarna ska hållas mellan dom. Ingen annan behöver veta det. Det räcker att vikarierna vet att A inte får vara själv med den andra eleven. Att en vuxen alltid måste vara där. Men jag känner att det inte riktigt räcker. Jag vill nog att vikarier och de andra i personalgruppen som jobbar morgon, em och under lov oxå ska veta för att de ska kunna hjälpa henne på bästa sätt. Hur ska de kunna märka om honom känner sig obekväm och kanske behöver hjälp i en situation om de inte vet? Och om de inte vet kan de ju inte förstå allvaret och kanske tycker att det inte spelar någon roll om de får sitta och spela spel eller prata i ensamhet eller något och lämnar henne själv en stund. Det känns som att de bara vill tysta ner det hela när det inte ska berättas... eller är jag överkänslig bara för att jag är partisk?
Men, jag kan väl tycka att med de diagnoser och eventuella diagnoser som A har så måste man se till att så många vuxna som möjligt finns där och kan hjälpa henne. Ett "normaltstört" barn i hennes ålder hade kunnat säga till själv när situationen inte känns bra, men frågan är om HON gör det? Inget illa ment men kan hon bedöma vad som är rätt och fel?
Förstår du hur jag tänker? -
Å herre gud, är det så allvarligt? Då förstår jag inte en sekund att de villa hålla det inom lärarna, det är allvarligt och så många som möjligt ska veta för att kunna hjälpa och avstyra obekväma situationer. Inget snack, jag hade inte accepterat något annat.
-
Klart de vill tysta ner, men låt dem för guds skull inte komma undan med det. Man undrar ju vad som är viktigast här, As säkerhet eller deras stolthet?michiara skrev 2010-06-08 09:25:00 följande:Jag tror att de vill hålla det inom dom 4 för att tysta ner det, att det inte ska komma ut att ngt har hänt under deras arbetstid liksom. Det känns så iaf. Men jag blir osäker när de säger: jessica det här blir bra, lita på oss och nästan klappar mig på huvudet. Men för att jag ska kunna återfå förtroendet för dom så måste de nästan berätta..
Du känner också ditt barn bäst och vet vad hon behöver.