Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Mojutten hade rätt! Ibland blir man överraskad! Vi fick ta kromosomprover direkt! Och jag har fått remisser för lite andra saker också. Kunde tom få till lite flera prover än vad farbror doktorn hade skrivit från början (beta-2-glykoprotein visste han inte ens vad det var och hittade ingen remiss för det heller...). Mina remisser är inte alls lika omfattande som Finessans prover,  men det är ändå en start! Bra doktor! Fin doktor!

Kram å hej!

Hej

Har varit med tidigare i gruppen men inte skrivit på länge... Har nu blivit gravid och idag fick jag äntligen! (efter 1 MF och 2 MA) de ett hjärta picka på ultraljudet. Är i vecka 9+2 och nu tänker jag äntligen pusta ut och njuta..

Tack för allt stöd ni gett mig utan att veta om det. Jag är inte den mest aktiva men jag läser allt ni skrivit..

Kramar

Mojutten: Eller hur hade det varit lättare om personen var lite småjobbig? 

Längtan: Gött att din kropp är återställd! Håller tummarna fast du inte tror något

Varför är det så svårt att acceptera att man är avundsjuk, arg och ledsen när andra blir/är gravida? Att det är okej att känna det man känner Är alltid en stor inre konflikt i mig. Hur gör ni för att hantera det? 

Längtan: du menar att du berättar för den gravide hur du känner?

ja det är klart att man kan göra. det har jag gjort när det varit graviditeter inom familjen och med vänner. men inte med "ytligt bekanta" på jobbet sådär. tycker väldigt bra om hon på jobbet, som är gravid nu. får se hur jag gör. om det blir något lämpligt tillfälle någon dag. misstänker att vi kommer jobba ihop året ut (om jag nu inte blir ivväg ryckt på något annat jobb). 

Ja, fy fasen vad jobbigt det var när folk runt omkring blev gravida. Min bästis blev gravid med nr 2 när jag fått mitt 4 missfall och vad hon fasade för att berätta det för mig, hon led lika mkt som jag. Jag orkade inte träffa henne så mkt under graviditeten och det förstod hon så väl. Skönt med kompisar som fattar.

Ja, det där med folk runt omkring som blir gravida är ju lite känsligt ibland....inte med alla, men med VISSA

Vi ska på begravning nästa vecka och kommer då träffa min mans bror med fru. Hon är gravid och ska ha i augusti. Vi fick ju vårt MA i v15+1 i januari...den bebisen skulle ha kommit nu i juli. Knappt 2 veckor efter skrapningen kom dem och berättade hur dem oplanerad hoppsan hejsan hade blivit gravida...utan att en endaste gång säga att dem beklagar eller är ledsna för det som hände oss. Mina svärföräldrar har pratat med dem om hur okänsligt det var och min man har pratat med sin bror och berättat hur det kändes för oss att få höra det på det sättet och så tätt inpå att vi förlorade våran lille...dem har fortfarande inte bett om ursäkt eller beklagat.

Och dem ska vi träffa nästa vecka på torsdag. Och visserligen hjälper det lite i tanken att veta att ju jag är gravid nu, men det är först på fredag vi får veta hur det står till därinne och tills dess känns allt så nervöst och känsligt. Känner inte alls för att se henne stoltsera runt där med sin stora mage och alla som kommer prata med henne om hur kul det är. Usch...blir gråtfärdig bara jag tänker på det

Så nja, alla andra unnar jag det och blir glad när dem lyckas...men just dem, det bara går inte. Jag blev så fruktansvärt sårad av när och hur dem berättade så det finns inte.

Någon som har några tips hur jag ska göra? Hur ska jag orka bemöta henne? Måste jag säga hej och vara trevlig?

Längtan: Förhoppningsvis vänjer man sig lite. Vad fint att du kunde glädjas tillslut!

Franka: Det är jättejobbigt när även den andre mår dåligt över våra missfall. Min svägerska mådde också dåligt över våran situation sist hon var gravid. Som tur är är hon jättebra och förstående så det gick rätt bra ändå.

Odd: Jag håller med längtan. Tycker inte du behöver vara trevlig för fem öre. Dom verkar ju inte veta vad empati är överhuvudtaget! Hej bör man väl säga. Men så mkt mer behövs inte tycker jag.