Matvägran på "riktigt", del 13

Carro: Massa massa grattis!!!

Nu håller jag på att göra oss i ordning, om någon timme går A ut 5:e klass. Oj oj oj vad tiden går fort hörrni, stora tjejen som nu har snygg vit klänning i grease-stil med kort kort skinnjacka. Såå tuff. Det väldigt tjocka och lockiga håret är plattat och hon är såå nöjd med hur hon ser ut *s*

A:s kanin dog i påskas och sorgen har varit stor. Igår åkte jag och köpte en dvärghamster till tjejerna så nu bor Alwin så fint i vardagsrummet med värsta spaceiga buren

Skumboll: Absolut avslutningen var såå fin vad underbart duktiga dom är. Jag har sagt det förr och säger det igen, gud vad jag skulle vilja arbeta med dessa handikappade barn. En av killarna i autistiska klassen sjöng en sång - helt bedårande

Det verkar ju inte riktigt vara meningen att ni ska ha dagis.. kan du känna så? Man finner ju liksom inga ord. Självklart lämnar man dom inte till ngn man inte känner förtroende för, utbildning eller inte. Till sist lär ni nog få dra in advokat för att få det ni har rätt till av kommunen..

Men vad härligt!! hoppas ni får bra kontakt från start jag har oxå bestämt att cirka 8 timmar av mina avlösartimmar per månad ska gå till en annan avlösare. Min morbror är anställd och det funkar kanon. Men tillsammans med habben kom vi nu sist överens om att vi ska försöka hitta en ung tjej som är sprallig och framåt och som vill hitta på lite olika saker, fika, rida, gå på utflykt etc. som kan bli anställd och hitta på massa tjejiga saker med A. Fungera som hennes kompis. Även om hon hittar på massa tjejiga saker med mig så är det ju inte samma sak med en mamma *s* till hösten ska de ordna en ridgrupp på habben som A mest troligt ska vara med i och då vore det ju ypperligt om denna tjej kan följa med. Men visst känner man att kraven kommer smygande haha. Hon ska vara si och så och göra ditt och datt
Matningen i knappen tror jag kommer gå superbra efter ett tag. Det är ju otäckt när man inte är van. En av de nya i gruppen där jag arbetar som personlig assistent vågar knappt ännu och hon har varit hos oss nu i cirka 4 månader.

Det känns som jag inte gör annat än att jobba.. är det inte som sekreterare både dag och kväll så är det som personlig assistent. nu har jag journaler från närakuten i jakobsberg som måste skrivas idag samt att jag är hos min brukare 11-17. jag måste ta och lägga upp arbetet hemma under dagarna mycket bättre. ha mer disciplin att arbeta liksom.. det är ju så lätt att göra allt annat när man är less... men det är inte meningen att man ska behöva sitta till 22-23 VARJE kväll för att skriva bort det jag inte hunnit under dagen.. men samtidigt är det  HUR mycket som helst att skriva på jakobsberg. det tar mig lite mer än 2 timmar att skriva bort 1 timmes diktering.. så det går ju liksom inte att göra en hel dag på en arbetsdag

Nu är jag hemkommen efter en 2.5 timme lång intervju på habben som ett led i autismutredningen. Jisses vilken djupintervju. Känner mig alldeles tom i kraniet. Det var bra frågor och det mesta handlade om hur hon var när hon var 4-5 år men ju mer jag fick svara så kände jag nästan att A är värre i dag i symtomen än hon var då. Nu är det gjort iaf. Äntligen!! de visste inte om de hade allt klart innan semestrarna men annars får vi svaret i slutet på sommaren. Mig kvittar det egentligen för nu har jag gjort min del iaf,

I natt var det inte kul här., vaknade kl 1.20 av att ngn knackade på min dörr. Vågade såklart inte öppna men jag kollade bakom gardinen vem som gick ut. Det var en kille, rakad, stora militärbyxor, syntes att han var påverkad av ngt.. Sedan gick han runt här ute och kollade i fönster, kände på portar, pratade för sig själv etc etc. Jag som är så j*a mörkrädd var ju uppjagad till 1000. Vågade inte låta A ligga kvar i sin säng, sovrummet är precis vid altanen. Tänk om han hade bankat på rutan och hon lyft upp huvudet och möts av åsynen av honom. Hermska tanke. Tog med henne till min säng så hon fick sova bredvid mig. Själv låg jag på aga resten av natten och lyssnade om han bankade på mer fönster eller dörrar.. Otrevligt var det iaf.